Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-4-kallelsens-pris-ar795

Luk 18:18-30

I Luk kap 10 frågar en annan man Jesus hur han ska nå evigt liv. Den mannen försöker sätta dit Jesus och visa sig på den religiösa styva linan. Här uppfattar vi en annan ton. Mannen frågar för att han genuint vill veta: Hur är det egentligen med min själ? 

Jesus svarar, som i kap 10, med att hänvisa till budorden, och mannen hävdar att han hållit buden. 

Ett fattas, säger Jesus. 

I Markus version av det här mötet står det: ”Jesus såg på mannen med kärlek och sade…” Avgörande. Jesus strör inte radikala oneliners omkring sig för sakens skull. Mannen har aldrig fått en större utmaning, men den kommer ur den djupaste barmhärtighet och den varmaste blick. 

Men mannen går bedrövad bort. 

Patrik Hagman skriver i sin fina bok Riket inom räckhåll om den här bedrövelsen: 

”Det är en stark känsla. Han blev inte förolämpad för att Jesus kritiserade hans rikedom eller frustrerad för att kravet var så hårt. Bedrövad blir man när något gör ont att höra för att man vet att det är sant, men inte vet hur man ska kunna göra något åt det […] Mannen vill verkligen vara god, han vill göra det som är rätt. Men så finns detta enda som han trots allt inte är villig att ge upp.”

Jesus springer inte efter och sänker kraven. Varför? Därför att målet är människans frihet. Banden som håller en människa tillbaks behöver klippas av. 

Vi är snabba att läsa denna text och säga: Det gäller inte alla! Sant. Varje människa i Bibeln med ekonomiska resurser får inte samma uppmaning. Men kanske måste vi stanna upp en stund och motstå våra blixtsnabba reflexer: Tänk om han kallar just mig till detta? Det gäller inte alla, men det gäller några. Och på olika områden gäller det på sätt och vis alla. 

Matt 5:29-30

Denna text ska naturligtvis inte läsas bokstavligt, men här finns ändå en grundinställning: Ingenting får hindra, tynga, fresta eller stjäla fokus så mycket att jag driver bort från Jesus. Vad finns det jag behöver kapa/stänga i livet för att det binder, tynger eller hindrar det Gud vill med mig? 

Hebr. 12:1

Folkbibeln: "När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss."

Ibland frågar någon oss pastorer: Är detta verkligen synd? En viktig fråga. Men en kompletterande fråga kan vara: Tynger det? Kan det vara så att somligt vi lastar livet med inte faller under kategorin synd, men ändå borde läggas av? 

För somliga är inte prylarna, ägandet eller bekymren det som hela tiden söker äga min själ, utan kanske intrycken, medierna, rösterna. Ett sätt att riva ut sitt öga är att sätta en tidsgräns på de sociala medierna. Enkelt åtgärdat. För andra är det snarare tempot och rastlösheten, eller kraven, som måste beskäras. 

En människa behöver fundera över sina ja och sina nej. I vår tid är ett nej smått outhärdligt, då vår kultur ständigt lovar att man kan ha kakan och ändå tugga i sig den. Vi avskyr att avstå, och vi övar oss sällan. Den kristna fastan handlar om att hjälpa oss med dessa krafter. Vi säger inte nej till dåliga saker i fastan, utan till det som är både gott och rimligt – allt för att få hjälp att säga ett djupare ja till det som är omistligt. 

1 Petr 4:7

Petrus skriver inte, som man skulle kunna tro, tvärtom: Be så att ni kan vara samlade och nyktra. Detta röjer en viktig insikt som är avgörande att få syn på. I en onykter tillvaro (tänk inte nödvändigtvis alkoholanvändning, utan snarare ett liv utan gränser, utan bromsar och utan återhållsamhet) kommer man inte att kunna be. 

Du behöver...

Fredrik Lignell
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-kallelsens-innehall-ar890

Matt 7:24-29

Texten avslutar den så kallade Bergspredikan i Matt kap 5-7, och verkar syfta tillbaks på den undervisningen. 

