Cinematiska Podden

I tjugonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den amerikanska långfilmen Fight Club (1999), i regi av David Fincher.

I nittonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton långfilmen The Hole (1998), i regi av Tsai Ming-Liang.

I artonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton långfilmen Happy Together (1997), i regi av Wong Kar-Wai.

I sjuttonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den ryska långfilmen Mother and Son (1997), i regi av Aleksandr Sokurov.

I sextonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den danska långfilmen Festen (1998), i regi av Thomas Vinterberg.

I femtonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den ungerska långfilmen Sátántangó (1994), i regi av Béla Tarr. Det blir ett samtal om bl.a. tango, struktur, tid, rum och dötid. Den vandrande människan i Béla Tarrs filmer, tempot och bildspråket. Hyper-realism, Tarkovsky, det mystiska i livet och ordets kraft. En genomgång av filmens karaktärer, berättarrösten, misär och sceneriets närvaro i filmskaparens filmer. Ordning, kaos, hierarki, kollektivism och totalitarism. Att bryta sig loss från gruppen och gå sin egen väg. Saknaden av ett spirituellt liv och att förtrycka energier. Det blir även en del snack om en kosmisk ekonomi, kyrkklockor och den där ugglan...

I fjortonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den franska/polska/schweiziska långfilmen Frihet – den blå filmen (1993), i regi av Krzysztof Kieslowski. Det blir ett samtal om bl.a. färg, klipp och tid, samt mänskligheten och värmen i filmskaparen Kieslowskis filmer och hans cinematiska universum. Juliette Binoche och den uttrycksfulla skådespelaren. Sorg, bortgång och att förlora en anhörig/partner. Europeisk film versus amerikansk film. Att bearbeta trauma och tragedi, och vad som motiverar karaktärernas handlingar. Det förflutna, nuet och framtiden. Psykisk och fysisk smärta. Att leva i förnekelse och skapa en ny identitet. Det blir även en del snack om råttungar och filmens stora slutmontage…

I trettonde avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den dansk/tyska långfilmen Europa (1991), i regi av Lars Von Trier. Det blir ett samtal om bl.a. Lars Von Trier, filmskaparens filmografi och hur han utforskar filmen, från innehåll till form. Den statiska kameran vs den handhållna kameran. Berättaren, kapitelindelningen och berättarrösten i Triers filmer. Användningen av bakprojektion. Hypnos, tåg och järnvägsspår. Triers mörka och surrealistiska skildring av Tyskland i filmen, och hur Trier inspireras av Hitchcock och Tarkovsky. Det blir även en del snack om varulvar, moral och vad det innebär att vara neutral…

I tolfte avsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den österrikiska/schweiziska långfilmen Bennys Video (1992), i regi av Michael Haneke. Det blir ett samtal om bl.a. psykopater i film från 90-talet, Hanekes förmåga att undvika att glorifiera verkligheten, regissörens extrema ärlighet och hur huvudkaraktären Benny tappar kontakten med verkligheten. Vilken påverkan den rörliga bilden har på människan, vikten av att se film som gör dig (åskådaren) obekväm och som utmanar dig känslomässigt. Tillgängligheten av rörliga bilder med våldsamt innehåll från verkliga händelser, filmens relevans till dagens samhälle. Det blir även en del snack om hur det kapitalistiska samhället förgiftar människan, samt hur Haneke skildrar TV och nyheter...

Dagens avsnitt finns även i videoformat på Youtube. Något vi siktar på att ha till alla kommande avsnitt (fr.o.m. avsnitt 15). I det första bonusavsnittet av Cinematiska Podden diskuterar och analyserar Daniel och Anton den amerikanska långfilmen The Irishman (2019), i regi av Martin Scorsese. Det blir ett samtal om bl.a. amerikansk film på 60- och 70-talet, New Hollywood, Martin Scorseses filmkarriär och bildspråk. Berättandet, berättaren och berättarrösten i Scorsese filmer, CGI i film, Disney, Marvel, kritiker och deras tendenser. Karaktärerna i The Irishman, fotot, strukturen och det långsammare tempot i Scorsese filmer. Det blir även en del snack om film och TV-serier, sista timmen i The Irishman och såklart den där Netflix-looken...