När klockorna ringer för dagens tolvslag, trots att äventyrarna tagit bort repet, sprider sig en skräck i deras sinnen.

Rhadames, Thrill, Moldavius och Tew, som redan hunnit intervjua några av byborna, inser att deras vittnesmål pekar på en onaturlig närvaro.

Med denna oro i bagaget fortsätter de nu att söka roten till ondskan som fallit över Daggerworth Hollow.

Vad döljer sig i byn?

Detta är avsnitt fem av Bells of Kaelen

I avsnitt fyra av Bells of Kaelen ligger nattens fasor fortfarande kvar som en tung skugga över våra hjältar.

Sömnen har varit orolig. För Tew har den varit fylld av mörka drömmar – fragment av viskningar, ekon av det de bevittnat, och något mer… något som dröjer sig kvar även efter att han vaknat.

Nu har dagen grytt över Daggerworth Hollow.

Ljuset borde skänka trygghet, men byn vilar i en kuslig tystnad. Något är fel. Något lever kvar i skuggorna trots solens ankomst.

Rhadames samlar sin styrka, fast besluten att bringa klarhet i mörkret.
Thrill håller sig vaksam – dagsljus eller ej, faror lurar överallt.
Moldavius söker tecken i omgivningen, i hopp om att förstå vad som rubbat balansen.
Och Tew bär med sig nattens oro, en känsla av att något ännu inte visat sitt sanna ansikte.

Tillsammans ger de sig ut för att undersöka byn, fast beslutna att ta reda på vad som egentligen har hänt i Daggerworth Hollow.

Men ju djupare de gräver, desto tydligare blir det att ondskan som tagit grepp om byn inte släpper taget så lätt.

Kommer de få klarhet i det som plågar Daggerworth Hollow…
eller har de bara skrapat på ytan av något långt mer fruktansvärt?

Detta är avsnitt fyra av Bells of Kaelen.

I avsnitt tre av Bells of Kaelen leder det nattliga skriket våra hjältar djupare in i mörkret kring Daggerworth Hollow. Det som börjar som en räddningsinsats förvandlas snabbt till något långt mer fasansfullt när de finner en av byns fiskare – förvandlad till något som inte längre hör de levandes värld till.

Efter den kusliga upptäckten fattar de ett beslut. Om sanningen ska hittas måste de ta sig till kyrkan som vakar över byn.

Men kyrkan visar sig inte vara någon plats för frid eller hopp.

De finner en kyrka förstörd till vansinne, där väggarna bär spår av mörka ritualer och där ett oheligt pergament vittnar om krafter som aldrig borde ha kallats fram. Luften är tung, som om själva byggnaden håller andan.

Och de är inte ensamma.

Något rör sig utom räckhåll.
Något iakttar dem från mörkret.
Och någonstans i kyrkans djup hörs ett hjärta slå – rytmiskt, tungt och mörkt.

Vad är det kyrkan döljer?

Detta är avsnitt tre av Bells of Kaelen.

I avsnitt två av Bells of Kaelen fortsätter våra äventyrare sin undersökning av Daggerworth Hollow, men lugnet blir kortvarigt.

Det som börjar som en stilla nattlig vandring förvandlas snabbt när ett hårresande skrik ekar genom mörkret. Skogen tystnar. Elden fladdrar. Någonting är fel.

Rhadames känner hur ljuset inom honom varnar för ondska i närheten.
Thrill rör sig tyst i skuggorna, alltid redo när faror närmar sig.
Moldavius lyssnar till nattens viskningar och söker tecken i vinden.
Och Tew greppar sitt vapen – alltid redo när natten för med sig strid.

De har rest tillsammans förr, mött faror och prövningar sida vid sida, och i mörkret denna natt märks det tydligt – deras samhörighet och tillit till varandra svetsas åter samman när faran närmar sig.

Vad var det som skrek i mörkret?
Och vad har det med Kaelens klockor att göra?

Äventyret har bara börjat.

Detta är avsnitt två av Bells of Kaelen.

I vårt allra första avsnitt av Bells of Kaelen tar vi våra första steg in i Forgotten Realms, där öden vävs samman och äventyr väntar bakom varje vägkrök.

Vi får följa fyra mycket olika hjältar vars vägar snart ska korsas.