I Bergspredikan delar Jesus sina värderingar med folk. Det är som om vi får inblick i Guds värdesystem. 

I stället för hämnd ska du förlåta, för det gör Gud. Lev inte i hyckleri. Håll äktenkskapslöftena högt. Döm inte andra… Jesus gör åhörarna till förvaltare och bärare av Guds tanke med världen. 

Låt oss ta några exempel på vad som sägs där:

Jesus talar om att inte dräpa. Det handlar inte bara om vad man verkligen gör, utan också om vad man tänker — vad som odlas i människans hjärta. Istället för att låta bli att mörda den man hatar, kan man med Guds hjälp sluta hata. 

Jesus talar om att då man blir slagen, vända andra kinden till. Det är ett uttryck som talar om en radikalt annorlunda väg än hämndens, nämligen att då någon tar något ifrån oss, svarar vi med att ge ännu mer. Ska man bli en fri människa och dessutom sätta andra människor fria, vilket är Jesu avsikt, behöver man vaka på hämndbegäret som alla människor riskerar att odla. 

Pengar och habegär. Jesus varnar för konsumism och habegär, och menar att samlandet av ägodelar är problematiskt av flera skäl. Ur rättvisesynpunkt, då människor blir rika på andras bekostnad. Men också för att det binder mitt hjärta vid fel saker, för att det ger en massa bekymmer och för att det kommer att göra mig besviken.

Dömandet. En annan bild Jesus använder i bergspredikan är den om flisan och bjälken. Han äger att den med dömande attityd går bildligt omkring med en bjälke i sitt eget öga, medan den man kritiserar har en flisa i sitt öga.

Jesus beskriver i Bergspredikan det nya sortens liv som han kommit för att introducera. Ofta har människor som läst detta ryckt på axlarna och sagt: det går ändå inte att leva efter. Han måste menat något annat. Eller: han sätter bara upp ett ideal för att vi ska inse att vi inte når upp till det.” 

Själv avslutar Jesus Bergspredikan med att beskriva två förhållningssätt till det människor just hört. Antingen lyssnar man till det och försöker med Guds hjälp leva efter det, och beskrivs då som en som bygger sitt hus/liv på fast grund. Eller också låter man bli, och blir då som en som bygger sitt hus/liv på lös sand. 

Det finns en realism i att regnet, floden och vindarna drabbar alla. 

Alla bygger på ett hus — det är våra liv — och det byggs på något slags grund. Berggrunden, klippan, är given. Den finns där, men det är upp till människan att bygga på den. 

De som bygger på sand är enligt en bibelkommentator ”kristna som finner Jesu ord viktiga nog att lyssna till, men inte realistiska nog att leva efter”. 

Men jag är inte utlämnad till mig själv och mina resurser i bygget. Jag har mött någon med en kraft, härlighet och verklighet som sakta förmår sippra in i mina värderingar, mina val, mina relationer och mina attityder till löften, pengar, våld, sex mm. Med sin Ande hjälper Gud människan att bli lik sin Son. 

------------------

För samtal:

• Vad är det i Jesu undervisning som attraherar er mest? Varför tror ni det är så?
• Vad i Jesu undervisning provocerar er mest? Vad kan det bero på?
• Hur kan vi, med fullt fokus på Guds nåd och barmhärtighet, sporra varandra att alltmer göra Jesu undervisning till norm för våra liv?

Fredrik Lignell
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-kallad-varje-dag-ar783

Luk 9:18-27

Petrus bekänner: Du är Guds Messias. Det ligger i luften att den bekännelsen för med sig en rad saker som har med maktövertagande, politisk kontroll och herravälde att göra. Jesus hjälper då lärjungarna att förstå att Guds Messias väljer en annan väg. Hans väg handlar om att lida mycket, bli förkastad, dödad och uppväckt på tredje dagen. 

Det är i det sammanhanget nästa avsnitt kommer. Det är som att Han säger: ”Jag är på väg mot ett kors, jag har kapat alla linor till ett tryggt, tillbakalutat, etablerat medelklassliv utan risker. Jag går en lägre väg, en väg i tjänande, ödmjukhet och självutgivande. Är det någon som vill följa i mina spår?”

