
Sign up to save your podcasts
Or


Svenska kyrkan är landets största kulturinstitution, men också ett trossamfund i ett av världens mest sekulariserade länder. Hur hänger det ihop? I detta avsnitt av Budoarstämning möter jag ärkebiskop Martin Modéus i ett samtal om kyrkans roll i samtiden, om kristendomens betydelse i vår kultur och om vad tro egentligen betyder i ett land som tror att det har slutat tro.
Samtalet äger rum i ärkebiskopsgården i Uppsala, i ett rum där hyllorna upptas av Nathan Söderbloms boksamling och och kretsar kring kyrkans roll i ett samhälle som ofta ser kyrkan som en institution bland andra.
Prenumerera på Budoarstämning för poddavsnitt, artiklar och nyhetsbev.
– Svenska kyrkan är en kristen kyrka, med stort självförtroende och med glädje i sin tro, säger Martin Modéus.
Han beskriver kyrkan som en del av landets andliga infrastruktur, en plats där både tron och kulturen hör hemma.
– Det är ingen tillfällighet att kyrkan arbetar med musik, konst och arkitektur. Det är där människor får tag på sitt liv.
Modéus menar att Sverige har en ovanligt snäv syn på tro.
– Vi har kokat bort nästan allt som i ett världsperspektiv hör till tro: musiken, konsten, festerna, traditionerna. Kvar har vi bara en liten intellektuell kärna mellan öronen. Men tro är mycket större än så.
Tron och kulturen hör ihop
För honom är kyrkans kulturella verksamhet inte en sekulär tilläggsverksamhet, utan en del av själva tron.
– Kyrkan erbjuder rum där man kan möta sig själv, sina medmänniskor och Gud. Det sker genom ord, toner, bilder och ritualer. Allt detta hör ihop.
Han talar med värme om kyrkomusiken.
– Den är inte något man bara lyssnar på, utan något man tar del av.
Kyrkorummet är för honom en plats för både andakt och mänsklig närvaro.
– Man sänker ner sig själv i någonting som är mycket större än man själv.
Samtalet handlar också om den växande nyfikenheten på tro bland unga svenskar. Modéus ser det som ett tecken på en ny längtan efter mening.
– Vi har kanske världens mest sekulariserade självbild, men när jag möter människor ser jag något annat. Det finns en hunger efter språk för livets djup.
För Modéus är kyrkan därför inte en kvarleva från det förflutna utan en levande del av det moderna Sverige.
– Tron och kulturen hör ihop. Det är olika portar in i samma rum.
Tack för att du lyssnar på Budoarstämning! Dela gärna avsnitten med dina vänner.
By Lars Anders JohanssonSvenska kyrkan är landets största kulturinstitution, men också ett trossamfund i ett av världens mest sekulariserade länder. Hur hänger det ihop? I detta avsnitt av Budoarstämning möter jag ärkebiskop Martin Modéus i ett samtal om kyrkans roll i samtiden, om kristendomens betydelse i vår kultur och om vad tro egentligen betyder i ett land som tror att det har slutat tro.
Samtalet äger rum i ärkebiskopsgården i Uppsala, i ett rum där hyllorna upptas av Nathan Söderbloms boksamling och och kretsar kring kyrkans roll i ett samhälle som ofta ser kyrkan som en institution bland andra.
Prenumerera på Budoarstämning för poddavsnitt, artiklar och nyhetsbev.
– Svenska kyrkan är en kristen kyrka, med stort självförtroende och med glädje i sin tro, säger Martin Modéus.
Han beskriver kyrkan som en del av landets andliga infrastruktur, en plats där både tron och kulturen hör hemma.
– Det är ingen tillfällighet att kyrkan arbetar med musik, konst och arkitektur. Det är där människor får tag på sitt liv.
Modéus menar att Sverige har en ovanligt snäv syn på tro.
– Vi har kokat bort nästan allt som i ett världsperspektiv hör till tro: musiken, konsten, festerna, traditionerna. Kvar har vi bara en liten intellektuell kärna mellan öronen. Men tro är mycket större än så.
Tron och kulturen hör ihop
För honom är kyrkans kulturella verksamhet inte en sekulär tilläggsverksamhet, utan en del av själva tron.
– Kyrkan erbjuder rum där man kan möta sig själv, sina medmänniskor och Gud. Det sker genom ord, toner, bilder och ritualer. Allt detta hör ihop.
Han talar med värme om kyrkomusiken.
– Den är inte något man bara lyssnar på, utan något man tar del av.
Kyrkorummet är för honom en plats för både andakt och mänsklig närvaro.
– Man sänker ner sig själv i någonting som är mycket större än man själv.
Samtalet handlar också om den växande nyfikenheten på tro bland unga svenskar. Modéus ser det som ett tecken på en ny längtan efter mening.
– Vi har kanske världens mest sekulariserade självbild, men när jag möter människor ser jag något annat. Det finns en hunger efter språk för livets djup.
För Modéus är kyrkan därför inte en kvarleva från det förflutna utan en levande del av det moderna Sverige.
– Tron och kulturen hör ihop. Det är olika portar in i samma rum.
Tack för att du lyssnar på Budoarstämning! Dela gärna avsnitten med dina vänner.