Dagens Tokiga Bibelord

Den Sortens Andlighet

I Bibeln dödar Gud en massa människor. Ofta genom ombud men ibland själv och gärna om det ska göras i stor skala. I Bibeln är Djävulen den Onde men han gör sig, ärligt talat, främst ett namn som rebelledare och uppviglare, försåtlig frestare. Mördandet genom eld och hagel, spetälska och plötsligt uppdykande lejon står Herren Gud för. Eller om man säger dödande och inte mördande när någon är allgod. De bibeltrogna kristna dyrkar i alla fall en utrotare som inte står atombomben efter. En gång fanns det två städer, det var innan Hiroshima och Nagasaki och vi börjar där:

"Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige?" Frågan ställer Abraham till Gud inför förstörandet av Sodom och Gomorra. "Så kan du inte göra!"

Abraham är upprörd; han blir provocerad av tanken på det han uppfattar som kollektiv bestraffning. "Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?" kräver han. Ja, att skona oskyldiga är liksom den riktiga moraliska impulsen och du och jag håller såklart med stamfadern om detta -inte sant?

Som allgod behöver Herren Gud naturligtvis inte övertalas att göra det rätta och man kan tänka sig att Han tar illa upp av en Abraham i affekt. Men, tvärtom, Vår Fader i himmelen verkar gilla Abrahams rättframma ifrågasättande och håller dialogen öppen. Till skillnad, exempelvis, från när Han tillrättavisar Job -och tillåt mig nu för en stund ett sidospår- en man som på annat håll i Bibeln går på i anklagande stil. Honom sätter Gud på plats bland annat genom att ställa retoriska frågor som går ut på att visa människans smutsiga ynklighet i kontrast till Hans egen härlighet och överhöghet. En slags jantelag långt innan jantelagen och mycket mustigare. Herren Gud exemplifierar Jobs litenhet genom att jämföra med sin fräckaste skapelse, sjöodjuret Leviatan. Nu är du inte så tuff längre, Job, känner man att Gud menar efter den avhyvlingen. "Kan du dra upp Leviatan med krok, kan du lägga betsel i hans mun?"/.../ "Kvastar av eld far ut ur hans gap, gnistor sprutar fram."/.../ "Är din arm lika mäktig som Guds, kan din röst dundra som hans?" Säger Herren och man sveps med av handlingen, ser saliven på Hans underläpp och den genomträngande blicken när Han tar ett steg framåt tills Han står alldeles ansikte mot ansikte med Job: "tror du att du har en chans mot min drake, va?!"

Men här är det alltså annorlunda. "Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa" säger Gud, åsyftande Sodoms och Gomorras befolkning. "Om det inte är så, måste jag få veta det". Gud den allvetande vill inte nöja sig med rykten och hörsägen, vad som kan vara förtal. Herren som vet allt behöver ta en titt för att bilda sig rätt uppfattning. Så att han inte är fel ute i sitt allvetande. Sålunda tar han på sig sina ben och "går ner och ser efter" och vore det inte för att människan är skapad till Guds avbild ligger det nära till hands att tänka precis tvärtom: att Gud är skapad lite människolik med ögon och fötter. Just här är det knappast fråga om symbolik -som det faktiskt kan vara när Gud talar om sin "mäktiga arm" och "dundrande röst" i Jobs bok. Gud tänker gå ner. Till en stad. Och se efter vad som står på. Gud Flanören har för övrigt fler kroppsdelar; rygg och heligt ansikte har Han när Han träffar Mose på Sinai. Ryggen får den gamle patriarken titta på, ansiktet är så in i bomben heligt att det är förenat med livsfara att kasta en blick på det. Nå. Ytterligare ett utvik och nog så. Tillbaka till dödandet. Gud gör i vilket fall en överenskommelse med Abraham när det gäller syndens nästen, Sodom och Gomorra. Om där ens finns tio invånare som är rättfärdiga så ska Herren den Hämndlystne skona städerna från undergång.

Men det finns det inte, underförstår man med facit i hand, för städerna förintas strax efteråt i ett himmelskt artillerianfall.

 

Den Sortens Andlighet

 

...den sortens bokgivna och ritualdrivna andlighet/ religiositet som vill genomsyra allt och som tränger sig på med förment villkorslös villkorad kärlek som erbjuds honungslent fast av en stämma med raspig underton av svavel och gammelskägg. Inte den sortens andlighet, med sina kallelser och förmaningar och latenta aggressivitet.

