
Sign up to save your podcasts
Or


«Du är en udda fågel du Kalle», säger kollegan. Det är nog menat som ett vänskapligt skämt. Udda fågel betyder att någon är ovanlig eller konstig. Vad är anledningen i detta fall? Jo, att jag inte vet att glassmärket Lejonet & Björnen är från Göteborg. Vad svarar man på sånt?
(Jag är hes idag förresten. Tror det är allergi. Får läsa texten en annan dag.)
Kollegans replik får mig att tänka på hur vi sorterar och definierar varandra. Vilka referenser behöver du förstå för att inte vara en udda fågel? Vilken kunskap tas för given i ett sammanhang?
I det här fallet skulle man också veta att Lejonet & Björnen har en butik på en viss gata. Dit åker man och handlar glass. Man ska alltid vara skeptisk mot man. När någon använder man signalerar de att något är självklart, normalt och något som alla gör. Ordet “man” är ett sätt att markera normer. Ofta är det förstås harmlöst (ofarligt).
Glass är förresten inte någon viktig del av mitt liv. Jag är osäker på om jag ens ätit glass från Lejonet och Björnen. Har du? Det gör mig nog i så fall till en än mer udda fågel.
«Jag sitter i atriumet»
Jag ska på en frukostträff som kallas Future fridays. Jag minns inte vem som tipsade mig. Jag följer någon på Linkedin. Jag minns inte om vi träffats. Hon skriver i alla fall att de ska ses. Träffen är mellan 8.30 och 9.30 på Magasinsgatan på caféet da Matteo. (SAOL tycker att man hellre ska skriva kafé med k men det känns konstigt för mig).
Jag skriver en kort kommentar i eventet på Linkedin och berättar att jag ska komma. Till svar får jag «vi sitter i atriumet». Jag vet inte vad ett atrium är. Det betyder tydligen uterum lär jag mig sen. Jag frågar personalen på caféet som inte heller vet vad atrium betyder eller att det har ett sådant. «Menar hon kanske orangeriet?» Ett orangeri är ett uppvärmt växthus. Alla dessa specialord?! Orangeriet ligger i alla fall en trappa upp, till höger och sedan till vänster. Jag visste inte ens att da Matteo har en övervåning, än mindre ett atrium/orangeri.
För det visar sig att de menar samma sak. Det finns några växter och träd där. Det är inglasat (några väggar är av glas) som ett uterum. Jag reflekterar återigen om vad man tar för givet. Det hade till exempel hjälpt att skriva “atriumet på övervåningen”. Men går man på Future fridays vet man hur da Matteo funkar. Nu vet några i personalen också att de har ett atrium. Jag berättade för dem när jag gick ner för att köpa kaffe.
Frukostdiskussionen var intressant för övrigt. Det handlade om att göra framtidsspaningar (gissningar om framtiden). Vilka tecken såg vi på på saker som kommer vara normalt i framtiden. Kommer vi äta glass månne? Har du någon framtidsspaning? Jag tog upp att jag ser fler samarbeten mellan humaniora och näringslivet. Kanske är det en trend som kommer växa.
Förkortningar
På jobbet använder folk en massa förkortningar. Ugan och joben till exempel, utvecklingsgarantin och jobbgarantin. Dem råkar jag förstå (observera dem i objektsform, jag är subjekt). Ganska ofta hör jag något nytt. Då måste jag pausa och fråga. Folk använder förkortningar som de var självklara och glömmer att det finns nya personer som inte hänger med. Att våga fråga är galet viktigt när man är ny på jobbet, tänker jag. Folk tar saker för självklart och förstår inte vad som är svårt.
Liknande är det med jargong. Om du till exempel hamnar i ett gäng som pratar fotboll, bilar eller musik. Det finns en massa specialord. Sådana ord markerar identitet och sammanhang. Hänger man inte med kanske man är en udda fågel eller till och med en katt bland hermelinerna. Vill man vara med i gänget får man börja lära sig.
Medvetenhet är bra tror jag
Poängen är inte att kritisera att vi tar saker för givet (utgår från saker). Det är högst mänskligt antar jag. Men det kan vara bra att vara medveten om det. Finns det någon ny i gruppen? Pratar du med någon med andra referensramar än du? Finns det något du kan göra för att inkludera den andra? Sådana grejer är bra att tänka på. Sverige lär inte bli mindre mångfaldigt och mångkulturellt. Att kunna möta nya sammanhang och bjuda in nya där man är hemma, tror jag är en viktig färdighet. Den lär inte bli mindre viktig. Lär/lär inte är ett sätt att säga vad man tror är sannolikt.