Jesus beskriver en paradox här: Den som krampaktigt håller fast vid sitt liv kommer att mista det, men den som mister livet kommer att vinna det. 

Vårt sätt att läsa om Jesu lidande som enbart ställföreträdande är problematiskt, alltså att han skulle gå korsets väg så vi ska slippa. Nej, här finns en kärv inbjudan: Allt kristet liv är märkt av ett kors, och att följa i Jesu fotspår har på ett eller annat sätt med utsatthet att göra. Med risker. Med kapade förtöjningar och annullerade försäkringar om framtiden. Att ta sitt kors på är att i tro lita på att uppståndelsen en dag äger rum. 

Och han sade till alla. Det är inte en överkurs som presenteras här. Kallelsen att följa gäller varje människa oavsett ålder, kön, hudfärg, ekonomi, status, sexuell läggning, religiös erfarenhet… 

Om någon vill. Här öppnar Jesus för ett stort mått av frihet. Finns här någon som vill? Det är inget tvång. Inga finstilta detaljer som manipulerar. Om någon vill. I fråga om vilka som ska svara ja är Jesus avspänd. 

Så måste han. Det är samtidigt på liv och död. Det går inte, precis som Ea var inne på förra veckan, att säga nja till Jesus. 

Varje dag. Poängen i kallelsen är att vi kallas att varje dag ta vårt kors på och följa. Petrus och de andra unga männen har ju redan lämnat allt och följt Jesus, men här är det som att kallelsen förnyas. Att varje dag ta sitt kors på handlar om att koda sitt liv, att varje morgon i tro förlora sitt liv och följa Jesus för att vinna sitt liv. Att inte krampaktigt hålla fast vid prylar, planer och ego, utan lägga ner det inför Honom som önskar prägla livet med sitt liv och sin undervisning. 

Ta sitt kors på. Åhörarna har säkert sett någon som bär sitt kors till en avrättning. Då kan man inte backa. Då kan man inte lita på sitt snygga liv. Sin välordnade tillvaro. Då är allt dödsdömt. Det är med den insatsen man börjar följa Jesus. 

Vad ska vi göra med vers 26? Om jag tystnar i skolans cafeteria när chansen att säga att jag tror på Jesus, är det då kört i hela evigheten för mig? Nej, jag tror inte det. Att blygas för Jesus är att vända sig bort från honom, att inte gå den där vägen av efterföljelse. Jag väljer att vinna mitt liv istället för att förlora det, att vända mig bort från Jesus och leva för mig själv.

Nu är det som att Jesus står med utsträckta händer framför alla oss: Kom och koda ditt liv i enlighet med min undervisning, mitt liv och mitt exempel. Det kommer att innebära ny hållning till vänner och fiender, ny syn på beroende och vem som är din försörjare, ny idé om vad och vem du sätter ditt hopp till, dramatiskt skifte kring yta och djup, synligt och osynligt, att bygga sin image eller odla sitt rotsystem. Ge upp din hyperindividualism och ge dig åt en gemenskap, ställ ditt liv under Jesus från Nasaret och låt Honom leda dig genom livet. Kort sagt: Ta upp ditt kors och följ Jesus. Dö från ditt eget, dö från ett gudlöst liv, ett bor...

Eva-Marie Hultberg
Kallad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-1-kallad-att-svara-ja-ar823

Inledning

När vi läser om Jesus i Nya Testamentet verkar det som att han alltid väcker reaktioner, få verkar kunna förhålla sig neutralt. Han säger rakt på sak – följ mig. Uttryckt i andra ord: han kallar människor att svara ja. Några gör det, t ex de unga människor som blir hans tolv lärjungar.  Andra säger nej och vi kommer under temat t ex läsa om en man som fått namnet ”den rike ynglingen”. 

Det är oftast inte de bäst pålästa, de frommaste eller de i samhällets inre cirklar som väljer att följa Jesus. Flera gånger kan man se att de som på ytan borde vara bäst rustade snarare säger nej och t o m blir Jesus´ motståndare. 

