Har ni helt tappat sugen efter fem avsnitt där Anna, Matilda och Siri pratat om problem, sexism och hat? Förtvivla inte, i seriens avslutande del kommer vi vända ut och in på oss själva för att ge er så många tips och råd som möjligt på hur vi ska göra syskonskap. Hur vi ska orka lite till och försöka vara den positiva förändringen som verkligen behövs i gamercommunityt.

Trion fortsätter sin exposé i gamingkulturen. Vilka är Madonnan och Horan i spelvärlden? Måste alla karaktärer vara antingen prinsessor eller anabolastinna muskelberg? Hur representeras kön i spel, hur är det med varierade åldrar, kroppar och hudfärger?

Om tjejerna får ett dåligt bemötande spelvärlden, hur är det då för dem som identifierar sig som HBTQIA+? Matilda, Anna och Siri har bjudit in Pim Ehrelind från Svamprikets egna redaktion och Gabrielle de Bourg från QueerNördarna för att prata om hur det är att inte vara en fågel eller fisk. Det blir ett matigt avsnitt där Pim och Gabrielle på programledarnas begäran ger oss en kurs i HBTQIA+-hänsyn samt handfasta tips på hur vi kan ge varandra utrymme.

Varför verkar spel i huvudsak utformas till killar, och hur hamnade tjejerna i marginalen? Siri, Matilda och Anna tittar på "tjejkultur" och "killkultur", och undrar varför tjejkulturen alltid anses vara den sämre av de två. Ett avsnitt som rör sig från tjejerna som skrikit sig hesa till såväl the Beatles som Justin Bieber, till tjejerna som broderat dukar eller sytt cosplay-dräkter och tillbaka igen till spelens värld, det här behöver du lyssna på.

I podseriens andra del zoomar vi in på den mörkaste delen av gamervärlden, och frågar oss hur allting har blivit så vridet till sin spets? I en kultur där dödshot och våldtäktshot inte får konsekvenser behöver vi slipa argumenten, träna upp civilkuraget och slå hål på ursäkterna. Anna, Siri och Matilda hjälper dig på vägen.

Varför möter halva befolkningen på sånt motstånd i gamervärlden? Varför alla gliringar, svordomar, hat och hot? Varför så misstänkliggjorda? Du får vara med på nåder, du får inte ta plats, du måste vara bra, men inte FÖR BRA, du måste "tåla snacket" och skratta med. Måste det verkligen vara så?