Barndiabetespodden

I det här avsnittet berättar Josefine om det som verkligen inte fick hända, när lille Eskil, 3 år - alltså lillebror till Elian som redan har haft diabetes i ett par år - också insjuknade. Som förälder till en diabetiker är det lätt att oroa sig över att syskonen också ska drabbas, och man är så klart extra observant. Tar blodsocker lite då och då och ser minsta tecken på att hen eventuellt också kan vara sjuk. Men det är ju ganska ovanligt att även syskonet blir sjukt. För Josefine och deras familj hände det dock.

Josefine och Alexandra pratar om olika slags utrustning som man kan ha när man har diabetes. Som vanligt är allt utifrån egen erfarenhet. De pratar om både pumpar och pennor och om att Mio är allergisk mot det klistret som finns på pumpar. 

Att vara syskon till en diabetiker är inte alltid lätt. Man måste anpassa sig på ett sätt som andra barn inte behöver, och det finns en ständig oro över syskonet och hens sjukdom. Den här veckan pratar Josefine och Alexandra om hur det har varit för syskonen i familjerna, och om hur de ibland tar blodsocker även på dem... just in case. 

Hur ska man ens kunna gå in i duschen? Klarar hen sig då? Tänk om barnet blir lågt när man sover. Man vill ropa till alla när man går ut på stan: "Hallå! Mitt barn har diabetes. Om han svimmar så måste ni ge honom socker". Första tiden hemma är omtumlande, läskig och kan ge en känsla av "Hur sjutton ska vi klara det här?" och "Ska JAG bestämma hur mycket insulin barnet ska ha?". Josefine och Alexandra pratar om hur det var för dem första tiden hemma. Mycket oro och ångest - men det bästa av allt är ändå: Det blir bättre!

"Ditt barn har diabetes typ 1" Livet rasar... Att få beskedet att ens älskade lilla barn har fått diabetes är något av det hemskaste som kan hända. Josefine Aamodt och Alexandra Bylund - båda två diabetesföräldrar - pratar öppenhjärtligt om hur det var när deras barn fick diabetes typ 1. Hur det var att få beskedet, hur första tiden på sjukhuset var och mycket annat.