Finns det inom människan en djupare kraft som känner hennes väg innan det medvetna jaget gör det? I detta avsnitt följer vi begreppet Daimon från antikens Grekland och Sokrates gudomliga tecken till den moderna filosofen Bernardo Kastrups filosofi om människans medfödda, daimoniska riktning.

Detta avsnitt heter Vem är Daimon? – Den inre kraften som känner vår väg Och att följa sin Daimon beskrivs som en inre följeslagare som har varit med oss ända sedan födseln och som försöker leda oss genom livet. Den beskrivs som en naturkraft som vägleder oss genom hela livet. Det är vad dagens poddavsnitt kommer att handla om. Varmt välkommen till podden Nordinnan Sigrdrifa.

I vår egen tid har filosofen Bernardo Kastrup återupplivat begreppet i sin bok ”The Daimon and the Soul of the West”, där han utforskar daimon som en djupare dimension av människans psyke och livsväg.

Begrepp är centralt i nordisk mytologi och Fylgja som betyder bokstavligen den som följer. I den fornnordiska föreställningsvärlden är fylgjan en följeslagare som är knuten till människan genom hela livet. Den kan visa sig i drömmar, syner eller i form av ett djur och sägs spegla människans karaktär, hennes öde och hennes innersta natur. Enligt traditionen lämnar fylgjan inte människan förrän vid döden. På flera sätt påminner därför fylgjan om den grekiska daimon – en personlig följeslagare, en vägledande närvaro som står i nära förbindelse med människans livsväg och djupaste väsen, en personlig följeslagare, en vägledande kraft, nära förbunden med människans öde och livsväg.

Vad är det egentligen som triver i livet? Vi har lärt oss att maten håller oss vid liv och att ATP är kroppens energivaluta, men vad händer om vi tittar lite djupare? Vad betyder vattnet? Alltså den substans som utgör större delen av våra kroppar, spelar alltså en långt större roll än vad vi tidigare har trott.

I dagens avsnitt ska vi utforska relationerna mellan energi, mitokondrier, metylenblått och vatten.

Från cällernas kraftverk till några av de mest fascinerande teorierna om vatten som bärare av elektricitet, energi och kanske till och med biologisk information.

Välkommen till podden Nordinnan Sigrdrifa

När sommarsolståndet infaller står solen som högst på himlen och ljuset når sin kulmen.

Men just i det ögonblick då dagen är som längst börjar också mörkret långsamt återvända.

I den nordiska mytologin symboliseras denna eviga rytm av Balder och Höder – ljusets och mörkrets bröder.

Deras berättelse påminner oss om att naturen, årstiderna och människans liv följer samma kosmiska kretslopp, där allt rör sig i balans mellan motsatser.

Solhjulet fortsätter att snurra, och med det fortsätter livets eviga dans mellan ljus och mörker.

Vi firar, uppmärksammar och välkomnar alla dessa astrologiska händelser under solhjulets varv under året. Detta är för oss vårt livscykel för vi vet att hela jorden och våra kroppars biologi strikt följe de lagar som styr det astrologiska.

Den gamla hermetiska principen uttrycker detta med orden: "As above, so below" – såsom ovan, så ock nedan. Det som sker i kosmos återspeglas i naturen, och det som sker i naturen återspeglas i människan.

Sommarsolståndet – varför allt handlar om balans

Vid sommarsolståndet når ljuset sin högsta punkt. Solen står som högst på himlen och årets längsta dag är här. Men just när ljuset är som starkast börjar också dess långsamma vandring mot mörkret.

I den nordiska mytologin symboliseras denna eviga rytm av bröderna Balder och Höder – ljuset och mörkret, sommaren och vintern.

Deras berättelse påminner oss om att livet inte handlar om att välja mellan motsatser, utan om att förstå samspelet mellan dem.

Från årstidernas växlingar till vår sömn, hälsa, våra relationer och vårt inre liv följer allt samma uråldriga princip. De gamla kallade den balans.

Grekerna kallade den harmonia – när olika krafter finner sin rätta plats i en större helhet.
Kanske är det därför människor i tusentals år har samlats kring årets fyra stora vändpunkter.

För att påminna sig om att ljus och mörker inte är fiender, utan nödvändiga delar av samma eviga kretslopp.

"Detta ögonblick är nog"
fångar kärnan i både förnöjsamhet, Gelassenheit, Aequanimitas, Wu Wei och Upekkhā utan att låta akademiska eller tekniska.

