I denna essä skriver Michaela om den enhet som sätter ramar och gränser för hur kapitalet skapas och tillåts röra sig, men som aldrig kritiseras: kärnfamiljen.
1860-tal. Barnarbete, sjukdomar, en arbetarklass på knäna. Men också strejker och motstånd. Under det våldsamma införandet av lönearbete, och senare industrialiseringen, skedde en enorm exploatering av arbetarklassen. Alla i arbetarklassen: Män, kvinnor och barn. Men detta sätt att organisera lönearbetet innebar en stor osäkerhet och oro för kapitalet, eftersom hela arbetarklassen riskerade att bli sjuka och dö i förtid eller gå ut i strejk. Därför införde man från 1870-talet och framåt flera reformskiften, vilket Silvia Federici skriver om i Patriarchy of the wage. I synnerhet gällde det tre saker: könsarbetsdelningen mellan kvinnor och män, reproduktiv kontroll samt institutionalisering av kvinnor. Och allt kretsade kring familjen.
En antikapitalistisk kamp måste inrymma en radikal kritik av kärnfamiljen. Den enhet som 1) upprätthåller de kapitalistiska produktionsförhållandena, 2) där kapitalet flyter via blodsband och 3) där den patriarkala sociala ordningen mellan kvinnor och män upprätthålls genom att kvinnan på grund av könsarbetsdelningen fjättras vid reproduktionen (av arbetskraft). Alla dessa bidrar med stabilitet till kapitalet – något vi inte kan unna det!
Egendomen och familjen är fullkomligt sammanknutna. Det kapitalistiska produktionssättet bygger på privategendom; produktionsmedlen ägs privat och inte kollektivt. Kapitalisterna, de rikaste i världen, får sin profit genom att exploatera arbetarklassen globalt. Det är i dessa familjer, i rakt nedstigande led, som kapitalet ärvs från generation till generation. Som H&Ms grundare Ehrling Persson till sonen och ägaren Stefan Persson, eller Tetra Lavals grundare Ruben Rausing till barnbarnen och ägarna Finn, Jörn och Kirsten Rausing. Företagen ägs ofta av hela familjer. Familjen är den institution som säkerställer privategendomens existens. Denna enhet sätter ramar och gränser för hur kapitalet skapas och tillåts röra sig.
Den borgerliga konstruktionen kärnfamiljen är reaktionär i sin natur, eftersom den kuvar alla former av gränsöverskridande. Små, isolerade, separata enheter utgör ett mycket mindre hot – ja, nästan obefintligt – mot kapitalet än den gränslösa, kollektiva gemenskapen. Kollektivet har alltid varit vad kapitalet darrat inför, och kommer givetvis att vara vad som omdanar det kapitalistiska samhället.
En essä om könsarbetsdelning, reproduktion, abortförbud, kärnfamilj, äktenskap, institutionalisering och kärlekens framtid.
Referenser:
- Aleksandra Kollontaj. Kvinnan och familjen (1908)
- Karin Johannisson. Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle (1994)
- Louis Althusser. On the reproduction of capitalism – ideology and ideological state apparatuses (1969)
- Silvia Federici. Patriarchy of the wage: Notes on Marx, Gender, and Feminism (2021)
- Silvia Federici. Caliban and the witch: Women, the body and primitive accumulation (2004)
- Suzanne Brøgger. Kärlekens vägar och villovägar (1976)
- Torkil Lauesen. Riding the Wave: Sweden's Integration into the Imperialist World System (2021)
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
