I det här avsnittet ger Abel en eloge till ideella krafter.

Samtalet börjar i fotbollen, men blir snabbt större än så. Abel berättar om att komma till Sverige som barn, om att hitta trygghet i föreningslivet och om vuxna som fanns där vid rätt tidpunkt.

En särskild person fastnade extra mycket. En fotbollstränare som såg honom, bjöd in honom till ett nytt lag och gav honom mer än bara en plats på planen. Han gav honom sammanhang, riktning och känslan av att vara relevant.

Det här är ett avsnitt om alla som ställer upp utan att kräva något tillbaka. Tränare, föräldrar, ledare och vuxna som står där i regn, kyla, hallar och omklädningsrum.

Ibland räcker det med en vuxen som dyker upp.

Ibland räcker det med ett par nya målvaktshandskar.

Och ibland förstår man först långt senare hur mycket det betydde.