Det är en andlighet som genomsyras av våld. Våld mot såväl känsla som förnuft liksom hot om våld mot en restaurerad, pånyttfödd eller ny kropp i ett efterliv och jag vill inte ha med den att göra. Jag vill inte ha sångerna i lokalerna med ritualerna. Jag undanber mig utvaldheten. Utläggningarna och sanningsanspråken: jag undanber mig. Alla trösterikt skuldbeläggande verser som lärs utantill eller stryks under i den av subjektet utvalda, objektivt heliga, skriften lämnar mig kall. Det gäller samma verser som väggbonad i kök.

Låt mig också få slippa kristaller och kraftdjur, vägvisare och spöken, flöjter och valar (Fast gärna flöjter och valar; bara inte i det sammanhanget, inte från den butiken.). Jag vill inte ha en andlighet som idealiserar grottmannen, tältmannen eller rymdmannen utan en som utgår från två rum och kök- mannens belägenhet, som sedan blir ett rum och död- mannens belägenhet under jord och inget mer. En andlighet i opposition mot tro. En andlighet som kanske inte vill det korta och enda livet men som erkänner det korta och enda livet som det endalivet. Som tjänar sitt inre uppehälle på det, vinner sin mening ur det, det inomvärldsliga ändliga; livet som levs av en själ som är kemi och kroppsdel och nog så.

Vad för slags andlighet?

Kan det alls vara andlighet?

Sinnlig förbundenhet med det som är skönt, märkligt eller oväntat: det överväldigande som plötsligt kan vidöppna oss. Det överväldigande som är naturligt –helt enkelt för att det inte finns något övernaturligt. Mötet med kolbaserad magi, mirakel inom naturlagarna. Grand Canyon och Mozart. Eller just där, just då, i just ditt liv. Det häpnadsväckande ögonblicket som gör dig liten och stor på samma gång. Det mystiska i oss själva.

När jag skapar något som förut inte fanns –som jag inte visste kunde finnas. När jag bara kan få syn på det jag redan vet genom att skriva det. När jag häpnadsväcker mig själv och inser att jag är större än jag är. Tidsupplösning i eufori, skön bortglömska av jaget, uppgående i processen. Eller som bön. När jag skriver ber jag och blir bönhörd av mina egna fingrar, jag är den enda möjliga guden. Den dödliga, döende möjliga guden.

Den sortens andlighet.

 

"Jag är Fridjuret. Jag sysslar med konstnärligt gestaltad religionskritik

-i allmänhet - och drift med kristendomen, i sann upplysningsanda, i synnerhet.

Jo -det behövs fortfarande, om än inte i samma utsträckning i Sverige som på andra håll i världen.

Jag läser mina egna texter, som kan ha drag av kåseri eller dikt, litterärt utsirad debattartikel.

Som innehållsligt rymmer såväl häcklande frontalangrepp på teologi och Gudsbild som mer lågmäld satir över religiösa dogmer, anspråk och världsbeskrivningar.

Jag hoppas jag roar, oroar och väcker tankar.

Vill du veta mer om min gärning -se mitt första avsnitt i den här serien."

~ Andreas Nilsson

Fridjuret som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt med Fridjuret>>

 

Den Andra Planeten

 

Den andra planeten där Gud skapade människor till Sin avbild, i det andra universumet, långt, långt annanstans i kosmos, är också en jord som kallas jorden. Två snarlika världar hyser vårt släkte, allt efter Guds plan, och vi kommer aldrig att få reda på varandras existens. Bara på den ena jorden har människan fått möta en levande och verklig skapare, så har Han bestämt, som griper in i liv med Sin sanna natur manifesterad. Till skillnad från här på jorden, där vi TROR på en Gud som blivit skapad av oss själva, utifrån okunskap, rädsla och maktanspråk, så har vårt okända systerfolk fått möta Honom på riktigt. Gud skapade och drog sig tillbaka, okänd, från vår värld.

Vi svämmade över oss själva med myter och önsketänkande; djupt narcissistiska inbillade vi oss utvaldhet och tilltal, vi vanföreställde oss personliga relationer med en styrande makt. Men när Gud skapade deras värld valde Han att uppenbara sig, närvara.

När vi jordbor nu får möjlighet att se vad som utspelar sig på den jorden, långt, långt annanstans i kosmos, följer vi med i upptakten till en monumental händelse...

