Kvällens gäster i Röör i P4 samtalar om drömmar om dagen, om natten och i filmen. Du hör bland annat sanndrömmaren och jourhavande vännen Andrea Edwards, psykologen och psykoterapeuten Per Naroskin som tycker vi ska dagdrömma och docenten i engelska Frida Beckman som sin avhandling berättar om hur bland andra regissören David Lynch använder drömmar i sitt filmarbete.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

GUNILLA RÖÖR:

Det finns väl egentligen inte någonting tråkigare än folk som berättar sina drömmar. I synnerhet om de är långa och osammanhängande och den som ska berätta krånglar in sig i avsnitt som verkar totalt intetsägande för den som lyssnar. Men om du lyssnar till drömmaren kan du ibland få syn på någonting oväntat, en människa som tänker som försöker erinra sig något. Är inte det bland det vackraste? Att se hur ansiktet förändras, hur insikter drar förbi. Drömmen kan komma som en hjälpare, eller stjälpare, en orosande som skapar systemfel. Men drömmen kommer alltid som en slags befriare, en befriare från verkligheten.