Det är som om vi inte riktigt finns om ingen ser oss. Att bli sedd, att bli bekräftad, att bli tagen på allvar, på djupet, är livsnödvändigt - inte bara för barn utan också för oss som är vuxna. Men om det där har saknats - går det då att laga? Och spelar det någon roll hur vi ser på varandra och vart vi vänder vår blick? Kan man vara närvarande trots att man ibland ändå är frånvarande? Vi samtalar kring ett citat av Owe Wikström, författare och tidigare professor i religionspsykologi vid Uppsala universitet.

Musik: Niclas Dahl.