Efter sin 50-årsdag påbörjade hon musikstudierna. 2017 vann hon med sin "matopera" Agony Carl Nielsen & Anne Marie Carl-Nielsens Legat, vilket värderas till en miljon svenska kronor.

Tillfälligheternas spel är en programserie av Birgitta Tollan. I femte och sista programmet möter vi danska tonsättaren Line Tjørnhøj.

Line Tjørnhøj startade som navigatör och sjöman. Gick iland efter en förvärvad hörselskada och fick hörapparat. Läste till sjuksköterska och började arbeta med cancersjuka. Plötsligt och snabbt dog hennes egen far i cancer. Hon var 30 år och tappade fotfästet. Frågade sig: Vem är jag?

De sjuka människornas röster och deras anhörigas röster hade gått rakt in i henne genom hörapparaterna. Liksom viskningar från de döende. Nu fick hennes egna minnen röster. Hon mindes ljud hon hört som barn. Hur fadern, en bonde, sjöng så vackert under varje hård arbetsdag. Innan hennes far dog i cancer hade hon låtit tillfälligheterna råda. Nu ville hon skapa mening i sitt tillvaro.

Detta blev det avgörande ögonblicket. Hon bestämde sig för att hon ville utforska sin egen röst och komponera musik. Efter sin 50-årsdag kom hon in på Det Jyske Musikkonservatoriet i Århus utan att kunna noter! Hon har sedan dess arbetat med framstående sångare och musiker bl a i GöteborgsOperan, Aarhus Symfoniorkester, Ars Nova Copenhagen, Ensemble Lydenskab och Esbjerg Ensemble.

I Line Tjørnhøjs musik är stämman det centrala och det grundläggande i ljudbilden.

- Den mänskliga rösten, med sin direktkontakt med våra öron och känsloregister, kan ju även förmedla en text, säger hon.

Hennes första verk Anorexia Sacra hade hon komponerat innan konservatoriet. Det är en opera för sex röster och kontrabas som 2009 blev utnämnd till den bästa kammaroperan vid Opera Vista Festival i Texas. Det handlar om anorexia nervosa i historiskt ljus där den medeltida italienska helgonförklarade nunnan och ordensgrundaren Klara av Assisi, som dog av sin anorexia, och danska Dronning Dagmar har varsin roll. Sångarna sjunger bulgarisk kvinnosång, jazz och opera, bl a kontraalt. Line Tjørnhøj skrev librettot utifrån webbkorrespondens mellan dessa historiska kvinnor och även mellan nutida anorektiker.

Houston Chronicle recenserade: Anorexia Sacra is a masterpiece and will forever set the standard as a work far ahead of its time in both substance and in excellence as a musical masterwork."

Körverket Vox Reportage - Röstreportage gavs nyligen ut på CD'n Crossing Borders med Ars Nova och Paul Hillier. Där bearbetade hon några texter elektroniskt och så fick varje sångare en elektronisk ljudfil att studera in.

- De imiterade de pitchmodulationer jag hade skapat. Det blev en humoristisk vinkel på det kontemporära och mycket konkret, säger Line Tjørnhøj.

Kompositionen Manning, om visselblåsaren Chelsea Manning, ingår i körverket Vox Reportage.

Även Line Tjørnhøjs komposition Daughter Dotter är baserad på en verklig historia. Tjørnhøj kallar stycket en Vox-Dox, en röstdokumentär.

Line Tjørnhøj läste en intervju om en palestinsk mor som hade begått hedersmord på sin egen dotter. Modern hade sex barn och två av hennes söner hade våldtagit lillasystern. Hon blev gravid av detta och sändes bort för att föda barnet. När hon återkom var familjens krav att hon skulle dö. I intervjun beskriver modern hur hon först bad dottern att begå självmord, vilket dottern vägrade. Då slog hon ihjäl sin egen dotter. I texten, som Line Tjørnhøj själv sjunger, beskrivs hur mamman mördade sitt eget barn.

2017 fick Line Tjørnhøj det prestigefyllda Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat för sin "matopera" Agony. Sedan priset började delas ut 1959 har tidigare endast en kvinnlig tonsättare fått priset. Prissumman är på 750 000 danska kronor, vilket är ungefär en miljon svenska kronor. Line Tjørnhøj fick hederspriset som ett erkännande av att "hon i sin musik inför uttryck som ofta är främmande i konstmusikaliska sammanhang. Hon skapar innerlig och expressiv musik kring tillspetsade moraliska...

