I det här avsnittet gästas Rebecka och prästkollegan Lotta Fång av författaren Helena von Zweigbergk. Helena har valt att samtala kring en av vårens mest talade tv-serier, SVTs dramaserie Smärtpunkten. Den skildrar Lars Noréns arbete med uppsättningen av 7:3. Både serien och verkligheten väcker många frågor om människans villkor, ansvar och skuld. En grundsten i kristendomen är ju att vi får börja om, Gud översköljer oss med kärlek oavsett vilka vi är. Men finns det ändå en gräns? Var går den i så fall? Hur ska vi lyckas ha hopp om vi inte får vara lite naiva? Och är det hårdaste straffet för verklighetens våldsbrottslingar att de aldrig kommer ifrån sig själva? Vi pratar också om när man har sonat sitt brott och Rebecka berättar om sin alldeles egna tolkning av skärselden.

Det här avsnittet gästas vi av författaren Åsa Larsson. Hon har fångats av tv-serien Somebody, somewhere. En serie som kretsar kring den medelålders kvinnan Sam som motvilligt flyttar tillbaka till sin hemstad när hennes syster blir obotligt sjuk. Väl där möter hon en gammal skolkompis, Joel, som driver en queer svartklubb inhyst i kyrkans källare. Sam och Joel utvecklar en intensiv vänskap och är plötsligt i vuxen ålder lika oskiljaktiga som två tonårsbästisar. Vi följer de här två outsidervännerna och deras krets, i en vardag skildrad med en kärleksfull och humoristisk blick.

Ett samtal om stark vänskapskärlek, om förändring i små steg, om respekten till en småstad och inte minst- om en lovsång till kyrkan.

Nytt avsnitt i vår tv-säsong! Vi gästas av filmaren Richard Dinter som valt Wim Wenders film Himmel över Berlin.

I den klassiska åttiotalsfilmen rör sig två änglar i och ovanför Berlin. Vi ser brottstycken ur människornas liv och hör deras tankar genom änglarna. Människorna ser dom inte, men visst måste de känna att det finns någon där, just när de är som mest ensamma? Snart förstår vi att en av änglarna är trött på det andliga. Han längtar efter att bli konkret, att precis som människan få stå i en schabbig kiosk och dricka en kopp kaffe, eller ta av sig skorna och sträcka på tårna .

Richard Dinter såg filmen både som tjugoåring och som femtioåring. Det blev två olika upplevelser men det som stannar kvar är känslan av att vara tillfällig och evig på samma gång. Kan den känslan lindra den existentiella ensamheten? Och hur ska man tolka en ängels längtan efter att bli människa? Är det så enkelt som att det gudomliga finns i det konkreta?

Välkomna att lyssna på andra avsnittet av vår tv-säsong. Ett samtal om att söka det obegripliga. Det som kan kallas Gud, eller om man vill, något helt annat.

Vi är tillbaka! Den här våren kommer vi göra färre men längre avsnitt under rubriken "Präster med gäster tittar på tv". Vi bjuder in gäster som berättar om en film eller tv-serie som berört och påverkat dem genom livet.

Först ut är författaren Mats Strandberg som blev betagen av Den oändliga historien när han var nio år gammal. Det vill säga ungefär lika gammal som filmens huvudperson, Bastian. Den retade pojken som nyss förlorat sin mamma, kommer över en bok på ett antikvariat. Han lägger sig på golvet på skolans vind och flyr in i världen mellan bokpärmarna. En värld där riket Fantasien är hotat av det stora Ingentinget. Bastian dras in i berättelsen och inser snart att han själv har huvudrollen.

Följ med oss in i Den oändliga historien, med eller utan att ha sett filmen.

Dagdrömmer de flesta barn precis som Bastian, eller är det ett utdöende tillstånd? Hur håller man fantasin vid liv genom hela livet? Och varför känns filmen mer aktuell än någonsin? Vi vrider och vänder på filmen, oss själva och de bibliska kopplingarna.

