Med barnets blick ville Rose-Marie skriva en tröstande bok om sorg, en sådan bok hon själv skulle ha behövt när hon som barn förlorade sin pappa. Rose-Marie fick inte vara med på begravningen och ingen pratade om honom. Själv tror hon på att låta barn få vara med på begravningar, att de får fantisera om vart den döde har tagit vägen, att de vi har mist får finnas kvar i en kollektiv minnesbank. 

Johanna Fellenius möter Rose-Marie Claesson, som menar att döden är en del av livet.