Avsnitt 107. Unionsvillkoren mellan Sverige och Norge blev under hela unionen omstridda. Medan man från svensk sida försökte stärka unionsbanden för att på sikt skapa ett enda rike slog norrmännen vakt om sitt självstyre. Några framsteg vann norrmännen, 1835 fick de norska statsråden vara med och bestämma över den gemensamma utrikespolitiken, och handelspolitiskt gynnades man av tullättnaderna för handel inom riket som antogs 1825. Skandinavismen var en rörelse kring 1800-talets mitt bland studenter och akademiker, som strävade efter ett enhetligt nordiskt rike. Liksom kontinentens nationalitetsrörelser byggde man på en påstådd heroisk historia, i det här fallet göticismens svärmande för de nordiska folkens forntida mannakraft. Skandinavismen var liberal och betonade folkens självbestämmande. Den närdes både av dansk strävan att införliva Slesvig och svenskt revanschbegär efter förlusten av Finland. Dåtidens despotier (stater med enväldiga kungar) Preussen och Ryssland blev därmed huvudfienderna. Med 1839 och 1842 års studentmöten etablerades rörelsen; flera svenska frivilliga stupade också för Danmarks sak i det dansk-tyska kriget 1848. Sedan Danmarks nye kung Fredrik VII, efter någon tvekan, ett traktat beträffande Schleswig samt lovat Danmark en ny författning, utbröt ett uppror i Schleswig och Holstein, som snart understöddes av det revolutionära parlamentet i Frankfurt am Main samt Preussen. Många frivilliga från Sverige och Norge strömmade till, och Fredrik VII vände sig till Oscar I med en begäran om hjälp, som fann ett livligt understöd hos en stor del av pressen inte bara i Sverige, utan även i Norge. Oscar I drog samman trupper i Skåne och lät överföra en del till Fyn, men ville inte skrida till krig mot Preussen eller Tyska förbundet, såvida inte rent danskspråkiga landskap - Jylland eller öarna - angreps, vilket inte heller skedde. Det blivande storkriget som skulle kallas Krimkriget mellan tsardömet Ryssland o ena sidan de allierade med bl a Storbritannien och  Frankrike på andra sidan gjorde att de nordiska länder slöts samman ännu mer. En konflikt handlade om samernas rätt till betesmarker för sina renar och fiske på ömsom sidorna av den ryskfinska och norsksvenska gränsen. Det handlade inte så mycket om samerna som en misstanke från svensknorsk sida att ryssarna ville anlägga en flottbas där. Regent i detta avsnitt: Oscar 1 1844-1859. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]