Börssurr med Mitelman och Mellqvist

TINA är död. Amerikanska tioårsräntan är nu långt över 5 procent och plötsligt finns det ett verkligt alternativ till aktier. Ändå vägrar börsen ge sig. Mitelman och Mellqvist summerar det glädjelösa och allt smalare rallyt, räknar på amerikanska bolån och frågar vad högre räntor gör med svenska fastighetsbolag.

Dessutom: varför Palantirs vd köper skog i Härjedalen, varför amerikaner hellre bor nära ett kärnkraftverk än ett datacenter, AI som skriver patientjournaler, indexfondernas baksida, GLP-1:s oväntade effekt på pastabranschen och varför PowerPoint borde användas betydligt mindre.

Och så Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad, palladium, krypto i Marbella, falukorvssliders och frågan om Dracula hade investerat i hälsovård.

Börsen slår rekord medan räntorna stiger och nyhetsflasharna tävlar i elände. Henrik och Gabriel funderar på om det helt enkelt är dags att sluta vara så smart och följa flocken. Hur länge lönar det sig att springa med - och vad hamnar i anti-flockfonden?
Dessutom har L’Oréal sprungit förbi LVMH, vilket leder diskussionen till läppstift, handväskor och tjejmatte. Verisure fortsätter sin plågsamma resa, Dormy får diplom och Wihlborgs vd Ulrika Hallengren tror på det numera närmast rebelliska konceptet långsiktig tillväxt.
Och Gabriel hittar börsbolagen som tjänar pengar på det enda som AI förhoppningsvis inte åstadkommer: vår död.
Plus: 39-kronorsöl i Malmö, miljarder riskorn och varför Henrik fortfarande äger exakt noll krypto.

Frankrike lånar dyrare än Grekland, Fed höjer räntan och Henrik lånar hellre ut till ett välskött svenskt bolag än till franska staten. Är femprocentsräntan det nya normala - och vad händer då med börsen?
Gabriel och Henrik ger sig samtidigt på den lilla uppgiften att hitta Stockholmsbörsens bästa bolag. Flera fina företag synas i jakten på teknikhöjd, höga marginaler, pricing power och bra ägare. Oxfilé är dyrt, men kanske bättre än falukorv från bäst före-hyllan?
Dessutom: Verisure väntar på Henriks stop-loss för att kunna börja rallyt, Gardell har ännu inte fått fart på Essity, Bonesupport förbryllar, SBB väcker gamla minnen och Europas lastbilsjättar slåss mot EU-regelverket.

Börssurr sänder från Örebro, där Henrik hittar både Mojo, Epiroc och oväntat mycket AI. Samtidigt är börsen märkligt stark trots 100-dollarolja, stigande långräntor och en inflation som oroar.
Gabriel och Henrik funderar på om AI-boomen kan vara inflationistisk innan den blir deflationistisk. Google gör Finland till ”Europas Texas”, Fortum rusar och plötsligt är kraftbolag, kablar, koppar och gruvutrustning hetare än ännu en AI-app.
Dessutom: Scandi Standard och portugisen som började med 60 höns, Hemnets stoppade återköp, SKF:s uppdelning, fastigheternas eviga väntan på revansch, Apples nya vikbara telefon och ASML:s bisarra supermaskin.
Och så den lilla detaljen att folk inne i AI-branschen själva säger att tekniken kanske kan utrota oss. Men det är bara 10 procent risk. Börsen tar det än så länge med ro.

Sveriges bästa ekonomijournalist Gabriel Mellqvist firas, men obligationsmarknaden vägrar vara med på festen. Amerikanska och japanska långräntor stiger, statsfinanserna ser allt risigare ut och frågan är om det går att vinna ett ”bond war” utan att faktiskt fixa underskotten.

Samtidigt bubblar svensk ekonomi: Thulefamiljen vaknar, Rottneros rusar och staden Lund börjar plötsligt producera lönsamma hälsovårdsbolag. Vi surrar också om ”fighting optimism” efter Henriks möte med Nobelpristagaren Philippe Aghion, Europas märkliga oförmåga att skapa megabolag, löjligt små insynsköp i Latour, dyra glasskulor och varför en aktiefondförvaltare egentligen tycker att indexfonder är bäst. Dessutom doodlehögern och marsvin.

Räntan styr våra äventyr.

