Eva-Marie Hultberg
Så älskade Gud
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/den-forlorade-sonen-ar6d5

Predikan utgår ifrån den förlorade sonen i Luk 15. Utgångspunkten denna gång var den äldre sonen.

Det lästes också en parallell liknelse om godhet i Matt 20 vers 1 osv.

Visst är det lätt att skaka på huvudet åt den äldre sonen. Hur kan han vara så hårdhjärtad? Hur kan han inte ta emot sin lillebror? Det hade ju vi gjort alla dagar i veckan eller hur?

Jesus berättar den här liknelsen (Luk 15) för att förklara varför han kommit. Att han inte kommit till dem som menar sig leva fullgoda, rättfärdiga liv. Han har kommit till dem som är långt borta från Gud, som behöver Jesus, som inte klarar sig på egen hand, som inte ens har tillträde till templet. Han tar den äldre, strävsamme sonen som en bild på de som menar sig vara förmer än de andra. 

Orden som Jesus lägger i den äldre sonens mun handlar om att han (sonen) tycker att pappan på ett orättvist sätt slösar godhet och förlåtelse på den som inte har förtjänat det.

Frågan är var vi hamnar i berättelsen? Vem blir vi i den här rolllistan? Vem liknar vi mest? Älskar vi som Gud, eller ser vi med onda ögon på att han är god? Klarar vi av att vara generösa som Gud är, och möta varje människa med nåd, med generositet, glädje, och just... godhet?

Hur kan vi som församlinsgemenskap bli allt mer som den älskande fadern? Hur syns det?