Magnus Persson talar utifrån sin bok Helkyrklighet om vikten av att ta vara det goda från olika traditioner utifrån sin egen resa genom det svenska kyrkolandskapet.

Skuldebrev och surdeg är begrepp som dyker upp i Hans predikan.

Med startpunkt om berättelsen mellan Elia och Baalsprofeterna på berget Karmel, 1 kung 18, (som inte läses här), talar Thomas om kampen mot ondskan. Predikan landar i följande citat och utmaning. Det följde som svaret på frågan, varför går folk till kyrkan egentligen?

"Förr gick man till kyrkan för att få sina värderingar formade och slipade.

Nu går man till kyrkan för att få sina värderingar bekräftade."

Hans tar oss med till Jesaja tid, 700-talet f Kr och jämför med vår tid. Informerar om vad som hände då och vad som händer i vår tid. Likheter??

Två liknelser om himmelriket. Lite om Matteus fem stora tal, varför Jesus talade i liknelser, en hel del om surdeg och jäsning och om hur Guds rike kan få "jäsa till" i våra liv. Landar i nattvarden som "jäsfunktion" i våra liv.

Citat: "Bön - samtal med Gud om vad vi tänker och gör tillsammans"

Predikan i Kinna kyrkan under den gemensamma böneveckan. Thomas predikar över 2 Kung 5:1-15, berättelsen om hur Naaman blir botad av Elisha.

(Lite mycket eko p.g.a. den stora kyrkan.)

Tobias predikar om beroendet av Gud - och vår individualistiskt präglade tid. "De egna brunnarnas tid".

Den sekulära kulturen är stark och drar kraftigt. Han anger två varningstecken på sekulariseringen:

• När jag inte behöver Gud på daglig basis

Ett försök att se på julens händelser ur "Guds perspektiv". Hur agerar Gud med de inblandade personerna. Vad är deras roll i det riktigt stora perspektivet? Vad är vår roll i det stora perspektivet?