Vi känner igen den ögonblickliga skamkänslan som gör att vi vill sjunka genom jorden och ibland skammar vi varandra inför sådant vi gör eller säger. Men hur blir det när känslan av skam flyttar in och blir en del av oss själva? Drar vi oss undan, attackerar vi oss själva och andra eller flyr vi in i något som skulle kunna bedöva det vi känner? Är skam något vi skulle behöva befria oss ifrån eller har den något att bidra med? Vi samtalar kring ett citat från författaren och frilansskribenten Anna Jörgensdotter.

Musik: Niclas Dahl