Varför har vi valt det här temat? Det är ju helt enkelt något som är supercentralt i den rörelse som Jesus sätter igång när han vandrar här på jorden. Han säger uppfordrande till människor ”Följ mig”. Han talar om vad det innebär – och vi kallar det för efterföljelse. Eller lärjungaskap. Vi kan läsa genom Nya Testamentet om att vara kallad. Om att vara sänd.  

Att följa Jesus Luk 9:57-62

57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« 58Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 59Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 60Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« 61En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« 62Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«

---

a)     Det första exemplet säger ungefär: ”Om du vill följa mig så bara vet om att det inte finns några garantier om en enkel väg…” 

57När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« 58Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.«

Jesus verkar invända – tänk på vad du säger när du talar ut att du ska följa mig precis vart som helst… jag har egentligen inget hem, och när du väldigt snabbt påstår att du ska följa mig vart som helst - har du verkligen tänkt igenom det? Man kan nämligen inte veta vad det skulle innebära, och det finns inga garantier om välfärd eller trygghet, eller ens god nattsömn. 

Jesus avfärdar inte mannens önskan att om att följa honom, men verkar vilja säga att det är lätt att uttala höga bekännelser, men att följa mig är inte så romantiskt som det kan verka.

b)    Det andra exemplet säger ungefär: ”Vänta inte på bättre tider”

59Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 60Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« 

I den här kulturen precis i många kulturer även idag, begravde man sina döda väldigt snabbt. Det är därför inte troligt att mannens svar är ”Min far har just dött, så låt mig vänta tills efter begravningen” – den skulle isf redan ha skett eller vara på gång inom några timmar. Jesus menar nog inte främst att mannen inte får prioritera sin fars begravning. Snarare innebär det mannen säger: ”Jag är i en fas i livet där mina föräldrar är till åren, och jag vet inte hur länge de finns kvar. Det kommer andra tider, då kan jag följa dig. Senare.” Och då säger Jesus – vänta inte på bättre tider, följ mig mitt i det du står i nu.

Visst är det lätt att känna igen sig - just nu går det inte men s...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-tog-med-honom-till-jesus-om-larjungen-andreas-are6g

Strax före Jesu inträde i offentligheten träder en märklig gestalt fram, på många sätt Gamla testamentets siste profet. Han heter Johannes och samlar människor till ett klassiskt omvändelsebudskap. Johannes döper människor i Jordan, och en av hans lärjungar heter Andreas. Idag ska vi stanna lite inför denne doldis i Nya testamentet. 

Joh 1:35-42

Andreas är brorsa till Simon Petrus. Hur var det egentligen? Vad mycket plats Petrus tar! Han sväljer liksom allt syre och talar mest och först och högst hela tiden. 

Det är Petrus som går på vatten, inte Andreas. 

Det är Petrus och ett par till som är med på härlighetens berg, inte Andreas. 

Det är Petrus som på djupet är med om ett nådens verk när han förnekar, sörjer och sedan upprättas vid promenaden på stranden. Inte Andreas. 

Det är Petrus som kliver fram, framför alla troende, och predikar på pingstdagen. 3000 kommer till tro. Andreas nämns inte. Vi har heller ingen predikan bevarad från Andreas. 

Så hur navigerar Andreas i detta?

Andreas hittar sin grej och försöker inte göra som sin brorsa

Inget tyder på att Andreas paralyseras av att leva i sin brors skugga, utan han hittar sin alldeles egna ton.

Ofta hör jag att människor kämpar med sitt andliga självförtroende: Jag är inte så påläst, jag har ingen saftig berättelse om under, blixtar och dunder. Jag kan inte svara på de svåra frågorna eller vinna debatterna. Ta rygg på Andreas! Han hittar sin grej. 

Andreas bjuder in till mötet med Jesus

Vid flera tillfällen kommer Andreas i kontakt med människor — både släktingar/vänner, men också okända människor — och leder dem till Jesus. 

Joh 12:20-22 

När någon ska kopplas samman med Jesus ropar Filippos på Andreas. Hjälp mig, du kan det här. 