De väcker också en existentiell fråga som lockar lyssnaren vidare.
I taoismen finner man samma tanke i enkelhet och naturlighet.
I buddhismen uttrycks den genom friheten från begärens ständiga rastlöshet.
Och hos mystiker som Meister Eckhart finner man insikten att människan finner frid först när hon upphör att jaga det hon redan är. 

• Gelassenheit – släpp taget.
• Aequanimitas – behåll ditt lugn.
• Wu Wei – forcera inte.
• Upekkhā – förbli i jämnmod.
• Förnöjsamhet – var tillfreds med det som är.

Tillsammans beskriver de inte en flykt från livet, utan ett annat sätt att leva det. Ett liv där människan inte längre drivs av rädsla, begär och kontroll, utan av närvaro, tillit och inre frihet.
Att vara i världen utan att vara fångad av den.

Det första ordet är Gelassenheit. Ett gammalt tyskt begrepp som bland annat användes av den medeltida mystikern Meister Eckhart.
Gelassenheit betyder att släppa taget.
Att inte klamra sig fast vid människor, idéer, framgångar eller motgångar.
Inte att bli likgiltig, utan att låta livet röra sig genom dig utan att ständigt försöka kontrollera det.

Vad är det egentligen som driver livet?

Vi har lärt oss att mat ger energi, att syre håller oss vid liv och att ATP är kroppens energivaluta.
Men vad händer om vi tittar lite djupare?

Vad betyder vattnet – den substans som utgör större delen av våra kroppar – spelar en långt större roll än vi tidigare har trott?

I dagens avsnitt ska vi utforska relationen mellan energi, mitokondrier, metylenblått och vatten. 

Från cellernas kraftverk till några av de mest fascinerande teorierna om vatten som bärare av elektricitet, energi och kanske till och med biologisk information. 

ATP må vara livets energivaluta, men vatten är infrastrukturen som gör det möjligt för energin och informationen att nå fram.

Välkommen till podden Nordinna Sigrdrifa


Albert Szent-Györgyi – Nobelpristagare och en av bioelektronikens pionjärer. Han menade att livet inte enbart kan förstås genom kemi. Elektronernas rörelser och deras samspel med vatten kan vara grundläggande för hur energi och information transporteras i levande system.

Gilbert Ling – Utvecklade teorin om att cellens vatten inte är vanligt fritt vatten utan ett organiserat och strukturerat vatten bundet till proteiner. Enligt Ling är cellen i grunden ett elektriskt organiserat system där vatten spelar en central roll.

Mae-Wan Ho – Beskrev organismen som ett kvantkoherent system där vatten fungerar som ett kommunikationsnätverk för energi och information. I hennes modell är vatten den sammanbindande väven som gör att kroppens miljarder celler kan fungera som en integrerad helhet.

Gerald Pollack – Känd för sin forskning om den så kallade fjärde fasen av vatten, Exclusion Zone-vatten. Han menar att vatten kan organisera sig i laddade strukturer som fungerar som biologiska batterier och därmed lagra och distribuera energi i levande system.

Trots sina olika perspektiv pekar alla fyra mot samma övergripande idé: vatten är inte bara ett passivt lösningsmedel. Det kan vara en aktiv deltagare i livets energiflöden, elektriska processer och biologiska organisation.

Om ATP är livets energivaluta, då kan vatten vara infrastrukturen som gör det möjligt för energin och informationen att nå fram.

Våga tänka utanför boxen. 
För att skapa — verkligen skapa — måste du kliva ut ur den dragningskraften. Konstnären lever i revolt, inte som ett trots för trotsandets skull, utan för att kreativiteten kräver det. Verkligt skapande kan inte existera inom imitation.

Om du följer den upptrampade vägen kanske du kommer någonstans — men det blir inte till något nytt. Det blir en plats som redan kartlagts, redan definierats, redan ägts av någon annans vision. Programmeringen är subtil. Den berättar för dig vad som är “bra”, vad som är “acceptabelt”, vad som kommer att uppskattas. Och innan du märker det har ditt uttryck blivit en polerad spegelbild av förväntningar — en förfinad men tom kopia. Individualitet börjar där behovet av godkännande tar slut. Att tänka utanför boxen är ingen teknik — det är en risk.

Det innebär att stå ensam utan omedelbar bekräftelse. Det innebär att lita på din egen perception innan någon annan gör det. Det innebär att gå in i osäkerheten utan karta. Här blir ensamheten nödvändig. Inte ensamhet som isolering, utan vald ensamhet — en plats där det kollektiva bruset tystnar och något tystare börjar träda fram.

I den stillheten får din egen röst en chans att höras. Inte den inövade. Inte den socialt accepterade. Den verkliga. Skaparen kan inte förlita sig på den välbekanta vägen. Skapande finns inte i upprepning — det upptäcks genom utforskande.

