Salla Sutta: The Arrow
translated from the Pali by
Thanissaro Bhikkhu
Fritt översatt till svenska från den engelska versionen ovan.
Svensk översättning: Malin Vilhelmsson
Utan minsta ledtråd, höljt i dunkel
livet för de dödliga –
svårt, kort, förbundet med smärta.
Det finns inget sätt
för den som blivit född
att undfly döden.
Alla varelser är underkastade
döden
även de som nått
en hög ålder.
Liksom mogen frukt
vars undergång, vars fara
är att falla,
så är för den dödliga, en gång födda,
den ständiga faran
döden.
Krukmakarens alla lerkärl
stora som små
brända och obrända
alla slutar de i skärvor.
Så strävar även livet
obevekligt mot döden.
Ung och gammal
vis och dåraktig
rik och fattig
alla
underkastas dödens makt
alla
nås av döden till slut.
För de som besegrats av döden,
gått till en annan värld,
här kan fadern inte skydda sonen,
inte heller den anhörige sin nära.
Se! Medan den anhörige ser på,
högljutt klagande,
så leds de dödliga
en
efter
en
likt boskap till slakt.
På detta sätt är världen dömd till
åldrande och död,
därför sörjer inte de upplysta,
införstådda med världens gång.
“Du känner inte stigen
där han kommer eller går:
du ser ingendera änden, du sörjer förgäves.”
Om, av klagan,
förvirring,
skadande av sig själv –
någon som helst framgång kunde nås
då skulle även den kloke ägna sig åt detta.
Men icke genom gråt och sorg
uppnås frid i din medvetenhet.
Smärtan
ökar ännu mer. Din kropp
skadas.
Du blir tunnare,
blekare,
du åsamkar dig själv
skada.
Icke på detta sätt
är de döda skyddade.
Klagan är förgäves.
Genom att inte överge sorgen, genomlider människan
än mer smärta.
Beklagar du den vars tid är ute,
faller du under sorgens svaghet.
Se på andra
som vandrar vidare, folk som anländer
i linje med sina handlingar:
Fallande under dödens väg,
varelser simpelt darrande
här.
Ty hur de än föreställer sig vad som komma ska,
det blir ändå inte så
till slut.
Det är
den sortens separation.
Se världens gång.
Även om en person lever ett århundrade
eller mer –
så skiljs han
från gemenskapen med sina nära,
han överger sitt liv
just där.
Så, att ha hört den fulländade,
dämpa klagan,
att ha sett den döde vars tid är över,
(tänkande) ”Jag kan hämta honom tillbaka”.
Likt den som släcker
en brinnande fristad
med vatten,
på samma sätt den upplyste -
kräsen,
begåvad
och vis –
blåser bort all uppkommen sorg,
likt vinden med en bomullstuss.
Sökande din egen lycka,
ska du dra ut din egen pil:
din klagan, längtan och sorg.
Med pilen utdragen,
oberoende,
uppnående medvetandets ro,
all sorg övervunnen,
sorglös du är
fri.
Frågor och funderingar maila:
[email protected]