Främre linjen i eponiternas här bestod av snabbskjutande katapulter; dragna av pansarskyddade hjortar kunde de skjuta brinnande fettbylten kors och tvärs över en fiende och på kort tid orsaka panik och förödelse. Den andra anfallsvågen bestod av en flankerande attack med lejonbjörnar; druckna på kampmjöd och svårt utsvultna rusade de besinningslöst framåt, helt orädda också för de uppkomna bränderna. Då dessa bestar aldrig mer skulle gå att tämja, de som överlevde var till sitt lynne kroniskt fördärvade, överöste eponiternas bågskyttar, i en tredje anfallsvåg, sina fiender och sina egna djur med pilar. Om motståndsviljan vid det laget inte var bruten hos det andra folket, om de ännu inte skingrades i vild flykt, stormade yxmännen fram med tjutande sirenpipor. Ja, sådan var eponiternas fruktansvärda stridskonst och ingen hade väl bevittnat dess förödande effekter lika ofta som överste Opopton av Dup. Från en bärstol i mitten av eponithären spanade han ut över slagfältet.

Adrigalerna var kring trehundra steg från sina fiender när de gick i ställning. Wenemas blåste i hornet och männen, klädda i sina dräkter av flamsäkert najarskinn, formerade sig i borg och stjärna. De båda terrorlurarna, vars tjut skulle skapa skräck och förlamning bland eponiternas vorhjortar och lejonbjörnar, rullades ut på flankerna. Jättarna i formationens mitt reste sina långa blåsrör mot skyn. Kast- och stickspjut syntes överallt mellan sköldarna och de grupper som skulle utföra motattacken försåg sig med extra pilrör från de kamrater som skulle hålla stånd. Alla tömde nu sina dryckeshorn och fällde ned hjälmarnas visir.

Wenemas såg den första skuggan glida över slättmarken framför sig och han hörde det säregna skränet samtidigt som han vred sig och tittade upp över sin axel mot skyn: skändarfåglar. Han visste att de skulle komma, de kom alltid i god tid för att festa på slagfältens kadaver och lik. Wenemas var en härdad man som sett mycket, men just den synen vande han sig aldrig vid.

I den stunden kände Herren Gud Wenemas trötthet vid blodsutgjutelse och Han såg härförarens sorgsna minnen av fallna kamrater och män. Herren fångade upp känslor av vemod och fruktan från många i de båda arméerna, liksom ren dödsångest och tankar på de älskade anhöriga som väntade därhemma. Han kände de ärrade krigarnas bitterhet och längtan efter fred.

Då greps Herren Gud och rördes i sitt hjärta och Hans medlidandes kraft startade en virvelstorm på slätten; en mur av tumlande luft till att skilja de stridande åt. Och Han sände blodsyner åt eponiterna där de såg sitt folks nederlag i fruktansvärd manspillan. De såg sina egna fruar och barn stå sörjande vid graven. Då kände de vämjelse vid tanken på all förestående blodsutgjutelse och deras ...

 

 

Två texter:.

Efter Riktigt Långa Långpromenader.

 

Text II

Som Ett Tidsfördriv

 

Texterna kommer inom kort.

 

 

"Jag är Fridjuret. Jag sysslar med konstnärligt gestaltad religionskritik

-i allmänhet - och drift med kristendomen, i sann upplysningsanda, i synnerhet.

Jo -det behövs fortfarande, om än inte i samma utsträckning i Sverige som på andra håll i världen.

Jag läser mina egna texter, som kan ha drag av kåseri eller dikt, litterärt utsirad debattartikel.

Som innehållsligt rymmer såväl häcklande frontalangrepp på teologi och Gudsbild som mer lågmäld satir över religiösa dogmer, anspråk och världsbeskrivningar.

Jag hoppas jag roar, oroar och väcker tankar.

Vill du veta mer om min gärning -se mitt första avsnitt i den här serien."

