Charlie och Lennart fortsätter bena ur boken "Homo Deus" av Yuval Noah Harari, och vi har nu kommit in på det som gör människan till dominerande arten, med vår förmåga att fantisera, resonera och värdera det vi upplever. Detta förstärkt med förmågan att skriva ner våra berättelser.

Vi kommer fram till att inget egentligen existerar förrän vi är överens om att det gör det, som lagar, regler och sanningar.

Olika platser på jorden har sina egna sanningar och att dessa förändras dessutom över tid.

Boken tar upp paradigmskiften, där människans makt och livets mening förändrats på grund av liberalismen. Det väcker frågor om vi kanske har förlorat något av livets mening trots att vi fått mer makt och om vi verkligen har fri vilja.

Lennart och Charlie är överens om att detta är bokens jobbigaste och mest provocerande avsnitt. Vågar vi fortsätta läsa boken?