Fredrik Lignell
Råd för vardagen
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/herren-och-hans-fattiga-ar84d

Luk 4:16-21

Efter en regeringsbildning håller en nyvald statsminister en regeringsförklaring. Där förväntas Ulf Kristersson senast berätta vad som kommer att hända under kommande mandatperiod, vad han ämnar göra och varför han är statsminister. Det är ett slags programförklaring: »Det är de här vi är, och det är det här vi vill.« Här får vi lyssna till Jesu motsvarighet. Han inleder sin offentliga tjänst med att berätta vad som är hans djupaste ärende. »Det är den här jag är, det är det här jag vill.« 

Texten är hämtad från Jesaja 61, en av många texter i Jesaja som hintar om den kommande Messias. Jesus läser, rullar ihop bokrullen och påstår, vilket måste chocka alla närvarande i Nasaret, att löftet de levt med i generationer nu uppfylls framför deras ögon. 

Det som beskrivs är evangelium, Jesu glädjebud. Fattiga handlar om de som inget har. Som är bankrutt. Ordet betyder tiggare, den som hukar och kryper ihop under sin fattigdom. Detta handlar naturligtvis om materiella resurser, men också om andlig fattigdom. Den som på olika sätt nått vägs ände bör lyssna: Jesus från Nasaret kommer med glädje till den som ingen glädje har, med hjälp till den som gått tom på egna resurser. 

Han har också kommit till de fångna, som i krigsfångar. Fienden har vunnit mark och intagit vår skyttegrav eller vårt läger. Bibeln beskriver hur djävulen — tjuven, som Jesus kallar honom — kommit för att slakta, stjäla och förgöra. Han skövlar vår mark, våra relationer och stjäl det vi håller kärt. Nu påstår Jesus att han kommer till alla krigsfångar, till allt som skövlats, och förkunnar befrielse! Du som sitter fast i beroenden, olika slags fångenskap, som upplevt hur makterna ödelagt och bundit, Jesus är här med frihet i släptåg!

Sedan talar han om de blinda, både den fysiskt blinde och de som behöver öppnade inre ögon. Allt ryms i det här uttrycket, och Jesus gör som bekant både och i bibeltexterna: han öppnar människors inre ögon så de kan se vem han är och uppfatta Guds plan, och han rör vid sjuka människor och ger dem deras fysiska syn tillbaks. 

Det är ingen ände på trashankar i Jesu målgrupp. Nu vänder han sig till de förtryckta — det grekiska ord som används betyder de som slagits sönder i bitar, krossats. Han kommer för att släppa den fri som suttit fast, för att ge frihet åt den som blivit sårad och slagen. Kanske känner du igen dig, kanske tänker du på någon i din närhet eller på katastrofer runtom i världen. 

Sedan kommer på många sätt det mest radikala av allt: Jesus har kommit för att förkunna ett nådens år från Herren. Nådens år, eller friåret, i GT skulle inträffa vart 50:e år. Då skulle alla slavar friges, då skulle var och en ”få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.” (3 Mos 25:10) Det var året då skulderna avskrevs. Hade man hamnat på obestånd, då fick man tillbaks sin mark eller sina ägodelar. Skulden efterskänktes. Detta ansågs så radikalt att det förmodligen aldrig förverkligades i Israels historia. Men det är som att Jesus ställer saker på huvudet. De blinda ska se, de utan resurser ska mättas, de fångna ska befrias, de skuldsatta ska få börja om, både de med skulden i själen, bortvända från Gud i skam och skuld över hur inkompatibla med Gud de är. Men också i bokstavlig mening. Evangeliet, de goda nyheterna, ställer också i social mening allt på ända.

Jesus står i Nasaret och påstår att han är den Messias de väntat på, och att Hans regentskap kommer att innebära glädjebud, befrielse, syn, frihet och nåd. Där fariséerna lade allt tyngre bördor på människor som de själva inte orkade bära, säger Jesus, kommer han själv och erbjuder ett ok för att lätta trycket. För att människan ska orka. 

I veckans läsning från Ordspråksboken läs...