Utrikeskrönika den 16 augusti 2019. Moskva.

Moskva, fredag.

55 rubel hektot, alltså motsvarande åtta svenska kronor. Det är verkligen inte dyrt för en Salat Olivier från den manuella disken i en stor butik på huvudgatan Tverskaja mitt i Moskva. Just den här varianten av den klassiska ryska potatissalladen har förutom morötter, ärtor och ägg också små bitar av korv och skinka i sig. Några skålar bort i kyldisken finns några andra varianter: den lite billigare "Salat Olivier på gammalryskt vis" för sju kronor hektot och den betydligt dyrare Salat Monsieur Olivier för tolv kronor hektot.

För de flesta ryssar är Salat Olivier förknippad med fest i hemmet, nyårsafton med familjen, födelsedagskalas med släkt och vänner. I den myllrande storstaden Moskva börjar den bli allt svårare att hitta bland alla vietnamesiska ramen-kaféer, georgiska restauranger och italienska matställen. Men den majonässtinna röran har fortfarande en stark ställning för många ryssar, en nostalgisk grundsten att hålla fast vid i en föränderlig värld.

Vad många i Ryssland inte vet är att deras nationalsymboler, som Salat Olivier, har börjat användas som exempel i politiskt laddade sammanhang i andra länder i det som en gång var Tsarimperiet och senare Sovjetunionen.

På en reportageresa i Ukraina såg jag nyligen en diskussion i ett av alla de politiska debattprogram som ukrainsk tv svämmar över av. Gäst i programmet var den frispråkige ukrainske journalisten Vitalij Portnikov. Det vindlande samtalet i tv-soffan gled över till att handla om östra Ukraina och det pågående kriget i Donbass med regionerna Donetsk och Luhansk. Plötsligt säger Portnikov, som för att förklara sin politiska analys: vi får inte glömma att i Luhansk och Donetsk har de alltid ätit väldigt mycket Salat Olivier.

Först uppfattade jag det som ett kritiskt uttalande, i stil med "sovjetnostalgikerna i östra Ukraina har tryckt i sig så mycket Salat Olivier att de bara längtar tillbaka till sovjettiden och inte förstår sig på det moderna demokratiska Ukraina". Men så funderade jag lite till. Egentligen var det kanske en ganska neutral formulering från Portnikov om kulturella och historiska skillnader mellan östra Ukraina och övriga delar av landet. Ihop med all den Salat Olivier som konsumerats i Donetsk och Luhansk hör också en identitet som människor i Ukraina behöver förhålla sig till även om de själva aldrig gillat att röra ihop potatis, morötter, ärtor, köttärningar och majonäs.

Samtidigt är det inte mellan människor i Ukraina som avgrunden just nu växer som mest. Det är snarare här inne i butiken på Tverkskaja i centrala Moskva, där en Salat Olivier kostar åtta kronor hektot, och så gott som ingen som går ut och in genom dörrarna har en aning om att den klassiska potatissalladen skulle kunna ha politisk laddning.

Fredrik Wadström, Moskva [email protected]