Vi kom nästan till hundra! Det är som med livet självt, man når nästan fram. Det här är nämligen sista avsnittet av Präster med gäster. Åtminstone för ett tag, det blir en paus under hösten och hur och om vi återuppstår vet vi inte just nu.

Men var är alla avsked i Bibeln? Vi letar och letar och hittar till slut några få och speciella scener med känslosamma avsked. Och så stänger vi Bibeln och berättar om våra personliga avsked. De som varit sorgliga, vackra och bitterljuva.

Till sist, alla ni som lyssnat - varmt och innerligt tack till er! Det har varit så fint att få era kommentarer och reaktioner. Vi ses och hörs igen, i någon form!

På grekiska har ordet ande, pneuma, också betydelsen andetag. Annafia drabbas av en känsla av att andetaget symboliserar allt levande, även jorden och hela universum andas i långsamma andetag.

Vi pratar också om varför det är så lätt av vara skeptisk till de som talar i tungor. Rebecka berättar om kvinnan som fått henne att blir mer nyfiken på vad det faktiskt handlar om.

Och så plockar vi upp en fråga vi tänkt på efter SVTs serie Persona non grata. Finns förlåtelse för alla, hur ska man se på det i ämbetet som präst?

Idag bjuder vi in Rispa. Hon förekommer i en enda vers i Bibeln, men har ändå fastnat hos oss. Hennes två söner avrättas brutalt i en konflikt. Rispa sörjer genom att breda ut ett tygstycke över kropparna och sitta där, dag ut och dag in. ”Hon tillät inte himlens fåglar att röra dem om dagen, och inte de vilda djuren om natten” står det i versen. Hon vägrar alltså se sina söner bli djurmat, och till slut ger hennes tålmodiga vakande resultat. Sönerna får en grav.

Hennes tysta aktion griper tag i oss och får oss att tänka på att många mödrar till unga söner upplever samma öde idag.

Tänk om vi alla kunde förenas i det enda viktiga - att planeten ska överleva. Det går ju onekligen trögt, men nu finns ett splirrans nytt kyrkligt klimatinitiativ, lanserat av K G hammar och Petra Carlsson Redell. Med begreppet ”den åttonde dagen” uppmanar de alla att avsätta en dag i veckan till aktivism. Vi hoppar gladeligen på det tåget och uppmuntrar er alla att göra detsamma. Men hur gör vi med petromännen? Alltså de män som tjurigt motsätter sig en klimatomställning eftersom hela deras identitet är indränkt i bensin?

Idag är det prästen Joakim Friberg som pratar med Annafia, och samtalet rör sig mellan följande ämnen; Gud som gubben på ett moln, är det någon som ser Gud så nuförtiden? Mycket möjligt, men det finns så många benämningar på Gud. Vad sägs om Gud som en björnhona eller en höna till exempel? Sen följer vi upp debatten om Svenska kyrkan som vänstervriden. Spelar det någon roll vad man kallar kyrkan, och varför? Och så pratar vi om en församling som skulle starta en mansgrupp men ingen dök upp. Vad kan man dra för slutsatser av det?

Vi har fått ett brev! En lyssnare skriver till oss om en konstig upplevelse som vi genast vill ta oss an.

Nyligen såg hon ett kyrkospel om Marias möte med ängeln Gabriel. I spelet gestaltas Maria som trettonåring när hon får frågan om att föda Guds barn. Hon säger nej, men övertalas av ängeln. Maria får då höra att hon är modig som går emot sina rädslor. Vår lyssnare som sitter där i bänkraden reagerar. Vad var detta för tolkning? Vi lär våra barn att säga ”stopp min kropp” och nu lär kyrkan barnen att man är modig om man säger ja till något man inte vill?

Ja, hur hänger det här ihop? Dagens avsnitt blir ett samtal om tolkning, aningslöshet och ansvar.