Hörde musik av sin idol, tonsättaren Cecilie Ore. Nu är han själv komponist och i Jenteprojektet stöttar han unga kvinnor att söka in till kompositionslinjen på Musikhögskolan i Oslo.

 

Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt. I fjärde programmet besöker Birgitta Tollan Musikhögskolan i Oslo. Medverkar gör tonsättaren, trombonisten och doktoranden Rune Rebne och tre av hans elever: Anna Linh Berg, Guost Tamulynait och Maia Viken. Vi möter även lektorn Mats Claesson.

Rune Rebne var med i tränarteamet till damlandslaget i backhoppning i Norge. Han startade det sk Jenteprojektet i backhoppning och antalet kvinnliga backhoppare ökade enormt!

En tillfällighet som påverkade Rune Rebnes liv var när han studerade trombon i Stavanger och hörde stycket Porphyre av norska tonsättaren Cecilie Ore. Han blev så berörd att han på fläcken bestämde sig att bli tonsättare och studerade senare komposition vid Norges Musikhögskola i Oslo.

Från backhoppningen tog Rune Rebne med sig idén om ett Jenteprojekt även för kvinnor som vill bli tonsättare. Han lade ut ett upprop på facebook och direkt anmälde sig 50 unga kvinnor till hans undervisning i komposition. Hälften följde hela kursen och nu studerar fler unga kvinnor än någonsin komposition på Norges Musikkhøgskole!

Rune Rebne säger att han med Tjejprojektet vill bryta The dead male tradition inom konstmusiken. Men istället för att kvotera in kvinnor så gör han eleverna duktiga genom förberedande undervisning!

Guost Tamulynait flyttade från Kaunas i Litauen till Oslo för att studera klassiskt piano ända till masternivå. Hon trivdes dock inte som konsertpianist utan ville komponera egen musik. Jenteprojektet blev hennes räddning och nu studerar hon till bachelor i komposition! Speciellt gillar hon att Rune Rebne i Jenteprojektet använde musik av isländska Björk i sin undervisning.

Anna Linh Berg var tidigare pop- och jazzartist. Nu läser hon till bachelor under Rune Rebne och komponerar musik i flyktingfrågan för bl a dörrharpa och elektronik. Genom att sjunga vietnamesisk folkmusik bearbetar hon musikaliskt sina upplevelser av att ha rötter i två kulturer: den i Vietnam och den i Norge, där hon är född.

Anna anser att det är viktigt att endast kvinnor deltager i Jenteprojektet.

-Vi behöver fler kvinnliga tonsättare och vi behöver exponeras för kvinnliga kompositörer som förebilder. I undervisningen på skolan i kompositionsteknik så finns inga kvinnor representerade! Ytterst få kvinnor finns i den stora konstnärliga kanon som tonsättare. Detta är hårresande, säger Anna Linh Berg.

Maia Viken studerar även hon på bachelorprogrammet i komposition med Rune Rebne som lärare. Maia spelar in ljud och komponerar musik på sin hemdator.

- Jag tycker det är fint att kunna arbeta med musiken där jag känner mig mest komfortabel. Då lyssnar jag bättre.

Maia Vikens förebilder är norska tonsättaren Maja Ratkje och svenska ljudkonstnären i Berlin, Hanna Hartman.

Alla tre studenter är överens om att Rune Rebne är en fantastisk kompositionslärare eftersom han utgår från deras egna önskemål vilket stärker deras självtillit. Det väsentliga i hans undervisning är att det blir hög kvalitet på musiken.

- Det är konstigt att vi inte har haft fler kvinnor i kompositionsundervisningen, säger lektorn i musikteori och musikteknologi Mats Claesson. Och när Rune Rebne på ett av våra möten försynt frågade varför vi inte hade några kvinnliga lärare i komposition så fick vi en aha-upplevelse. Det hade vi inte alls tänkt på! Rune Rebne är en ögonöppnare. Vi har nu förändrat intagningskraven så att de även passar de kvinnliga sökanden som är mer experimenterande och friare i sina idéer.