Andreas litar på att bra grejer händer i mötet med Jesus

Andreas sätter gång på gång människor i kontakt med Jesus, sedan får Jesus ta hand om resten. Det finns något väldigt befriande i detta som jag tycker jag upptäckt på senare år: Det handlar inte så mycket om mina mer eller mindre smarta svar. Anden verkar i människor om vi vågar bjuda med till mötet.

Tänk om Andreas exempel vill hjälpa oss i mötet med våra vänner? Hjälpa oss göra plats för den som söker Jesus? Hitta din grej, ditt språk, ditt anslag och våga tro att Gud använder dig i det. Bjud människor till Jesus, även om du tycker det är svårt att svara på alla frågor. Lita på att Anden verkar i människors liv. Gud får ta ansvar för sin del i det här äventyret.

Du som söker en tro och firar gudstjänst med oss i Ryttargårdskyrkan: Välkommen med. Vi kan inte svara på allt, men tillsammans hjälper vi dig med det avgörande. Kom till Jesus. Så mycket avgörs i Hans närhet. 

--------------------------

För samtal:

• Vad har ni för erfarenhet av jämförelsens förbannelse? Går det att dela råd med varandra hur man slutar jämföra sig med andra?
• Hur skulle det kunna se ut för dig att bjuda in till mötet med Jesus? I predikan nämndes Alphakursen i Ryttargårdskyrkan. Skulle det kunna vara något för dig och någon vän att hänga på?
• I predikan talades det om att lita på att bra grejer händer i mötet med Jesus. Är den tilliten lätt eller svår? Samtala om vad ni tror det beror på.

Eva-Marie Hultberg
Tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-3-i-templet-och-i-hemmen-ar8fj

Fredrik Lignell
Tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-var-och-en-efter-sin-formaga-ara4c

Luk. 12:13-21

Allt pekar ju på att bonden var en ärlig människa. Jesu kritik handlar inte om affärsmetoderna. Han är också en nitisk och flitig man. Vi skulle kalla honom duktig och förutseende – Jesus kallar honom dåraktig. Varför? 

Vi kan notera att han verkar mycket ensam. Han sitter i sitt hus och räknar pengar, men den han pratar med är sig själv. Egentligen målar Jesus upp en ganska dyster bild av bonden. Han ställer frågorna till sig själv, får råden av sig själv, får berömmet av sig själv och verkar festa helt själv. 

Jesus tecknar kort sagt en människa som levt helt för sig själv, och domen är att ha levt ett meningslöst liv som inte satt några som helst avtryck.

Bibelns perspektiv på våra ägodelar verkar vara att de är utlånade. Gud anförtror oss människor resurser som vi får förvalta å Hans vägnar. Hur lever vi våra liv så det inte slutar som i Jesu liknelse? 

Paulus undervisar de kristna i Korinth om givande, och ger dem några goda principer för hur det går till. Det andas frihet och glädje, men också goda ordningar och medvetna val. Han försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna bröder och systrar i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer. 

2 Kor 9:1-8

Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant. 

Det är noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan. 

Var och en, säger han, ska ge som han/hon har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut. 

Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i Bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar kämpa mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus. 

Inte av olust och tvång, ty Gud älskar en glad givare. Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill med argumentet att det ska göras i glädje. Vi ger inte heller för att vi inte vågar något annat.

I sitt första brev till Korinth är Paulus ännu mer konkret i talet om pengar: 

1 Kor 16:1-2

1) Systematiskt (dagen efter sabbaten). Upprätta en ordning när det gäller givandet, och be Gud hjälpa dig uteckla troheten.

2) Universellt (var och en). Tänk om cirkeln av de som ger av sina resurser blir lite större? Då skulle det bli revolution i församlingens ekonomi!

3) Regelbundet. Låt givandet bli en god vana. Som alla goda vanor börjar man någonstans. Om du är ovan, börja så du klarar det, och försök sedan öka.

4) Vad han har råd med. I texten från 2 Kor läste vi: "Var och en efter sin förmåga". För den som inte har finns här en vila: Du är inte ansvarig för det du inte har, utan för det du har. För den som förvaltar mycket finns här en vidöppen inbjudan: Ge efte...

