Mitt namn Parva Pirzadeh och jag tillhör bahaisamfundet i Lund.

Denna gång vill jag reflektera kring människans förmåga till accepterande av hur det blev.

Som individer går vi omkring med våra drömmar och önskningar men det blir sällan så som man tänkt sig eller jag vågar påstå, det blir aldrig som man tänkt sig. Hur lever vi då våra liv? Vad gör man då av alla sina strävanden, drömmar, förhoppningar och önskningar? Och hur är det där med ödet? Vem är det som kör egentligen?

Jag har ett dygdkort från “the Virtues Project” framför mig som beskriver egenskapen accepterande närmare.

Citat

“Accepterande är att omfamna livet på livets egna villkor. Vi är öppna för det som är, hellre än att önska något annat. I alla situationer möter vi sanningen med ärlighet och mod. Accepterande hjälper oss att böjas utan att gå av i prövningens stunder. Vi tar lärdom och går vidare med ny visdom och medvetenhet. Vi bekräftar oss själva och andra för de positiva egenskaper vi har och undviker att döma och kritisera bristerna. När jag accepterar mig själv, kan jag ge det jag har till världen.”

Jag har lärt mig så här långt i mitt liv att vi inte väljer våra lärdomar, livet väljer dom åt oss. Med det tänker jag inte att man bara ska låta ödet ske utan att sträva sitt yttersta. Vi behöver leva på ett sätt där vi känner att det är vi som kör, men samtidigt kunna acceptera hur det blev. Precis denna förmåga vill jag förkovra i mitt liv.

Jag avslutar denna podd med en bön från ’Abdu’l-Bahá om avskiljande för att be om att bli bättre på att acceptera det som kommer vår väg.

O Gud, min Gud! Fyll åt mig den bägare som är avskiljandet från allt, och i Din storslagenhets och Dina gåvors mångfald, gläd mig med det vin som är att älska Dig. Befria mig från lidelse och begär, bryt sönder mina bojor till denna lägre värld, drag mig i hänryckning till Ditt överjordiska land och vederkvick mig i skaran av tjänarinnor med Din helighets andedräkt.

O Herre, gör mitt ansikte ljust med Dina gåvors glans, upplys mina ögon att de må se tecknen på Din allbetvingande makt, låt mitt hjärta glädjas över Din kunskaps härlighet som omfattar allt, gläd min själ med Ditt själsväckande budskap om stor fröjd, 
o Du som är Konungen över denna värld och konungariket därovan, o Du herraväldets och maktens Herre, så att jag må sprida Dina tecken och bevis vida omkring och förkunna Din sak och främja Din lära, tjäna Din lag och upphöja Ditt ord.

Du är i sanning den Starke, den Allgivande, den Fullkomlige, den Allsmäktige.

‘Abdu’l-Bahá