I det här avsnittet gästar Anna Nävermo Elogepodden och ger en eloge till Ante Tomkinson.

När Annas pappa dog plötsligt när hon var 16 år klev Ante fram och blev en trygg punkt i familjens liv. Han stod kvar. Han fanns där i det praktiska, i vardagen och i det som gjorde mest ont. Inte bara i början, utan över tid.

Samtalet rör sorg, vuxennärvaro och vad det kan betyda att en person väljer att inte vika undan. Vi pratar också om hur Annas egna erfarenheter har präglat hennes arbete med barn och ungas psykiska hälsa, och om varför unga behöver vuxna som vågar lyssna, vågar fråga och vågar stå kvar.

Ett varmt samtal om trygghet, ansvar och den stilla kraften i att finnas där.

Kanske är det just det vi behöver mer av.
Våga vara Ante.