Rhadames, en asimar och paladin, vandrar världen med ett ljus inom sig – en kallelse som ibland känns mer som en börda än en välsignelse.
Thrill, den kvicktänkta trabaxin-tjuven, lever på sina instinkter, sin snabbhet och sin förmåga att alltid hitta vägen ut ur problem… eller rakt in i dem.
Moldavius, en skogsalv och disciplinerad munk, söker balans mellan kropp och själ medan världen omkring honom allt oftare lutar mot kaos.
Och Tew, dvärgbarbaren från klanen StoneOak, bär både sitt rasande temperament och sitt arv som krigarson – en kraft som få vill möta när striden väl börjar.

Fyra främlingar. Fyra olika vägar.

Men när rykten börjar spridas om märkliga händelser kring Kaelens klockor – vars klang sägs bära både varningar och hemligheter – dras deras öden sakta men säkert mot samma plats.

Detta är början på deras historia.

Detta är början på Bells of Kaelen.

Världen är döende.
Profetiorna är redan uppfyllda.
Solen är ett sår på himlen.
Och hopp… är något som ruttnade för länge sedan.

Men vi?
Vi slår upp gubbar.

Välkommen till Paddans Tempel Avsnitt 0 av ARB EBBUG podcast – MÖRK BORG.

Här sitter vi ofiltrerat och rullar fram de mest bedrövliga, fördömda och fullkomligt olämpliga existenser som denna förbannade värld kan spotta ur sig. Ingen hjältegloria. Ingen episk destiny. Bara smuts, skuld och en obehaglig mängd tärningsslag.

Det här är avsnittet där vi:
– låter slumpgeneratorn styra våra öden
– skrattar åt misären
– och försöker överleva tillräckligt länge för att ens få ett namn

MÖRK BORG är inte en saga om hjältar.
Det är en dödsmarsch med dålig hygien och ännu sämre beslut.

Så luta er tillbaka.
Häll upp något starkt.
Och följ med oss ner i mörkret.

Och när vi nu stiger in i denna ruttnande värld gör vi det i fotspåren av dess skapare – Pelle Nilsson och Johan Nohr – vars vision om apokalyptisk misär och brutalt vacker undergång gav oss Mörk Borg.

Det här… är början på slutet.

En dörr.

Inte bara trä och järn.
Inte bara gångjärn och handtag.

En dörr som står där… tyst. Väntande.

Hur kommer det gå för våra obegåvade antihjältar när de bestämmer sig för att öppna den?

Graft kisar misstänksamt.
Prugel Strudel tar fram sin banjo
Jotna är redan halvvägs fram med handen på handtaget.
Kutz drar ner kardinal hatten för att bli osynlig

En kall vindpust under tröskeln.
Något på andra sidan som kanske… paddor....

Hur skall det gå?

Hur kommer det gå för de obegåvade antihjältarna…
när de tar sig ner i brunnen?

Ni vet den där brunnen.
Den som luktar gammal död, blöt sten och bortglömda böner.
Den som ingen vettig människa skulle närma sig – än mindre klättra ner i.

Men Graft, Prugel Strudel, Jotna och Kutz?
Vettiga har de aldrig varit.

Med rep som knarrar, facklor som flämtar och självförtroende byggt på absolut ingenting, firar de sig ner i mörkret.
Varje meter djupare är ett steg längre bort från solljus, förnuft och en rimlig chans till överlevnad.

Vad väntar där nere?
En skatt?
En förbannelse?
Något som andas långsamt och redan vet att de är på väg?

Brunnens väggar viskar.
Vattnet rör sig fast ingen rör det.
Och i mörkret… är de inte ensamma.

Det här är avsnittet där vi får se om deras mod är större än deras dumhet.
Spoiler: det är det förmodligen inte.

Välkommen ner i djupet.
Det finns ingen enkel väg upp.

Äntligen är det dags.

Vi får följa de fullständigt tvivelaktiga existenserna Graft, Prugel Strudel, Jotna och Kutz – fyra vandrande misstag med tveksam moral, dålig impulskontroll och en nästan imponerande oförmåga att fatta kloka beslut.

Det här är inte hjältar.
Det här är överlevare. Kanske.

Tillsammans vandrar de mot Paddans Tempel – en plats som andas mögel, viskar förbannelser och verkar ha byggts av någon som verkligen hatade både ljus och mänsklig värdighet.

Stenarna är kalla.
Väggarna svettas.
Något rör sig i mörkret.