Fredrik Lignell
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-kallelsens-innehall-ar890

Matt 7:24-29

Texten avslutar den så kallade Bergspredikan i Matt kap 5-7, och verkar syfta tillbaks på den undervisningen. 

I Bergspredikan delar Jesus sina värderingar med folk. Det är som om vi får inblick i Guds värdesystem. 

I stället för hämnd ska du förlåta, för det gör Gud. Lev inte i hyckleri. Håll äktenkskapslöftena högt. Döm inte andra… Jesus gör åhörarna till förvaltare och bärare av Guds tanke med världen. 

Låt oss ta några exempel på vad som sägs där:

Jesus talar om att inte dräpa. Det handlar inte bara om vad man verkligen gör, utan också om vad man tänker — vad som odlas i människans hjärta. Istället för att låta bli att mörda den man hatar, kan man med Guds hjälp sluta hata. 

Jesus talar om att då man blir slagen, vända andra kinden till. Det är ett uttryck som talar om en radikalt annorlunda väg än hämndens, nämligen att då någon tar något ifrån oss, svarar vi med att ge ännu mer. Ska man bli en fri människa och dessutom sätta andra människor fria, vilket är Jesu avsikt, behöver man vaka på hämndbegäret som alla människor riskerar att odla. 

Pengar och habegär. Jesus varnar för konsumism och habegär, och menar att samlandet av ägodelar är problematiskt av flera skäl. Ur rättvisesynpunkt, då människor blir rika på andras bekostnad. Men också för att det binder mitt hjärta vid fel saker, för att det ger en massa bekymmer och för att det kommer att göra mig besviken.

Dömandet. En annan bild Jesus använder i bergspredikan är den om flisan och bjälken. Han äger att den med dömande attityd går bildligt omkring med en bjälke i sitt eget öga, medan den man kritiserar har en flisa i sitt öga.

Jesus beskriver i Bergspredikan det nya sortens liv som han kommit för att introducera. Ofta har människor som läst detta ryckt på axlarna och sagt: det går ändå inte att leva efter. Han måste menat något annat. Eller: han sätter bara upp ett ideal för att vi ska inse att vi inte når upp till det.” 

Själv avslutar Jesus Bergspredikan med att beskriva två förhållningssätt till det människor just hört. Antingen lyssnar man till det och försöker med Guds hjälp leva efter det, och beskrivs då som en som bygger sitt hus/liv på fast grund. Eller också låter man bli, och blir då som en som bygger sitt hus/liv på lös sand. 

Det finns en realism i att regnet, floden och vindarna drabbar alla. 

Alla bygger på ett hus — det är våra liv — och det byggs på något slags grund. Berggrunden, klippan, är given. Den finns där, men det är upp till människan att bygga på den. 

De som bygger på sand är enligt en bibelkommentator ”kristna som finner Jesu ord viktiga nog att lyssna till, men inte realistiska nog att leva efter”. 

Men jag är inte utlämnad till mig själv och mina resurser i bygget. Jag har mött någon med en kraft, härlighet och verklighet som sakta förmår sippra in i mina värderingar, mina val, mina relationer och mina attityder till löften, pengar, våld, sex mm. Med sin Ande hjälper Gud människan att bli lik sin Son. 

------------------

För samtal:

• Vad är det i Jesu undervisning som attraherar er mest? Varför tror ni det är så?
• Vad i Jesu undervisning provocerar er mest? Vad kan det bero på?
• Hur kan vi, med fullt fokus på Guds nåd och barmhärtighet, sporra varandra att alltmer göra Jesu undervisning till norm för våra liv?