Fotbollstränaren Roger Colldén, ansvarar för ett stort gäng ungdomar med olika typer av intellektuella funktionsnedsättningar. "Det kan regna, man kan vara trött och ha en dålig dag, men oftast är det bara roligt att träna med dem, man får så otroligt mycket tillbaka", säger Roger. Han bor i en villa i utkanten av Sundsvall, tillsammans med sin fru och fem barn. Allt verkar idylliskt, men han har haft svåra perioder. Hans första fru avled efter att hon fött deras andra barn. Roger trodde inte att han skulle kunna stå ut med det, men säger att det bara var att skärpa sig och ta hand om barnen. Hans elever är som en andra familj.

Prästen Maria Kjellsdotter-Rydinger är en av initiativtagarna till projektet "Tillsammans för Sverige" på Fryshuset i Stockholm. Där träffas unga människor med olika religiös bakgrund och delar erfarenheter, men framför allt lyssnar man på och lär sig respektera varandra.

"Det som verkligen driver mig är att alla barn ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar och nå sin fulla potential". Johan Wendt var 29 år när han grundade Mattecentrum, som idag ger gratis läxhjälp åt 165 000 barn och ungdomar i Sverige. Han är idag 35 år och en populär föreläsare och social entreprenör. Han är mycket kritisk mot klyftorna mellan olika samhällsgrupper och menar att svenska ungdomar i teorin kan bli vad som helst, men att det i praktiken spelar stor roll var man är uppvuxen och vilka föräldrar man har. Det här anser han inte vara värdigt för en demokrati.

"Om någon kallar mig eldsjäl blir jag extremt smickrad", säger Märit Halmin, narkosläkare vid Danderyds sjukhus i Stockholm. Märit är en av initiativtagarna till Läkarupproret som hävdar att vården styrs av ett omänskligt system som mäter effektivitet utan att ta tillräcklig hänsyn till patienternas behov. Hon menar att det är upp till professionen att organisera sjukvården och att avgöra hur pengarna bäst ska användas. Märit kommer från ett hem där man diskuterat mycket, och en viktig förebild är hennes 101 år gamla farmor.

I lilla Resele i Ångermanland sjuder det av liv och framtidstro. Barnfamiljer och företagare söker hus att bo i, det är brist på bostäder så det byggs nytt. Sedan några år tillbaka har en grupp bybor med unga kvinnor i spetsen, däribland läraren Emelie Kårén, arbetat offensivt och framgångsrikt med att hejda utflyttningen och vända den allmänt negativa trenden. På senare år har Emelie fått allt fler uppdrag som föreläsare runt om i landet, efterfrågad som rådgivare och inspiratör i glesbygder där pessimismen brett ut sig. "Om tio år kommer vi att vara fler människor i byn och fler barn i skolan, företagandet kommer att öka och vi kommer att ha en bättre samhällsservice", säger Emelie, som är helt säker på att hennes barn har en framtid i Resele.

Dima Litvinov är miljöaktivist i Greenpeace. Hösten 2013 deltog han i en internationell protestaktion mot en rysk oljeplattform under vilken han greps under dramatiska former. Han och besättningen på Greenpeace-fartyget Arctic Sunrise anklagades för sjöröveri och hotades med 15 års fängelse. Efter tre månader i fängelse kunde Dima återvända till sin familj i Stockholm. Varför tar han sådana risker? Och med vilken rätt bryter Greenpeace ibland mot lagen? Det är ett moraliskt tvång, en skyldighet, en fråga om överlevnad för hela världen, svarar Dima. Men första steget måste alltid vara försök till dialog.

27-åriga Hala Mohammed, ordförande i Röda korsets ungdomsförbund, vill bidra till att ge ensamkommande flyktingbarn en bra start i Sverige. Hon kom själv hit, till en flyktingförläggning, med sin eritreanska familj när hon var fyra år. Hon minns den tiden som fylld av tristess och väntan, men att aktiviteter som Röda korset anordnade för barn gjorde att tiden blev mer dräglig. Hon möter vardagsrasism lite då och då och människor som är misstänksamma mot henne på grund av hennes hudfärg. Men Hala vill inte fastna i negativa tankar, hon vill göra vad hon kan för att förbättra villkoren för framför allt unga människor i det svenska samhället.

Maxida Märak är 25 år och har varit starkt engagerad i kampen mot gruvbrytningen i Kallak, som hon och andra samer betraktar som ett hot mot rennäringen och miljön. Hennes engagemang har mötts av både uppskattning och illasinnade reaktioner och hon har bland annat fått utstå trakasserier via nätet. Hon har slutat att bry sig om dem som trakasserar, eftersom det tar för mycket av hennes energi. Hon tycker att det är fint att kallas "eldsjäl" och att det är viktigt att varje människa hittar sitt eget syfte. Vid sidan av sitt engagemang mot gruvbrytningen utmanar hon sig själv med skapande av musik och hon är alltid på väg mot något nytt.