Avsnitt: 191. Viktor Rydberg (1828–1895) Rydberg växte upp bland främlingar, utan något eget hem; hans mor hade dött i en koleraepidemin , och hans far blev en alkoholist. Han var tvungen att avbryta sina studier på grund av brist på pengar. Han inledde sin författarbana då han som medarbetare i Jönköpingsbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning publicerade följetongsberättelser; de var av undermåligt slag, men han skulle några år senare lyckas bättre med den historiska romanen Fribrytaren på Östersjön (1857). Det är dock hans nästa roman, Singoalla, som förblivit hans mest lästa. På 1870-talet gick Rydberg in i riksdagen under en kort tid. Han förespråkade språkreformer, särskilt för att minska antalet ord som lånades från tyska. År 1874 besökte han Rom och skrev vid sin återkomst Romerska dagar (1877; ”Romardagarna”), där hans intresse för den klassiska antiken får sitt mest mogna uttryck. Gradvis fick Rydberg officiellt erkännande. Han fick hedersdoktor vid Uppsala universitet 1877, valdes till Svenska Akademin 1878 och blev 1884 professor vid Stockholms universitet. Viktor Rydberg må förknippas främst med lyrik, men diktarrollen ikläder han sig först vid ett sent stadium i livet. Samlingen Dikter utkommer 1882 och innehåller den välkända ”Tomten”. Rydbergs lyrik har även inlemmats i den svenska traditionen kring jul genom Alice Tegnérs tonsättning och omarbetning av hans ”Betlehems stjärna”. Tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill ni få kontakt med mig.
[email protected]