Fredrik Lignell
Tillsammans
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-1-insatta-i-ett-meningsfullt-liv-arb13

1 Petr 1:18-21

Petrus talar om ett före och ett efter, om att människor i mötet med Jesus från Nasaret har lämnat något och satts in i något nytt. Han borde veta. Den gamle aposteln är i Rom och leder församlingsarbetet där, och det sitter i hela hans kroppsminne, i hela hans varelse, att Jesus gör skillnad i en människas liv. Det fanns ett före och ett efter också för Petrus själv.

Gud har i Jesus Kristus brutit in med frihet i världen. Jesus friköper människan, men inte på något lättvindigt sätt. Nej, det sker med hans eget blod. Han köper människan fri med sitt eget liv, och beskrivs här som Guds lamm som löser skulden, friköper från synd och skam och sätter människan fri. Parallellen till uttåget ur Egypten är tydlig: Där lämnar folket ett sätt att leva och tänka, en Farao som dikterar och fängslar, och blir i stället insatta under Guds ledarskap och herravälde för att lyda och följa Honom. 

Meningslösa liv. Hur ska man förstå det? En sekulär människa lever inte nödvändigtvis ett liv präglat av meningslöshet. Man kanske betyder massor för andra människor. Relationer ger mening och uppgifter gör det också.

Samtidigt beskrivs kristet liv som en rörelse med ett mål. Gud har räddat mottagarna av brevet från avguderi och ett liv utan rot och mål. Genom Jesus Kristus har deras liv fått både hemvist och mening. De har vänt sina liv mot Honom och blivit Guds vänner. De har insatts i tillvarons centrum, i gemenskap med Gud själv. 

Hur kan meningslösheten se ut för dagens människor? Jag tycker jag hör somliga fastna i ekorrhjulet där allt till sist handlar om vardagens logistik. Ett extremt inomvärldsligt sätt att leva: Jobbet, förskolan, mataffären och fritidsintressena tar all uppmärksamhet, och man vänder sig i värsta fall aldrig ut ur sig själv. Finns Gud? Hur skulle ett liv vänt mot Honom kunna se ut? Finns världen utanför? Har mitt liv någon djupare mening i relation till världens nöd och elände, eller lever jag helt och fullt för mig själv? Bryter något någonsin in i min bubbla av konsumism, självupptagenhet och snäva perspektiv? I allra värsta fall lever också kristna så, stängda för andras nöd och stängda för livgivande gemenskap. Livet har blivit en logistikcentral som påminner mer om DHL än om en blommande rabatt. 

Vi har kallat vår serie TILLSAMMANS. 

Vi är insatta i en meningsbärande berättelse där Gud rör vid världen, där vi vänder oss från avgudarna till den levande Guden, och i samma sekund är vi också insatta i en gemenskap.

Så när vi talar om TILLSAMMANS handlar det om allt detta. Ibland behöver jag gömma mig i gemenskapen för att överleva, och ibland får detta vara platsen där jag spänner bågen och finner mening och en uppgift. Vi tjänar Gud, varandra och samhället tillsammans, och det skänker djup mening. 

Så när vi utmanar varandra att vara med i Barnkyrkan, i Enter, i språkcaféet eller internationella rådet är det inte främst för att schemat ska fyllas. Vi inbjuds att hitta vår plats, att bryta meningslösheten, att leva för någon annan än oss själva. Vi söker Gud tillsammans, och vi tjänar Gud tillsammans. 

Har du hittat din plats? Är energiuttaget rimligt? Är det för högt? Kanske för lågt?

INSATT. Fint ord. Vi sätts in i ett sammanhang som handlar om gemenskap med Gud, men också med varandra. Det är där vi också får möjligheten att leva för någon annan än oss själva. Insatta i en berättelse om vad Gud gör i världen och i historien, räddade från ett meningslöst liv för att tillsammans med andra tjäna den levande Guden.

-----------------------

För samtal:

• Vad ser ni för uttryck för meningslösheten i vår tid? Finns de uttrycken också i era egna liv?
• Vad är de...