I tankens vildmark. I det obekväma landskapet där svar inte ges, utan smids fram. För att gå dit måste du gå ensam. Att lämna flockmentaliteten handlar inte om att förkasta mänskligheten — det handlar om att återta sin plats i den som individ, inte som en kopia.

Att bidra med något verkligt istället för något förväntat. Och det kräver mod. För att stå ensam känns blottande. Det river bort illusionen av säkerhet.

Men det är också där autenticiteten lever. Där originalitet föds. Där skapande blir möjligt. Så frågan är inte om du kan följa din egen väg.

Frågan är — är du villig att lämna mängden tillräckligt länge för att hitta den?

Jag prata om detachment — ”att släppa taget” Meister Eckhart, som var en präst, författare och filosof i Tyskland på 1300 talet, ansåg att detachment var den högsta formen av frihet.
 
Detachment innebär inte likgiltig till livet. Det är förmågan att leva fullt ut utan att styras av det man klamrar sig fast vid. 
För Eckhart var detachment den högsta dygden — till och med högre än kärlek, ödmjukhet eller lidande. Han menade att detachment gör fullständig förening med verkligheten  möjlig.
Han menade att de flesta av oss är fästa vid resultat, bekräftelse, identitet och till och med våra egna känslor och varje bindning får ju makt över oss.
 
Han använder bilden av ett ”berg av bly” — orubbligt inför glädje eller sorg, ära eller skam. Ett orubbligt berg ger motstånd och kan inte mot rubba dess centrum.
Detachment handlar om att vara i världen utan att förlora sig själv i den, inte att dra sig undan.
Om du håller en vacker blomma i handen för hårt så förstörs den, om du håller i den för löst så tappar du den, detachment handlar om att kunna sätta blomman i en vas och njuta av dess närvaro och doft.
Här kommer paradoxen: när vi slutar att desperat jaga saker eller upplevelser å börjar livet förändras. Klarheten återvänder och behovet av att äga minskar.
 
Eckhart säger till och med att vi måste vara detached från själva fenomenet Behovet släpper.  detacheringen för även detta kan blir ännu en bindning.
Vi lever i en värld byggd på ständig bindning  till status, prestation, åsikter, sociala medier och ett oändligt brus.
 
Eckhart erbjuder en annan möjlighet: att delta fullt ut i livet utan att låta det definiera ditt värde. Att ha innre frid mitt i kaoset. Att betrakta världen, ja även betraktaren Att inte kämpa mot vinden utan genom att bli något vinden inte längre kan kontrollera.
 
Tack för att du lyssnade på avsnittet om Detachment att ”släppa taget”.
Tankar från den kända tyska filosofen och prästen Meister Eckhart som föddes 1260 i Gotha i Tyskland

Förnöjsamhet

Vi ska titta närmare på fyra ord från olika traditioner som alla handlar om vägen till inre frid. Jag vill sammanfatta dessa begrepp till en gammal fint svenskt ord förnöjsamhet. Att kunna uppskatta det som redan finns. I den antika filosofin talade man om att vara rik därför att man behöver lite. 
I taoismen finner man samma tanke i enkelhet och naturlighet. I buddhismen uttrycks den genom friheten från begärens ständiga rastlöshet. Och hos mystiker som Meister Eckhart finner man insikten att människan finner frid först när hon upphör att jaga det hon redan är.

• Gelassenheit – släpp taget.
• Aequanimitas – behåll ditt lugn.
• Wu Wei – forcera inte.
• Upekkhā – förbli i jämnmod.
• Förnöjsamhet – var tillfreds med det som är.

Tillsammans beskriver de inte en flykt från livet, utan ett annat sätt att leva det. Ett liv där människan inte längre drivs av rädsla, begär och kontroll, utan av närvaro, tillit och inre frihet.
Att vara i världen utan att vara fångad av den.

Kreativitet = Uppror

För att skapa något verkligt originellt måste du kliva ut ur det kollektiva tänkandet och våga tänka själv. Kreativitet är en form av uppror mot konformitet, programmering och imitation. Gruppen erbjuder trygghet och bekräftelse, men ofta till priset av din individualitet.

I ensamheten, långt från flockens brus, kan din autentiska röst träda fram. Skaparen kan inte följa den upptrampade vägen, utan måste ensam utforska det okända och lita på sin egen vision — även utan bekräftelse från andra.

Att “hoppa av flockmentaliteten” handlar inte om att förkasta mänskligheten, utan om att återta sin individualitet — och från den platsen skapa något verkligt.