~ Andreas Nilsson

Fridjuret som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt med Fridjuret>>

En Människas Personlighet

En människas personlighet kan förändras vid en olycka, begränsas eller bestämmas av en förlossningsskada eller missbildning, förändras vid psykisk sjukdom -eller för den delen vid behandling med psykofarmaka. "Man känner inte igen honom". "Det är så synd, hon har verkligen förändrats". En krigsinvalid som efter en huvudskada, trots bibehållet intellekt och kognitiva förmågor, inte är den samme; förmågan till ett fullödigt känsloliv är förstörd, den emotionella kapaciteten är ändrad och därmed också personligheten. Plötsliga vredesutbrott. Djupa depressioner. En känsla av främlingsskap. Människan är inte "den samme". Kan hen sägas ha samma själ? Man kan gå in och se var olika skador på olika ställen i hjärnan får olika effekter på människors beteenden, känslor och förmågor: det själsliga. Personligheten. Signalsubstanserna som reglerar känslolivet är kemi i hjärnan, den kognitiva förmågan och minnet hör hjärnan till. Även om medvetandet, det som (kanske) skiljer oss från de andra djuren, inte är någon lätt sak att förklara -vilket vi inte heller (ännu?) har lyckats med på ett tillfredsställande sätt- finns det inget starkt skäl att tro annat än att: VI ÄR I våra hjärnor.

Den som förfäktar ett monoteistiskt religiöst synsätt -och här avser jag den kristne- tror på en unik, odödlig själ. Den vistas i kroppen men är inte bunden till kroppen. Den överlever sin kropp och måste alltså inte vara sammankopplad med den för att fungera.

Där har skapelseberättelsen, bokstavligt eller symboliskt läst, alltså fel. Det visste vi inte då men det vet vi nu. Det finns inget som motsvarar "livsanden" och vad kan "uppväckas från det döda" som inte har gått för alltid förlorat? Kroppen dör, multnar och försvinner. Hjärnan är kroppsdel. Det finns ingen substans i våra kroppar som inte är materia. Ektoplasma talar man om när man är spöktroende, energi, något som vare sig kan uppfattas av våra mänskliga sinnen eller mätas på ett sätt som övertygar vetenskapligt. Man kan förstås skratta åt hela föreställningen, men visst finns det många som hävdar att de "ser" eller "känner", åter andra att de kan se utslag på viss apparatur, speciell och särskild apparatur som inte direkt används i medicinska labb eller ombord på rymdfärjor.... Men visst avfärdar vi detta alldeles omedelbart som tomt nys och nonsens? Det lustiga i sammanhanget blir förstås när religiösa tror på andra former av utomkroppsliga existenser och alltså delar båt, sadel och sits med stolliga new age:are. Oavsett om man påstår att människor kan ha ett efterliv i ett utomjordiskt paradis eller på vinden i en gammal herrgård: vi vistas i våra kroppar, är i våra hjärnor -vi dör, grävs ned, vi försvinner. Vad kan rimligen finnas kvar eller återskapas, som är DU eller JAG?

Men. Jag kan föreställa mig en utväg, faktiskt, för den religiöse. Den är inte bibeltrogen, då Bibeln talar om att vi ska "uppväckas" eller "uppstå". Med ny kropp eller inte, med själen i något slags väntrum eller hur man nu tänker sig, allt som var vi på jorden är dött och förrött och det är inte möjligt. Men. Alltså: en totalt ny skapelse efter informationen om vad/vem som var du, som var jag. Som en datafil som sparas i Gudsdatorn. Som ett helt igenom sant och riktigt, superdetaljerat minne av våra existenser som kläs i en ny kropp. Jag tror inte att det kan vara så men det är åtminstone mer filosofiskt hållbart att tänka sig. Låt gå för det. Vi får nytt liv på andra sidan i en fysiskt perfekt gestalt, utan sjukdomar, åkommor och celldöd. Logiskt sett då också utan fysiska företräden och särskiljande fördelar -om himlen ska vara rättvis, demokratisk och lika god för alla. Vad skulle det innebära?

Att vi skulle vara helt utan individuellt signum. Med en själ oförmögen att tänka och känna annat än gott och tillåtet, oförmögen till grubbel och tvivel, sorg och vrede -därmed djupast sett alla motsatser: tillfredsställelse över besegrade motgångar,

 

"Min styvpappa däremot, Joseph, som kände sig förvirrad och utanför och lite ledsen och svartsjuk mitt upp i allting ville gärna ha en cigg."

