Avsnitt: 105. Sveriges förste statsminister Louis De Geer var arkitekten bakom övergången från ståndsriksdagen till en modern riksdag influerad av det brittiska parlamentet: en riksdag med två kammare och en konung som statschef. Utlösande faktor till omröstningen var att de Geer, själv adelsman, ställde kung Karl XV inför ultimatum att antingen skaffa fram en ny justitiestatsminister eller att skriva under förslaget att avskaffa ståndsriksdagen. Innan ståndsriksdagen avskaffade sig självt genom beslut av de fyra stånden december 1865 föregicks beslutet av mycket stor debatt för och emot ett avskaffande. Den framväxande borgarklassen i städerna liksom de yrkesgrupper som stod utanför det som traditionellt utgjorde det borgerliga ståndet drev en intensiv kampanj för ett avskaffande. Även bondeståndet var för ett avskaffande av ståndsriksdagen. Motståndet kom från adligt och i viss mån även prästerligt håll, de senare röstade i regel efter adeln och skulle följa adelns utslag i frågan om ståndsriksdagens avskaffande. Det fanns en mental majoritet bland adeln för att avvisa förslaget, men folkmassor som hade samlats utanför Riddarhuspalatset den 7 december 1865 då omröstningen hölls och som var för ett avskaffande ledde till att flera adelsmän röstade för ett avskaffande framför att ta konsekvenserna av ett negativt utslag. I enlighet med tidigare löfte röstade prästeståndet senare för ett avskaffande av ståndsriksdagen. Förslaget trädde i kraft först sedan ständerna samlats i rikssalen och tillkännagivit sitt beslut för kungen, vilket skedde först ett halvår senare, den 22 juni 1866. De sista ståndsriksdagarna beslutade om många reformer. 1860 avskaffades landsförvisningsstraffet för avhopp från den lutherska läran, judar fick bosätta sig i riket om man fick nu lagligen gå ur svenska kyrkan om man gick med i något annan samfund godkänd av svenska staten. Kyrkoplikten avskaffades 1855 och samtidigt även spöstraffet. på 1850-talet tog man bortimport och exportförbud beträffande järn och annat även livsmedelstullarna försvann. Fullständigt näringsfrihetinfördes 1863 som gjorde att skråtvånget försvann och lanthandeln legaliserades. 1855 inskränktes rätten till husbehovsbränning drastiskt efter Peter Wieselgren och nykterhetsrörelsens framgångsrika verksamhet. Mängden tillverkat brännvin låg nu i stället till grund för skatten, och fick inte understiga en viss mängd och inte heller överstiga en annan. Vid riksdagen 1859/1860 förbjöds husbehovsbränningen helt. Kommunikationerna började byggas ut i och med telegraf, frimärken och järnvägens uppkomst. Sveriges första järnväg för lokomotiv invigdes 1856. Det var sträckan Örebro-Ervalla, en privat stambana som sedan drogs ut till Arboga. Då hade man året innan inlett byggandet av de första statliga stambanorna, detta trots intensiv debatt om denna nymodighets nytta för landet Projektledare var uppfinnaren Nils Ericson som blev den svenska järnvägens fadern. Regent i detta avsnitt: Karl XV 1859- 1872. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]