Nyligen fick alla kyrkoherdar i Svenska kyrkan en bok på posten. Den kommer från en frikyrkopastor som skriver att det monogama äktenskapet är enda rätta vägen enligt Bibeln. Vår spontana reaktion har varit att lägga boken i pappersinsamlingen. Men samtidigt, vad är egentligen bästa sättet att bemöta märkliga budskap, med ord eller tystnad?

Vi konstaterar också att kyrkan är ett tacksamt tema för satir. Nu senast skrattade vi båda när SVT-programmet Svenska nyheter skämtade om Svenska kyrkans inkludering av alla människor. Men finns det ett korn av något allvarligt här, kan det finnas något problematiskt med inkludering? Detta, och lite till, i veckans avsnitt. God lyssning!