Den här veckan möter vi pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan i Göteborg i andakten i P1.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Svåra och oväntade saker händer i allas våra liv. Även hos dem som verkar ha enkla och lyckliga liv, finns smärta och sorger som har begravts under lager av flyktbeteenden och försvar. Jag kräver ibland att livet ska ge mig det som jag drömmer om. Men livet tar inte hänsyn till mina drömmar. Och hur ska jag förhålla mig till det? Jag har mer och mer börjat tänka att jag behöver sluta kräva saker av livet, och i stället bli den människa som livet kräver av mig. Hur ska det ske?   

Ett första steg är alltid att bli stilla och våga se hur mitt liv faktiskt ser ut just nu, att verkligen leva i den verklighet som faktiskt är min. Jag tror det är så livet är ordnat. Vi behöver stanna kvar i känslor av ångest och ilska och känna dem fullt ut för att kunna ta kloka beslut och bygga våra liv på en stadig grund. Gud möter oss alltid i verkligheten. För Gud har blivit människa. Gud är alltid mitt ibland oss.

Text:
Matt 7:24-27

Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:
Susanna Németh
[email protected]

Om den lojala Rut berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Rut, en fattig, invandrad änka i Bibeln, som blev anmoder till Jesus.

- Ruts berättelse känns som en påminnelse om att Gud väver sin väv med oväntade trådar. Att trofasthet och kärlek ibland betyder mer än makt och status. Och att Gud ofta verkar i det lilla och stilla. I vardagens val, i omtanken, i modet att stanna kvar när andra går, säger Stefan Beimark i andakten.

Rut 1:16

Walk – Ludovico Einaudi

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]

Om förnyaren Esra berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Esra i Bibeln, som började om genom att återvända till grunden.

- Förnyelse börjar sällan med stora gester. Kanske börjar den med stilla ord och med längtan? Eller med att någon vågar öppna de gamla texterna igen och låta Gud tala nytt, säger Stefan Beimark i andakten.

Esra 7:10

Spiegel im spiegel - Angèle Dubeau, Louise-Andrée Baril

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]

Om vardagshjälten Miriam berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Miriam i Bibeln, som kunde konsten att både vänta och agera.

- Mirjam lär mig att stå kvar när det stormar. Att glädjas när befrielsen kommer. Att inte ge upp när vägen blir lång. Hon påminner om att tron har rytm. Hur den rör sig från tyst väntan till jublande lovsång. Från korgen i vassen till tamburinen på stranden. Mellan oro och tillit, säger Stefan Beimark i andakten.

2 Moseboken 2:7, 15:21

Saman - Ólafur Arnalds

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]

Om den modiga Ester berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.

- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.

Ester 4:14

Departure (Home) – Max Richter

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]

Om den både svage och starke Abraham berättar Stefan Beimark i dagens andakt. Han är pastor i pingstkyrkan i Örnsköldsvik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Abraham i Bibeln, som lämnade sitt hemland och reste mot okänt mål.

- Ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Alla lever i tro. En del har likt Abraham förankrat sin tro hos Gud och det blir till ett ankare in i framtiden som hjälper oss att navigera genom livets berg och dalbana, säger Stefan Beimark i andakten.

1 Moseboken 12:1

Walk – Ludovico Einaudi

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
[email protected]

Idag tar pastor Fredrik Jennerhav, sin utgångspunkt i ljuset. Det ljus som får lysa klart.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat.

”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.

Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.

Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.

Joh 1:5, Matt 5:14

Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trio

Susanna Németh
[email protected]

Idag möter vi Fredrik Jennerhav, pastor i Pingstkyrkan i Kungälv. Han talar om den stundande adventstiden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.

Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.

Joh 4:1-42

Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio

Susanna Németh
[email protected]

Vi närmar oss första advent och idag berättar Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, om en adventstid han minns

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Adventstiden är en tid av väntan och förhoppning på någonting stort som ska komma. Inte minst är det en förväntansfull tid för alla barn som ser fram emot julen. Mitt eget första minne av att ha sett fram emot julen på detta sätt är adventstiden 1991, då jag var sex år gammal. Jag hade önskat mig en polisstation i Lego i julklapp. Eftersom jag var så otålig och tjatade så mycket så stod min kära mamma till slut inte ut mer, och letade i början av adventstiden fram polismotorcyklarna ur kartongen så att jag kunde leka med dem så länge.

Mitt habegär och bristande tålamod som sexåring utgör givetvis inget bra exempel på hur man borde fira advent. Men kanske finns det ändå någonting positivt som vi kan lära oss av den här anekdoten. Anledningen till att vi firar advent under nästan fyra veckor innan jul är att vi ska få tid att riktigt längta efter Jesus innan han kommer. De kristna har traditionellt uttryckt denna längtan efter Kristi ankomst med böneropet Marana tha, som betyder ”Vår Herre, kom” på Jesu modersmål arameiska.

Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin

Producent:
Susanna Németh
[email protected]

Idag i andakten i p1 möter vi Gustav Ahlman, präst i katolska kyrkan i Göteborg, som talar om himlen, helvetet och skärselden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Dagen efter Alla helgons dag firas Alla själars dag, då vi minns alla de avlidna, särskilt våra egna anhöriga. Det är som bekant tradition att besöka kyrkogården under Allhelgonahelgen och tända ljus vid gravarna. Det här är ursprungligen en katolsk tradition, som började spridas till Sverige mot slutet av 1800-talet och slog igenom i hela landet efter andra världskriget. En kväll under den första veckan i november brukar jag besöka Stampens kyrkogård strax norr om Ullevi tillsammans med församlingens ungdomar. Efter att jag har välsignat gravarna och vi har bett en bön för alla de avlidna får ungdomarna två gravljus var som de får tända framför några till synes bortglömda gravar som inga anhöriga har besökt. På så vis försöker vi bidra till att ingen avliden ska bli helt bortglömd under allhelgonahelgen. Detta ljuständande är inte bara till hjälp för att minnas de avlidna och lysa upp deras gravar i novembermörkret. Ljuset symboliserar framförallt de böner som vi bär fram för de avlidna, för att de ska renas från de onda konsekvenserna av sina synder, och på så vis kunna träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus i himmelriket. Den traditionella bönen för de avlidna lyder: ”Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.” Gravljusen symboliserar på detta sätt det eviga ljuset som vi ber att de avlidna ska få skåda i himmelriket.

Text:
2 Mack 12:43-45

Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin

Producent:
Susanna Németh
[email protected]