Utrikeskrönika 13 november 2020

Washington fredag,

Dagen efter att Joe Biden utropats till segrare i presidentvalet och jag fått en första ledig kväll på länge föreslog min man att vi skulle se en film han blev sugen på att se om. Groundhog Day med Bill Murray, och det var inte förrän jag slängde mig på soffan som jag insåg vilken oerhört lämplig film det var att se. Måndag hela veckan heter den ju på svenska, Bill Murray vaknar upp till samma dag varje morgon. Och så hade den evighetslånga veckan efter presidentvalet medan rösterna dag efter dag räknades och räknades i flera viktiga vågmästarstater, känts.

Men om förra veckan gick långsamt har hela den här valhösten flugit förbi. Jag har rest till 10 delstater på 2,5 månad och pratat med amerikaner runt om i landet. I mellanvästern, i södern, på västkusten, på östkusten. Om deras förhoppningar och förväntningar, deras rädslor och önskningar. Det viktigaste valet i USA:s moderna historia har upprepats gång på gång. Och nu. Nu har Joe Biden börjat utnämna medarbetare till viktiga poster i sin nya administration, samtidigt som president Trump dagligen twittrar om det han menar är omfattande valfusk, rättsprocesser pågår och han vägrar erkänna sig besegrad.

Drygt 72 miljoner amerikaner röstade på Donald Trump, enligt rösträkningen hittills, och många av dem är oroliga nu för att valet håller på att stjälas av Demokraterna, de menar att Trump är den rättmätige vinnaren. Medan Bidenväljare andas ut, djupt. Här i Washington där 93 procent röstade på Biden har firandet pågått i dagar och soptunnorna runt Vita Huset översvämmats av champagneflaskor.

Så vad händer nu?

Jag tänker på alla de jag mött de senaste månaderna, på Florida-bon Deborah Lee-Lewis i sin rödvitblåa cowboyhatt som lyste av lycka när Presidentplanet Air Force One landade på ett av Trumps kampanjmöten, och på Ione Lee som med beslutsamma steg lämnade vallokalen i Georgia efter att ha lagt sin röst på Biden och den förändring hon ville se.

Och jag vet att jag låter som en hackig LP-skiva men det här delade landet, det är svårt att tänka på annat. När beskedet kom att Joe Biden vunnit valet stod jag i direktsändning i P1 framför Vita Huset och skulle precis intervjua en av få Trumpsupportrar som tagit sig dit och när jag berättade nyheten för henne såg hon först chockad ut och sa sen att hon inte trodde det var över, och plötsligt var hon och hennes vänner borta medan tusentals överlyckliga Bidenväljare började strömma in där vi stod för att fira resultatet.

Men de miljoner som röstade på Trump har ju inte försvunnit förstås. Runt om i landet finns de där förhoppningarna och rädslorna kvar, oavsett vem man röstat på. Den 20 januari ska en ny president sväras in och vi kommer få höra att han vill vara en ledare för alla amerikaner, för de förenta staterna, samtidigt som misstron och oenigheten i landet kvarstår.

Cecilia Khavar, Washington [email protected]