Min Mamma Mary

Min mamma heter Mary och eftersom jag var en riktig människa då så kom det ut en moderkaka också. Den fick en åsna slicka på och i stallets ena hörn stod Chris Isaac lutad mot en bjälke och sjöng "Wicked game".  Han rökte en Marlboro och sträckte fram paketet men jag var ju nyfödd och tackade nej. (Jag hade faktiskt gjort tobak och fri vilja åt Chris och många andra innan jag blev spädbarn och visste hur farligt det var. (Jag bodde i rymden innan jag föddes och i och för sig samtidigt som jag föddes, det är rätt coolt, jag hade gjort allt och visste allt och jag hade gjort mig själv på ett magiskt vis inne i Mary samtidigt som jag alltid hade funnits och var son och min egen pappa på samma gång. ))

Eftersom jag var en riktig människa på den tiden så skrek jag och var blodig på spädbarns vis och då är det inte heller gott att röka. Min styvpappa däremot, Joseph, som kände sig förvirrad och utanför och lite ledsen och svartsjuk mitt upp i allting ville gärna ha en cigg. Chris bjöd och lade en hand på hans axel, tog honom åt sidan och tröstade, förklarade att allt var förutbestämt och planerat in i minsta detalj och att fastän alla människor hade fri vilja och inte kunde veta vad som skulle hända i deras egen framtid så var det bäst om Joseph försonades med tanken på att just hans liv var ofritt och regisserat och att han spelade en skräddarsydd och rätt obetydlig biroll i en storslagen film där inspelningen just hade börjat. Det är en ära att spela ihop med en superstjärna, påminde Chris och svepte änglavingarna om Joseph i en lång kram.

Sedan kom det gäster och Chris gick tillbaka till sin plats vid stallets ena hörn. När han började sjunga "Wicked game" igen var stämningen på topp och inte minst för att gästerna hade med sig blommor, chokladaskar och kuvert med pengar, flera parfymer fick jag också och hjärtliga gratulationer tillsammans med en Oscar för Bästa manliga huvudroll i filmen om mig som just hade börjat. Jag hade slutat gråta och en specialgjord strålkastare från mitt andra liv i rymden riktades mot mig av min biologiska pappa. (Som bodde i rymden och stod för manus och regi (och var sin egen jury -han hade belönat sig själv med två statyetter. ) och som alltså samtidigt var jag och jag var han. ) Hela stallet lyste upp på ett härligt sätt och mer än tvåtusen år senare skulle stallet lysa en gång per år och över nästan hela världen och själv lyser jag och spelar min storslagna film INUTI miljoner och miljoner människor än idag.

 

"Jag är Fridjuret. Jag sysslar med konstnärligt gestaltad religionskritik

-i allmänhet - och drift med kristendomen, i sann upplysningsanda, i synnerhet.

Jo -det behövs fortfarande, om än inte i samma utsträckning i Sverige som på andra håll i världen.

Jag läser mina egna texter, som kan ha drag av kåseri eller dikt, litterärt utsirad debattartikel.

Som innehållsligt rymmer såväl häcklande frontalangrepp på teologi och Gudsbild som mer lågmäld satir över religiösa dogmer, anspråk och världsbeskrivningar.

Jag hoppas jag roar, oroar och väcker tankar.

Vill du veta mer om min gärning -se mitt första avsnitt i den här serien."

~ Andreas Nilsson

Fridjuret som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt med Fridjuret>>

 

* Köp slavar.

* Ärv slavar.

* Tag slavar som krigsbyte.

* Sälj din dotter som slav.

3 mos 25:45-46

Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid.

2 Mos 21:2-5

När du köper en hebreisk slav skall han tjäna i sex år, men det sjunde året skall han friges utan betalning. Kom han ensam, skall han friges ensam; var han gift, skall hans hustru följa honom. 4Har hans herre gett honom en hustru och har hon fött honom söner och döttrar, skall hustrun och barnen tillhöra hennes herre, och mannen ensam skall friges. Men om slaven säger: ”Jag håller av min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför Gud; han skall föras fram till dörren eller dörrposten och hans herre skall genomborra hans öra med en syl, och så skall slaven tillhöra honom för alltid.

5 Mos 20:10-14

När du närmar dig en stad för att anfalla den skall du först erbjuda fred. Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst. Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, och när Herren, din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. 1Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.

Avsnittet är lämpligt som underlag för konfirmation och konfirmationsundervisning eller på konfirmationsläger.

Om du är konfirmand eller skall konfirmeras kan det vara en god ide att ta upp Dagens Tokiga Bibelord med din konfirmationsledare eller med kyrkans präst eller pastor.

href="https://itunes.apple.com/se/podcast/dagens-tokiga-bibelord/id1191213671?l=en">iTunes >>

Samtliga avsnitt >>

 

"...det faktum att vi  inte längre har möjlighet att leva som eviga dagdrivare och frukterianer i en jättestor trädgård härrör alltså från detta enda olyckliga tillfälle: syndafallet."