Genom #metoo-uppropen hösten 2017 avslöjades det att en svensk, internationellt verksam, manlig operasångare förgrep sig på kvinnliga sångstudenter bl a på Musikhögskolan i Oslo. Efter det har Musikhögskolan skaffat nya riktlinjer och rutiner för att studenterna skall kunna varsla om oönskad sexuell uppmärksamhet,..

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och två romaner.

 

Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I tredje programmet möter vi artisten och författaren Christina Kjellsson, som sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta.

Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson:

- Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på.

- Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag.

- Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat.

- Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska!

- Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre.

- Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant  med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det.

- Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråkigt. Så det är en fördel och en annan fördel är att jag kopplar kreativiteten till tourettes,..

Hon var internationell toppmusiker i 35 år. Fick nog av svarta musikers osynlighet inom klassisk musik och bildade proffsiga CHINEKE!, en aldrig tidigare skådad symfoniorkester.

 

Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I andra programmet möter vi kontrabasisten och orkesterledaren Chi-chi Nwanoku, som under många år spelade  i Orchestra of the Age of Enlightenment.

Från början var det meningen att Chi-chi Nwanoku skulle bli brittisk olympiasprinter. Men tillfälligheternas spel giorde att hon skadade knät så illa under en fotbollsmatch att karriären som sprinter var slut.

Chi-chi Nwanoku hade spelat piano hela livet och vunnit en Chopin-tävling i skolan. Efter en tvåveckors sjukhusvistelse med operation av knät insisterade hennes musiklärare på att hon istället skulle ta upp ett instrument för att kunna spela i skolans symfoniorkester.

Han ledde henne till ett litet rum där det stod två kontrabasar, mycket längre än Chi-chi som endast är 165 lång.

-Denna utmaning älskade jag och blev kär i instrumentet omedelbart! Veckan efter hade jag min första kontrabaslektion. Det var början på resten av mitt liv. Jag bytte från benen till armarna, säger Chi-chi Nwanoku.

2015 grundade hon den professionella symfoniorkestern CHINEKE! som består av 75 musiker. CHINEKE! är Europas första professionella symfoniorkester för svarta musiker och musiker ur andra etniska minoriteter.

-Vi lever i det tjugoförsta århundradet. Det borde inte vara en nyhet att det skulle finnas fler än ett svart ansikte i en orkester som spelar klassisk musik på hög nivå. Så jag bestämde mig för att göra något åt detta säger Chi-chi Nwanoku i programmet.

Den 30 augusti 2017 gjorde symfoniorkestern CHINEKE! sin BBC Proms-debut i Royal Albert Hall i London.

Om projektet CHINEKE! har Chi-Chi Nwanoku sagt:

"Mitt syfte är att skapa ett rum där musiker ur minoritetsgrupper kan gå på scenen och känna att de räknas och hör till i ordens alla bemärkelser. Varenda musiker som känner att hudfärgen står i vägen för deras ambitioner skall känna att jag vill inspirera dem, ge dem en plattform och visa dem att musik, av vilken sort det vara månde, är till för alla människor."

I CHINEKE! Foundation ingår även en ungdomsorkester för musiker mellan 11 och 18 år. De äldre musikerna fungerar som mentorer, lärare och förebilder för de unga musikerna.

- Chi-chi är en fantastisk naturkraft! Denna dam har inspirerat oss alla och gett oss hopp för framtiden: Vi kan göra skillnad. Hon har fört oss samman och vi har kommit ut ur vår isolering i orkestrar och ensembler i olika länder och skapat ett enormt nätverk. Vi är henne för evigt tacksamma över detta. Det säger altviolinisten Lena Fankhauser som har Wien som sin bas. Hon, liksom alla andra musiker i CHINEKE! spelar även i flera andra ensembler.

-En lördag zappade jag på tv'n och hittade en konsert med Orchestra of the Age of Enlightenment. Jag upptäckte den svarta kontrabasisten och slogs av hur intensiv och kraftfull hennes prestation var och tänkte Herregud så fenomenal hon är! Det var min första kontakt med Chi-chi Nwanoku, berättar timpanisten Paul Philbert.

I programmet spelas musik av bl a spännande svarta tonsättare som George Walker, Hannah Kendall, Joseph Bologne Chevalier de Saint-Georges, Samuel Coleridge Taylor och Errolyn Wallen.

Som 17-åring inbjöds hon till New York för en solokonsert och stannade kvar. Lera Auerbach, från radioaktiva, ryska staden Chelyabinsk, är nu en av de främsta tonsättarna och spelas världen över.

