Barnens Sommarserie 2010 är en resa - en reseberättelse till barnen i Namibia. I fyra program som sänds den 19, 20, 21 och 22 juli 11.03 och 20.03 besöker Barnens reporter Ylva Mårtens Namibia, en av Afrikas yngsta nationer. LYSSNA! Vår reporter åker till Namibia tillsammans med Julia Kauta Koyate som hörde av sig till till redaktionen. Hon ville visa upp ett annat Afrika än det som ofta beskrivs i media och att barnen i Namibia också ska få komma till tals och berätta om sina skolor och sina liv. Julias pappa, Jozikee Kauta, flydde från våld och apartheid när han var 17 år och bosatte sig i Sverige. Jozikee intervjuas i programmen om sin barndom i dåvarande Sydvästafrika. Ylva Mårtens får bo hemma hos en av Julias fastrar och kommer på det här viset rakt in i en namibisk familj. En framgångsrik modern familj där barnen utbildat sig till advokater, läkare, revisorer och lärare. I de fyra halvtimmesprogrammen besöker hon en BB-avdelning på Katutura Hospital i huvudstaden Windhoek, statliga skolor i de fattigas bostadsområden, Tyska skolan, en skola för de förmögna, som är den mesta ansedda skolan i Namibia. Över en helg besöker de en av Julias bröder på en farm på landsbygden. Här möter hela släkten upp för att hälsa sin svenska syster Julia välkommen till sin namibiska familj. De träffar också barn i skolan på landsbygden och besöker en lokal klinik, pratar med unga mammor och en barnmorska på landsbygden. Litteraturtips: Förlåta men inte glömma, röster om rasism, nationalism och det mångkulturella samhället i Namibia. Och i Sverige. Av Magnus Berg. Carlsson Bokförlag. Läs Ylva Mårtens dagbok från resan till Namibias barn.

Söndagen den 6 februari Julia Kauta Koyate och jag är äntligen på väg till Namibia, hennes pappas hemland. Julia hörde av sig till mig efter att ha läst en tidningsnotis att jag har som mål att resa jorden runt och göra reportage om barn från alla världsdelar innan jag går i pension. Hon ville att vi skulle åka till Namibia tillsammans, så att hon fick visa ett annat Afrika än det som ofta beskrivs i media. Vi mellanlandar i Johannesburg i Sydafrika och flyger till Windhoek, huvudstaden. Namibia är en av Afrikas yngsta nationer. Landet blev självständigt från Sydafrika först 1990. Namibia var en tysk koloni från 1884 till 1920. Efter Första världskriget och Versaillefreden fråntogs Tyskland alla sina kolonier och ställdes under sydafrikansk förvaltning. Då hette landet Sydvästafrika. Lite bra fakta att känna till när man åker till Namibia. Vi blir mötta av Valery och Kimaa Kauta, två av Julias unga släktingar. Solen skiner och det är säkert över 30 grader varmt.  Det är tolv år sen de sågs Julia, Valery och Kimaa. Det blir ett kärt återseende. Julia förklarar för mig att de är hennes syskon, kusiner skulle vi säga, men här är man syskon om ens pappor är bröder. Familjen här är mycket större än hos oss. Kimaa kör en stor vit stadsjeep till Julias pappas brors hus i stadsdelen Katutura, ett getto säger Julia, men familjen Kauta bor i ett stort gult hus, på en gata som inte alls ser ut som ett getto, tycker jag. Senare får jag förklaringen. Katutura betyder ”vi vill inte bo här”. Stadsdelen fick sitt namn när den svarta befolkningen blev tvångsförflyttade hit 1968. Frieda Kauta, Julias faster/mamma här möter oss med stor värme.  Hela kvällen sitter vi på familjens trappa. En efter en kommer Julias syskon förbi för att hälsa sin syster från Sverige välkommen hem.

Måndag den 7 februari Vi börjar vår resa bland Namibias barn hos de allra yngsta. Vårt första besök blir på Katuturas stora sjukhus. Frieda Kautas bror skjutsar oss dit, vi får inte åka taxi. Det kan vara för farligt anser familjen. Julia kallar honom för sin pappa, det blir lite förvirrat i början, men jag vänjer mig snabbt.  

Pappan lämnar oss inte förrän vi får kontakt med rätt person, Selma Jakob, föreståndarinnan för BB-avdelningen.

Selma Jakob visar oss runt och vi får intervjua med både förstföderskor, väntande pappor, gravida...