För Vår Skull

En överjordisk magisk supermakt bortom allt förstånd som på samma gång är en slags person med karaktärsdrag, som är tre slags personer, oändlig energi utan kropp men som kan gå in i alla slags kroppar, existenser eller döda ting ( människor, åsnor, buskar, moln ) och ut igen på ett flytande, gasformigt, kristalliserat, elektriskt osynligt vis eller något annat vis men framförallt osynligt.

Det är en manlig slags supermakt som kan skapa eller omvandla vad som helst men som själv inte är skapad eller kan omvandlas; han har alltid funnits och ska alltid finnas, det är en ofattbar oändlig energi vi talar om och som dessutom har orakreerat, TALAT FRAM, allt och överhuvudtaget precis allt som finns och det vi människor benämner energi och materia.

Det är en slags man som heter Herren Gud, en magisk trehörning och den ende i sitt slag, ofelbar och superrättvis, brutal och brutalt ärlig, svartsjuk, överbeskyddande och macho, våldsam i hemmet, tålmodig och förlåtande, långsint, hämndlysten och kärleksfull: en förälder och chef, en äkta man med drag av försmådd älskare och tre slags äkta män/ ofattbara energier med drag av Dart Vader.

Han/ De vet allt, kan allt, uppfattar precis allt som händer överallt fast det händer samtidigt och ultramiljardiskt HELA TIDEN och Herren Gud minns allt som någonsin utspelat sig i en ogripbart ofantlig historisk katalog och speciellt minns han det som har hänt kring Egypten och Sinaihalvön, Israel och Palestina, medelhavsvärlden och sedan resten av världen men inte lika mycket i Asien.

Den Svartsjuke, som Han/ De har kallat sig själv vid flera tillfällen, kan ingripa, förhindra, upphäva, tillföra, ändra, sammanfoga, ha isär eller göra om vad han vill när han vill (Det vill Han inte längre men han har velat ) och alltid perfekt efter planering och utan minsta misstag -vare sig vi kan se, uppfatta, känna till, någonsin få reda på det eller inte och man baxnar; som människa baxnar man och kan inte begripa hur det går till.

Man baxnar, alla baxnar och tappar hakan som försöker förstå allt det som jag just har räknat upp. Konceptet, kraften, egenskaperna. Processerna, möjligheterna. Det millisekundiskt allnärvarande och bortomtidsliga allvetandet. Det faktum att Herren Gud inte är artificiell eller åtminstone delvis maskinartad; atomdriven, datoriserad, utrustad med omfattande bihang som var för sig hyser de särskilda förmågorna.

Man kan helt enkelt inte greppa att Han/ De är RENT LIV och dessutom den ende/ de enda i sitt slag för när man föreställer sig föreställer man sig gärna hundra, åtminstone aderton eller ett elvamannalag, som arbetar tillsammans på ett drivet och kollegialt vis för att nå ett storartat resultat.

Man förstår det inte och kan inte förstå det; hur allt har gått till och fortsätter att gå till, för man är ju själv bara människa. Men man kan VETA det. Man kan lyckligtvis veta utan att förstå, vilket gör att man kan vara förvissad om att allt är sant och riktigt utan att ha sett det med egna ögon, det är rätt mäktigt. Man behöver inte få det grundligt förevisat och förklarat för sig -ingenting behöver vara undersökt och påvisat i sinnevärlden, flera gånger upprepat och odiskutabelt sammanhängande genom orsak och verkan samt försanthållet av experter.

Man vet det man vet om den överjordiska supermakten/ slags personen/ personerna genom att TRO och KÄNNA hur allt har gått till och fortsätter att gå till. Tro och känsla leder till en starkare form av kunskap, man har liksom övertygat sig själv utan att ha blivit övertygad och verkliga sanningsanspråk kan man ju bara göra inifrån sig själv: utan mått och metoder. Dessutom HAR en hel del av konceptet,

 

"Ofattbara energier

med drag av Darth Vader..."

 Bortom Allt Förstånd

En överjordisk magisk supermakt bortom allt förstånd som på samma gång är en slags person med karaktärsdrag, som är tre slags personer, oändlig energi utan kropp men som kan gå in i alla slags kroppar, existenser eller döda ting ( människor, åsnor, buskar, moln ) och ut igen på ett flytande, gasformigt, kristalliserat, elektriskt osynligt vis eller något annat vis men framförallt osynligt.

