Dämonpodden

Richard Starks gangsterkaraktär Parker har filmats ett par olika gånger, och vi har tittat på två filmatiseringar av den första Parker-boken THE HUNTER: Lee Marvin i POINT BLANK och Mel Gibson i PAYBACK. I ingen av dessa filmer får han behålla namnet utan han är Walker i den ena och Porter i den andra, något som inte alls blir förvirrande vid olika tillfällen i avsnittet.

Många är vi som uppskattade Andrew Haighs ALL OF US STRANGERS när den kom till svenska biografer tidigare i år. Men några har kanske missat att den är byggd på en japansk roman från 80-talet och att den romanen redan filmats en gång, just i Japan på 80-talet. Så vi letade upp Nobuhiko Ôbayashis THE DISCARNATES på archive.org och jämförde med den nya filmen. Det blev en intressant diskussion om sex, sorg och spöken i både öst och väst.

Fenomenet att en lyckad film från resten av världen nödvändigtvis ska behöva filmas om av Hollywood är lika gammalt som Hollywood självt. Men sällan har det fungerat lika bra som när William Friedkin, efter sin succé med Exorcisten, bestämde sig för att göra om en av världens mest spännande filmer, FRUKTANS LÖN. Det går att argumentera för att resultatet, SORCERER, är den mest lyckade av alla Hollywood-remakes och bara det är ju anledning nog att snacka om dem båda två.

GRRRARWRRWRGH! Det har gått 70 år sedan monstrens konung, Godzilla, stampade in på scenen och krossade hela Tokyo i bara farten. Så vi ville ta tillfället i akt och titta tillbaka på filmen som startade det hela, Ishiro Hondas GODZILLA från 1954 och på en av de senare försöken att starta upp det hela på nytt, Hideako Annos SHIN GODZILLA från 2016. Vi tar även en närmare titt på hur amerikanerna klippte om originalfilmen för att inte få att den att handla riiiiktigt lika mycket om den där bomben de hade släppt på Japan. Så de klippte bort de jobbiga bitarna och klippte istället in Perry Mason som tittar på och kommenterar när Godzilla stampar omkring.

Många är de nyinspelningar vi diskuterat, men mer ovanligt är att en och samma regissör bestämmer sig för att göra om en film som de redan gjort. Men precis det gjorde den gode Alfred Hitchcock. När han på 50-talet hade fått sådan status i Hollywood att han nu hade tillgång till större budget och kändare skådisar bestämde han sig för att göra om en av sina mindre kända brittiska filmer från 30-talet, MANNEN SOM VISSTE FÖR MYCKET. Men var det andra gången gillt eller är vi kanske mer förtjusta i den mindre, svartvitare, tajtare varianten från 30-talet?

Fritz Langs mytiska seriemördarklassiker M har fått ett par olika remakes, men vi tror vi kanske hittade den mest intressanta när vi parade ihop den med den EL VAMPIRO NEGRO, en systemkritisk noir med feministiska undertoner skapad i paret Perons Argentina.

Ännu ett år har gått och ännu en helg har spenderats med att diskutera det årets bästa filmer! För fjärde året på raken försöker vi samsas någorlunda om vilka filmer som förtjänar en plats på Topp 20!

Stanley Kubricks version av The Shining anser nu vara en klassiker, men när den först släpptes var den inte så populär, framförallt inte hos förlagans författare Stephen King. Han kritiserade filmen öppet och 17 år senare fick han möjlighet att själv skriva manuset till en TV-filmatisering av boken som han hoppades skulle göra hans bok mer rättvisa. Blev det så, eller är författare inte alltid de bästa bedömarna av sina egna filmatiseringar? Vi har med oss King-superfanet Roger Svensson för att bedöma saken.

Under det tidiga 40-talet retades Howard Hawks med sin kompis Ernest Hemingway och sa att han skulle göra en succéfilm av hans värsta bok, "To Have and Have Not". Filmen blev i slutändan mer uppmärksammad för förhållandet mellan Humphrey Bogart och Lauren Bacall än för något som kom från Hemingways bok. Så det fanns utrymme för ytterligare en filmatisering sex år senare. Det blev inte en lika stor succé, men den är defintivt mer trogen Hemingway och kanske även en bättre film?

Dämonpodden är av sin natur alltid en nördig affär, men ibland tillåter vi oss att bli lite extra nördiga. Som denna gång när vi bjuder in våra rollspelande vänner Nicklas Andersson och Rikard Söderlund för att diskutera de två Hollywood-filmer som gjorts baserade på Dungeons & Dragons och för att förklara varför Dungeons & Dragons INTE ALLS är samma sak som Drakar & Demoner.