Ibland blir livet bara… inte som man tänkt. Man följer instruktionerna, försöker göra rätt, håller ihop – men ändå rasar något. Och plötsligt står man där, utan karta, utan riktning. Bara med sig själv, och verkligheten som den är.

Det är en märklig plats att hamna på. Först känns den som ett misslyckande. Som om man förlorat kampen. Men med tiden kan man börja ana något annat – en sorts stillhet i det ofrivilliga stoppet. En tyst styrka i att inte längre försöka kontrollera allt.

Kapitulation låter som ett nederlag, men kanske är det motsatsen. Kanske är det just där vi börjar leva på riktigt – när vi inte längre försöker få livet att passa in i våra drömmar, utan börjar lyssna på vad livet själv försöker säga.

Det här avsnittet handlar om det. Om att släppa taget, om sorgen över det som inte blev, och om att långsamt förstå att det också finns skönhet i det oplanerade. Att när man till slut säger: ”okej, jag ger mig” – så är det inte slutet. Det är början på något annat.

Följ mig på Instagram: @denlugnastormen och @soulinterviewscom

#DenLugnaStormen

Hemsida: www.soulinterviews.com

Prenumera gärna på podden :-)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.