Det är en manlig slags supermakt som kan skapa eller omvandla vad som helst men som själv inte är skapad eller kan omvandlas; han har alltid funnits och ska alltid finnas, det är en ofattbar oändlig energi vi talar om och som dessutom har orakreerat, TALAT FRAM, allt och överhuvudtaget precis allt som finns och det vi människor benämner energi och materia.

Det är en slags man som heter Herren Gud, en magisk trehörning och den ende i sitt slag, ofelbar och superrättvis, brutal och brutalt ärlig, svartsjuk, överbeskyddande och macho, våldsam i hemmet, tålmodig och förlåtande, långsint, hämndlysten och kärleksfull: en förälder och chef, en äkta man med drag av försmådd älskare och tre slags äkta män/ ofattbara energier med drag av Dart Vader.

Han/ De vet allt, kan allt, uppfattar precis allt som händer överallt fast det händer samtidigt och ultramiljardiskt HELA TIDEN och Herren Gud minns allt som någonsin utspelat sig i en ogripbart ofantlig historisk katalog och speciellt minns han det som har hänt kring Egypten och Sinaihalvön, Israel och Palestina, medelhavsvärlden och sedan resten av världen men inte lika mycket i Asien.

Den Svartsjuke, som Han/ De har kallat sig själv vid flera tillfällen, kan ingripa, förhindra, upphäva, tillföra, ändra, sammanfoga, ha isär eller göra om vad han vill när han vill (Det vill Han inte längre men han har velat ) och alltid perfekt efter planering och utan minsta misstag -vare sig vi kan se, uppfatta, känna till, någonsin få reda på det eller inte och man baxnar; som människa baxnar man och kan inte begripa hur det går till.

Man baxnar, alla baxnar och tappar hakan som försöker förstå allt det som jag just har räknat upp. Konceptet, kraften, egenskaperna. Processerna, möjligheterna. Det millisekundiskt allnärvarande och bortomtidsliga allvetandet. Det faktum att Herren Gud inte är artificiell eller åtminstone delvis maskinartad; atomdriven, datoriserad, utrustad med omfattande bihang som var för sig hyser de särskilda förmågorna.

Man kan helt enkelt inte greppa att Han/ De är RENT LIV och dessutom den ende/ de enda i sitt slag för när man föreställer sig föreställer man sig gärna hundra, åtminstone aderton eller ett elvamannalag, som arbetar tillsammans på ett drivet och kollegialt vis för att nå ett storartat resultat.

Man förstår det inte och kan inte förstå det; hur allt har gått till och fortsätter att gå till, för man är ju själv bara människa. Men man kan VETA det. Man kan lyckligtvis veta utan att förstå, vilket gör att man kan vara förvissad om att allt är sant och riktigt utan att ha sett det med egna ögon, det är rätt mäktigt. Man behöver inte få det grundligt förevisat och förklarat för sig -ingenting behöver vara undersökt och påvisat i sinnevärlden, flera gånger upprepat och odiskutabelt sammanhängande genom orsak och verkan samt försanthållet av experter.

Man vet det man vet om den överjordiska supermakten/ slags personen/ personerna genom att TRO och KÄNNA hur allt har gått till och fortsätter att gå till. Tro och känsla leder till en starkare form av kunskap, man har liksom övertygat sig själv utan att ha blivit övertygad och verkliga sanningsanspråk kan man ju bara göra inifrån sig själv: utan mått och metoder. Dessutom HAR en hel del av konceptet, kraften och egenskaperna -Herren Den Svartsjuke- upplevts och setts med egna ögon, bara inte dina egna ögon,

Slaveri 01.

Dagens Tokiga Bibelord – En Granskning av Bibeln.

Vecka #8 – Slaveri

* Så mycket kan du slå din slav, enligt bibeln.

* Förstör inte slaven öga.

* Slå inte ut en tand på en slav.

* Se till att din slav inte avlider första dygnet av din misshandel.

2 Mos 21:26

Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han som ersättning för ögat frige den skadade.

2 Mos 21:27

Och slår han ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han som ersättning för tanden frige den skadade.

 

2 Mos 21:20-21

Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. Men om slaven överlever en dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom.

Dagens Tokiga Bibelord som podcast på iTunes >>

Samtliga avsnitt >>