En sammanfattning av våren visar att jag haft tur med prostatan och mindre tur med andra diagnoser och sjukdomstillstånd. Lyckligtvis inte alls allvarliga och jag lägger allt detta bakom mig. Nu är det bara framåt som gäller. Sommar och semesterplaner.

Det bästa av allt är ändå att mitt PSA nu är omätbart, d v s noll eller nära noll. Även om jag inte vill betrakta mig som botad så är det ändå det allra bästa som kunnat hända. Efter att jag slutat med hormonbehandling har PSA-t gått ner från 0,17-18 till < 0.1. Om det skulle stiga igen så finns det alltid hopp om livet. Även om det skulle innebära hormonbehandling en andra gång, hoppas inte.

Ha en fin sommar, om vi inte hörs innan.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.