Idag har vi gjort det till en trend att träna som elitidrottare.

Är vi inte på gymmet 6 dagar i veckan (minimum) så är vi inte bra nog..

Om vi inte "relaterar" till: "jag är så sliten..." "denna veckan har jag kört 10 pass" osv osv.. Så är vi inte inkluderade..

Varför har det blivit att mer är bättre? Varför handlar träning mer om tävling än vad det handlar om välmående?

Jag själv har varit elitidrottare så jag vet vad som krävs.. Men problemet är att den intensiteten inte blir hållbar för motionären som lever ett helt annat liv med andra rutiner..

Självklart ska vi pusha oss själva.. Men vart går gränsen?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.