Också Anna och Mia började en gång med två tomma händer, och i den situationen befinner sig Kommentatorerna i nu, framförallt avseende det tekniska. I dag hyllar de Mia, men kanske Anna något mer, och vill att hon ska ta mer plats i vår samtid. De dementerar det mesta som sades i det oklippta första avsnittet, och försöker göra om och göra rätt. De trasslar också in sig i döden, tro och kropparnas hets. Kommentatorerna börjar en analys kring den hemliga och spännande Cissi, kajakpaddlarna som nämndes i avsnittet och andra som verkar kunna välja glädje – dvs sådana som emellanåt gör att Kommentatorerna känner sig dåliga. Men har inte alla dessa glada ett ansvar gentemot dem som inte så lätt kan ”göra en bra dag”? Ska inte de också ta ansvar för att vara lite intressant bristfälliga emellanåt? Det märks tydligt att Kommentatorerna delar Mias och Annas baksidor (den psykiska skörheten) men inte deras uppsidor (den enastående roligheten). Men hur är det med Johan Glans ångest och depressivitet?