Visslade en mening till din stad
gång i ordningen, jag tar det ej tillbaks
kan man skönja i ditt hår
låt ditt leende ta död på denna vår
Ännu kallt, men solen sken
mig av alla får du aldrig fel
kan du spå också nånstans i mina svar
drev dig bort men ville väl
blott ett ärligt odlat sävligt päronträd
Svårt för dig att se nån charm
i det svek som blev alarm
dina ögon kan man dö för, det är sant
Jag vill bara att du ska va' glad
Men jag tror tyvärr det stämde det du sade
Ska jag vara ärlig blir det svårt
Du har rätt, på skådlig framtid kan det gå, men på sikt
varken ditt eller mitt, finns nån lycka för oss att få
Men är det verkligen så jävla fel
idén var att det tar tid men du sa'
för du vet, att en dag kan vi åter bli nästan hel
om kärlek och världen och livet i stort
jag gillar dig, jag gillar det jag ser
En puss som lockar och drar
Torkar ögonlocken bakom sotat glas
Var det något du vill ha?
Nej, jag räckte aldrig, det blev aldrig jag
Jag går i dina spår och minns din sjal
flyktig som en smak, ska vi
slå vad om seden smal och veken slak
Här är himlen blå men solen blek
Allt för ofta du var borta när jag var här
Vett att välja bort en gränd
ständigt blott ett skelett
allt jag säljer dig är känslan av ett hem
Så beständigt som en brand
Ränder lämnas kvar i sand
Räcker dagen till att vandra arm i arm