I det här avsnittet pratar Ayşe om den gnagande oro hon bär på, om tystnadens tyngd och om tacksamheten som ibland är det enda som håller oss kvar i nuet.

Om att våga vara närvarande när andra stänger av. Om konsten att hitta sin plats någonstans mellan maktlöshet och medmänsklighet.

Hon sätter också ord på rädslan för att säga ifrån, och på vikten av att kunna kritisera ett lands politik utan att det tolkas som ett angrepp på dess invånare.

Musik: Ludvig Moulin, Epidemic Sound