Fredrik Lignell
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nad-och-frid-ar54g

1 Kor 1:1-3

”Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.” Kanske har Paulus själv formulerat den här hälsningen, garanterat inspirerad av den aronitiska välsignelsen. Judarna hälsade varandra med Guds välsignelse och välgång. Paulus gör detsamma, men kopplar Guds godhet, frid och nåd till Jesus Kristus. 

Noterbart: Paulus vet om alla problem i Korint, men hälsar dem ändå som Guds heliga och med nåd och frid. Helig är ett klurigt ord. ”Värst vad du verkar helig.” Snarare satt åt sidan, sparad för Guds speciella avsikter. 

Det är nåden som djupast definierar vilka vi är. Gud har kallat oss genom sin nåd, och han har ropat sin nåd över våra liv. Det är genom Guds nåd vi är skapade, sökta, räddade, sända i tjänst… En dag ska nåden vara det enda vi kan åberopa. 

Den där nåden är motgiftet i tillvaron. Istället för hämnd — nåd. Istället för våld — nåd. Istället för prestationsångest och spända axlar — nåd. Istället för att ta sig fram med vassa armbågar och vara utlämnad åt sin egen street smartness — nåden kallar och utrustar oss. Istället för lagiskhet där jag aldrig är bättre än mitt senaste beslut, dagens disciplin eller de goda gärningar jag eventuellt kan visa upp — nåden formar och fostrar oss till att bli alltmer lika Jesus. 

I en tid av extrem ansträngning: Bra jobb, ekonomi, semestrar, ungar, äktenskap, kärleksliv, hälsa, renoverat hus, stor dos träning på gymmet… Vår tid är ansträngande, och det vill till att orka med. 

Genom Guds nåd är jag vad jag är. (1 Kor 15:10)

Nåd och frid. Vad är frid? Inte nödvändigtvis avsaknad av ljud. Detta är något som går djupare. Återigen: Paulus hämtar återigen näring till sitt språk från GT. Frid (Shalom) handlar om upprättade relationer i alla led:

Vi stod utanför

Du försonade oss med Dig (Kol 1:22)

Vi var bortvända

Du låter oss träda fram inför Dig (Kol 1:22)

Vi var döda

Du gjorde oss levande med Kristus (Kol 2:13)

Skulden anklagade oss

Du utplånade den på korset (Kol 2:14)

Makterna ansatte oss

Du triumferade över dem i Kristus (Kol 2:15)

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Vi lever i en ansiktslös tid. På ett sätt är allas fejs mer publicerade än någonsin, men vi ser varandra allt mindre. Verkliga möten som tidigare ägt rum många gånger dagligen rationaliseras bort. 

Men Gud vänder sitt ansikte till människan. Hur då? Han gör det främst genom att komma till världen som en ödmjuk snickare från Nasaret. Det är Jesus Kristus som ger Gud ett ansikte som mänskligheten kan titta på. Denne Jesus delar människans villkor och binder samman Guds värld med vår på ett förunderligt sätt. Det är hos honom den där nåden finns som gör att jag kan få ett nytt liv, en ny start, en ny chans. Det är på grund av Jesus från Nasaret som jag kan erfara frid. 

Så hur gensvarar man på så mycket generositet och godhet? Man vänder om. Det liv som tidigare levts utan Gud överges, och man börjar orientera sitt liv runt Jesus från Nasaret. Omdirigera ditt liv så att det på djupet präglas av en större verklighet än Netflix, i-Huset och sociala medier.

Gud har något större för dig, Han vill sluta fred med dig, ge dig frid (Shalom) och ställa dig framför Honom, du som förut var bortvänd. Göra dig levande som förut var död. Han har utplånat din skuld och triumferat över de makter som ständigt försöker förslava oss människor. 

Nu står Gud med öppna händer. Han vill välsigna dig och bevara dig, han har i Jesus Kristus vänt sitt ansikte till dig, och hans avsikt är at...

Evelin Erdtman
Fristående predikningar
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-ar4a9