Syskonen Erik och Ebba Swedenborg kom till Storsjö första gången i augusti 1949. Då var de sju respektive nio år och kom tillsammans med sina föräldrar Håkan och Kerstin Swedenborg för att titta på ett hus i Storsjö som pappan hade sett i en annons i tidningen. Huset på Eggen ägdes av Tron och Gunhild Liljemark och var över 300 år gammalt och hade stått ute på Lövön i sjön.

– Det blev affär direkt och vi köpte huset, berättar Erik i programmet.

Familjen Swedenborg med fyra barn; Elisabeth, Eva, Ebba och Erik skulle ha huset som fritidshus och blev de första turisterna som slog sig ner i byn om man bortser från lärarinnan Gertrud Nilsson som hade varit i Storsjö ett antal år och skrev en bok om rotslöjd.

– Jag tror att det var en slump att det blev just Storsjö, menar Ebba. Det var den vackra utsikten, fjällen, sjön och att det var ett gammalt genuint hus. Det var ju ett stort äventyr för oss och våra föräldrar! På den tiden hade Storsjö kvar sin ursprunglighet och det var fullt med folk i hela byn.

De fick börja ett renoveringsarbete och fick hjälp av Trons bror Gustav.

– Våra föräldrar hade nog inte gjort sig någon föreställning om hur kallt det kunde vara och hur mycket snö det kunde driva, berättar Erik. Första vintern drog vinden rätt igenom huset och efter första natten fick pappa Håkan fixa fram masonit och spika för hela fönstret.

Barnen bodde på övervåningen i ett rum med två ”kattvindar”, och när de gick och la sig för att sova var det varmt.

–  Vi hade eldat så kaminen ”glödde” nästan, men när vi vaknade på morgonen hade kannan med vatten frusit till is, kom Ebba ihåg.

Eggen låg mycket högt och öppet så stormvindarna hade fritt spelrum. Utedasset låg bakom lagården och dit spände man ett rep till boningshuset.

– Det behövde man för att hitta tillbaka!

Ibland var det så mycket snö att det nådde upp till fönstret på andra våningen.

– Snön drev på så att vi hoppade ut genom fönstret rätt ner i snön.

Det Ebba minns från den första tiden var att de hade mycket svårt att förstå dialekten som talades i Storsjö. Det var helt andra ord som de inte hade hört förut som kongro (spindel) och vasslok (vattenpöl).

– Som barn lärde vi inte känna så många men däremot som tonåringar var vi med i gruppen av ungdomar, berättar Ebba.

När de kom till Storsjö fanns det ingen i byn som hade en frys. Det fanns inga som hade telefon och det fanns bara två bilar i hela Storsjö; Alberts varubil och droskan. Det gick buss två gånger om dagen; postbussen och expressen på kvällen och vägen var slingrig och full med gupp.

– När vi åkte hemåt spydde vi alltid vid Torsborg, minns Erik och skrattar.

Erik berättar om den första chockerande upplevelsen när Tron Liljemark hade 50-årskalas i kornladan dit alla i byn var välkomna och det var en fest som de aldrig glömde.

De minns även alla vänliga och snälla människor; Thea Forslund på Andershögen som bjöd på kakor, Kristina och Jonas Myhr som räddade en julafton när deras julklappar inte kommit fram på järnvägen och den barnkäre Halvar Andersson som de följa upp till fäbodvallen.

Erik berättar att de aldrig riktigt kom in i bygemenskapen eftersom de kom utifrån.

När de blev tonåringar blev de en del av gemenskapen och båda minns sina första förälskelser.

I programmet berättar de om andra bra minnen och historier från Storsjö;

När ingen av barnen följde med till Storsjö längre  i början av 60-talet och det blev för långt att åka så sålde föräldrarna huset tillbaka till Tron Liljemark. Marken gick inte att köpa då den var arrenderad.

Ebba utbildade sig till barnavårdslärare och har jobbat som det i olika former i Stockholm och Gävle. Erik läste på tekniskt gymnasium och läste vidare på universitetet och har jobbat huvudsakligen inom IT-världen.

De har varit tillbaka till Storsjö några gånger. Ebba var i Storsjö sist för ungefär tio år sedan.

Erik har övernattat på Fiskecampen och träffat gamla bekanta. För ett år sedan besökte han och frun, Folke och Vidar Liljemark. Erik är osäker på Storsjös framtid

För Ebba och Erik Swedenborg var Storsjö väldigt positivt.