 

Tillfälligheternas spel är en programserie i fem avsnitt av Birgitta Tollan. I första programmet möter vi tonsättaren, konsertpianisten, författaren, skulptören och bildkonstnären Lera Auerbach. Ett underbarn vars första opera framfördes inför publik när hon var 8 år.

Jag möter denna renässanskvinna, som har kallats ett universalgeni, i Köpenhamn. Hon bjuder in mig till en liten våning i det nybyggda området i Nordhamnen. Högt upp, stora fönster och i det största rummet tronar en flygel.

-Jag hyr lägenheten enbart p g a flygeln, säger hon.

Ja, det var tillfälligheternas spel som gjorde att Lera Auerbach redan som 17-åring fick möjlighet att lämna den radioaktiva staden Chelyabinsk, resa till New York och utvecklas till den internationellt välrenommerade konstnär hon är idag. Hon anlände ensam till New York, utan att kunna språket, utan att känna någon. Hon skulle stanna i två veckor. Året var 1991 och sex veckor innan Sovjetunionens fall.

- Jag hade inga pengar och kunde inte språket. Men mina föräldrar var modiga och sa att detta är ett beslut som kommer att förändra ditt liv för alltid. Vad du än beslutar så är det rätt beslut!

Lera Auerbach tog senare examen i piano och även i komposition vid Julliard School of Music i New York. Och som pianist även vid Hochschule für Musik i Hannover.

Hennes favorit-tonsättare som pianist är Mozart, Liszt, Sjostakovitj och Mussorgsky.

Efter en konsert med New Yorkfilharmonikerna skrev New York Times: Lera Auerbach är förbluffande! Hennes mångsidighet är nästan otrolig. Hon är en passionerad pianist med massor av temperament, en naturlig tonsättare och artist, snabb att absorbera och tillgodogöra sig allt omkring sig.

Washington Post beskrev Lera Auerbach som "ett pianistiskt kraftverk och hennes framförande som en fin balans mellan sensitivitet och virtuositet.

Leras Auerbachs verklista innefattar ca 150 kompositioner. Hon har tonsatt två operor: Gogol om den ryska författaren Nikolaj Gogol, som hon även skrev librettot till. Det var första gången en stor opera, tonsatt av en kvinna, sattes upp i Wien.

Hon har även komponerat 20 orkesterverk, bl a tre symfonier, konserter, solostycken, 3 rekviem, körmusik, sånger, 8 stråkkvartetter, 24 preludier för violin och piano, 24 preludier för cello och piano, 24 preludier för altfiol och piano, ja, hur mycket kammarmusik som helst. Hennes senaste balettmusik Tatiana är baserad på Alexander Pushkins versroman Eugen Onegin. 

Lera Auerbach har även publicerat fem egna volymer med poesi och prosa och skrivit dramatik. 1996 utnämndes hon till Årets Poet av Det internaionella Pushkin-sällskapet.

- Pushkin är Rysslands Shakespeare och litteraturens Mozart. Han har en lätt, flytande och mästerlig hand. Med sitt virtuosa och samtidigt lekfullt, enkla språk bär Puskjins fram själens mest intima skrymslen. Det är genialt och var utan motstycke i Ryssland innan honom, förklarar Lera Auerbach!

Lera Auerbachs Symfoni nr 3 har också titeln The Infant Minstrel and His Peculiar Menagerie Barnsångaren och hans särskilda djurpark. Det är en nästan 38 minuter lång symfonisk fantasi för violin, kör och orkester. Beställd inför Proms och uruppfördes i Royal Albert Hall, London.

Det var Lera Auerbachs egen skulptur Månryttaren som inspirerade henne till musiken och texten till The Infant Minstrel and His Peculiar Menagerie, Symfoni nr 3. Det brukar annars vara tvärtom.

En av Lera Auerbachs senaste bronsskulpturer har titeln Hör mig. Den liknar en helt avmagrad hund som skriker ut sitt lidande.

- Med skulpturen sätter jag fokus på det faktum att det fortfarande läcker radioaktivitet från kärnkraftsverket Majak som kontaminerar bl a den tremiljonersstad där jag föddes, Chelyabinsk i Uralbergen, på gränsen till Sibirien.

- Många tror att Chernobyl är den radioaktivt...