Porschar, Ferraris och fulla uteserveringar - det bubblar i Stockholm. Men på obligationsmarknaden harklar sig Stanley Druckenmiller och undrar varför USA försöker trycka ned långräntorna i stället för att lyssna på vad marknaden säger. Vi väger därför argumenten för och emot fortsatt börsuppgång: momentum, buy the dip och fantastiska vinster mot höga värderingar, Trump, statsfinanser, räntor och en historiskt besvärlig höst.

Dessutom Boliden i Brasilien, Latours syn på vd:ar som blir ordförande, hundglass utan inflation, kinesiska bilar, private equity-värderingar där alla tycker att just konkurrenterna fuskar - och en getentreprenör i Kalifornien som hedgar lönerisken på en prediction market. Börssurr, helt enkelt.

Latours vd Johan Hjertonsson gästar Börssurr efter två års tjat från Henrik. Vi pratar om varför Latour hellre äger 100 procent av Nord-Lock än börsnoterar det till en högre multipel, varför den helägda industrirörelsen blir allt viktigare och om aktieägare ska bry sig mer om utdelningstillväxt än om en försvunnen premievärdering.
Hjertonsson berättar också om Latours egentliga hantverk: att hitta rätt människor, låta vd:arna driva sina bolag och samtidigt rensa ogräset från byråkrati och tjänstemannavälde. Vi får dessutom en teori värd att forska på: sambandet mellan en bra relation mellan vd och CFO och bolagets resultatutveckling.
Dessutom: varför gamla vd:ar helst inte ska bli ordförande i samma bolag, varför danskar är besvärligt skickliga förhandlare, varför Latour dissar konsumenten och vad Aktiedoggen säger om Latouraktien. Spoiler: Johan håller inte riktigt med hunden. Börssurr #118 är serverat.

Glass för 110 kronor på Värmdö, hundyoga som gammal börssignal och 30-åriga amerikanska räntor på nivåer från 2007. Vi funderar på om AI-bolagens enorma obligationsbehov nu börjar konkurrera med statsskulden - och om vinnaren på AI till slut blir användaren snarare än den som säljer spadarna.

Dessutom: miljardärer som faktiskt bygger något, bankernas teknikskuld, Klarna som möjlig chansning, Scandic som klimatcase, Astra Zenecas eventuella jätteaffär och varför gamla svenska oxfiléer som Atlas Copco, Investor, SEB och Handelsbanken kanske ändå hör hemma i en evighetsportfölj. Och ja: Thomas Jisander engagerar fortfarande.

OBS: På grund av ett tekniskt misstag saknades ca 20 minuter i den tidigare uppladdade versionen av detta avsnitt. Denna version är komplett. Tack för ert tålamod!

Gabriel sänder från Draculas slott i Rumänien, där börsen rusat över 70 procent på ett år samtidigt som ekonomin krymper. Henrik granskar Trustor-dokumentärens bild av Thomas Jisander som Monaco-stekare och tar Nietzsche till hjälp för att tänka kring eviga portföljer – med Warren Buffett som stöd. Dessutom: Anthropic mot börsen, Lovable till 127 miljarder, läkemedel som AI-hedge, SBB:s märkliga vd-byte, Sivers extrema rusning, fondbranschens konsolidering och AI som på riktigt kapar stålrörsspill i Växjö. Vinsterna är starka, börsuppgången breddas och index står nästan still trots enorma rörelser under ytan.

Börssurrs Gabriel Mellqvist och Henrik Mitelman tar aldrig sommarlov. Men snart tar de helg.

Börsen slår nya rekord och AI-traden är tillbaka med full kraft. Nu är det inte bara chipbolagen som räknas. Atlas Copco, ABB, Munters och Caterpillar har också blivit AI-bolag, åtminstone när datacenter ska byggas. Samtidigt närmar sig USA värderingsnivåerna från IT-bubblan. Ska man fortsätta äga vinnarna eller söka skydd i en likaviktad indexfond?

Från 36-gradig fransk skugga diskuterar vi Industrivärdens märkliga premie, indexfondernas växande makt och om AI gör jurister överflödiga eller bara ännu mer välbetalda. Magdalena Kowalczyk ger dessutom ett tydligt privatekonomiskt råd till Henriks dotter Linn: köp väskan och spara resten.

Vi hyllar också James Ahrgren på AQ Group, en ovanligt klok vd. Frankrike lånar, lever länge, anställer portvakter och betalar vinbönder för att dra upp sina vinrankor. Dessutom rättar vi Hitachi och Hyundai och funderar på om den klassiska 60/40-portföljens fallskärm har blivit lite ihålig.

Börssurr #115 är serverat.