Tack, diakon Conny Strömberg, för att du rundar av den andra säsongen av MissLYX Podden. Jag började tänka på alla dessa feta samtal. “Feta”? Ja, jag vet – det är min "inre tuffing" som försöker lägga lite pansar över det mjuka. Egentligen är jag så tacksam och ödmjuk att det sliter i mellangärdet av kärlek. Den där känslan av att vara en – utan separation. Min inre bön. Samtal som skapar ett ytterligare rum: mötet och gemenskapen, det som jag tror är grundstenarna för vår existens. MissLYX Podden var tänkt att födas ur konversationer mellan mig och min bror – inga frågor, inga svar, eftersom ingen av oss egentligen bär på sådana. Brorsans röst gick aldrig förlorad, trots att han inte dök upp då podden föddes. Våra ursprungliga snack från sommaren 2024 har ekat genom varje avsnitt sedan poddish kom till världen. Om vi möts, även då vi vacklar, så kanske himlen öppnar sig för oss, precis som Conny beskriver i det näst sista avsnittet. Jag vet inte om det är förlåtelse, men det är definitivt en orubblig acceptans av att livet är ett evigt flöde. Kanske är vi som små bäckar som rinner genom skogen, från början till slutet; där vattnet rör sig mellan oss och inom oss tills vi når havet – där alla bäckar åter blir en, evigheten. Helvetet är inte separationen – helvetet är idén om separation då vi faktiskt redan är förenade i andetaget. Nu kommer vintern, drömtiden och vilan. Conny Strömberg kan du nå via mail och Facebook. Tack Hela Din Podd och TACK du som lyssnar.

Instagram https://www.instagram.com/misslyxpodden

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.