En gitarrist och en poet
På tal om grejer som många känner till. Musikern Jojje Wadenius är död. Han är faktiskt något av en legend i svenskt musikliv. Mest känd är han för introsången till barnprogrammet Kalles klätterträd och barnskivan Godda’ godda’. Några vet kanske att det är han som spelar på Kents låt Sverige. Men han var också en skicklig rock-, jazz- och fusiongitarrist. Så här skriver det svenska bandet Opeth på sin facebooksida om Jojjes eftermäle:
Vi har också fått en ny ledamot i Svenska Akademien. Anna Hallberg är nog inte lika känd för massorna. Men hon är sen länge en etablerad poet och kritiker i svenskt litteraturliv. I början av karriären blev hon symbol för obegriplig poesi som experimenterade med språket. Nu efterträder hon poeten Tua Forsström på stol 18. Man får väl säga grattis.
Anna Hallströms debutsamling Friktion var viktig för mig. Det var min introduktion till mer abstrakt poesi som fokuserade på språket själv. Jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket. Hennes senaste bok An är väldigt fin och märklig. Det här är dock inte något man känner till. Kanske är du snarare en udda fågel om du gör det. Lyssna på Anna Hallberg om du får chansen. Här är ett tips och du får kritikern Sara Abdollahi på köpet. Videon har bara 165 visningar så du kan hjälpa svensk poesi på YouTube om du kollar.
Ja ja, «vad ska göra», som en tidigare elev brukade säga. Ibland passar vi in. Ibland gör vi det inte. I grunden är vi väl alla lite vilse nästan alltid. Man gör bäst i att vänja sig. Men ibland kan vi hjälpa varandra lite på traven. Det gör livet lättare.
Hoppas du hittar ditt atrium, ditt orangeri eller din udda fågels sittpinne denna småkyliga söndagvårmorgon.
/Kalle
Två kattuggleungar. Foto: Åke Cederblad
By en podcast av Kalle Cederblad«Du är en udda fågel du Kalle», säger kollegan. Det är nog menat som ett vänskapligt skämt. Udda fågel betyder att någon är ovanlig eller konstig. Vad är anledningen i detta fall? Jo, att jag inte vet att glassmärket Lejonet & Björnen är från Göteborg. Vad svarar man på sånt?
(Jag är hes idag förresten. Tror det är allergi. Får läsa texten en annan dag.)
Kollegans replik får mig att tänka på hur vi sorterar och definierar varandra. Vilka referenser behöver du förstå för att inte vara en udda fågel? Vilken kunskap tas för given i ett sammanhang?
I det här fallet skulle man också veta att Lejonet & Björnen har en butik på en viss gata. Dit åker man och handlar glass. Man ska alltid vara skeptisk mot man. När någon använder man signalerar de att något är självklart, normalt och något som alla gör. Ordet “man” är ett sätt att markera normer. Ofta är det förstås harmlöst (ofarligt).
Glass är förresten inte någon viktig del av mitt liv. Jag är osäker på om jag ens ätit glass från Lejonet och Björnen. Har du? Det gör mig nog i så fall till en än mer udda fågel.
«Jag sitter i atriumet»
Jag ska på en frukostträff som kallas Future fridays. Jag minns inte vem som tipsade mig. Jag följer någon på Linkedin. Jag minns inte om vi träffats. Hon skriver i alla fall att de ska ses. Träffen är mellan 8.30 och 9.30 på Magasinsgatan på caféet da Matteo. (SAOL tycker att man hellre ska skriva kafé med k men det känns konstigt för mig).
Jag skriver en kort kommentar i eventet på Linkedin och berättar att jag ska komma. Till svar får jag «vi sitter i atriumet». Jag vet inte vad ett atrium är. Det betyder tydligen uterum lär jag mig sen. Jag frågar personalen på caféet som inte heller vet vad atrium betyder eller att det har ett sådant. «Menar hon kanske orangeriet?» Ett orangeri är ett uppvärmt växthus. Alla dessa specialord?! Orangeriet ligger i alla fall en trappa upp, till höger och sedan till vänster. Jag visste inte ens att da Matteo har en övervåning, än mindre ett atrium/orangeri.
För det visar sig att de menar samma sak. Det finns några växter och träd där. Det är inglasat (några väggar är av glas) som ett uterum. Jag reflekterar återigen om vad man tar för givet. Det hade till exempel hjälpt att skriva “atriumet på övervåningen”. Men går man på Future fridays vet man hur da Matteo funkar. Nu vet några i personalen också att de har ett atrium. Jag berättade för dem när jag gick ner för att köpa kaffe.
Frukostdiskussionen var intressant för övrigt. Det handlade om att göra framtidsspaningar (gissningar om framtiden). Vilka tecken såg vi på på saker som kommer vara normalt i framtiden. Kommer vi äta glass månne? Har du någon framtidsspaning? Jag tog upp att jag ser fler samarbeten mellan humaniora och näringslivet. Kanske är det en trend som kommer växa.
Förkortningar
På jobbet använder folk en massa förkortningar. Ugan och joben till exempel, utvecklingsgarantin och jobbgarantin. Dem råkar jag förstå (observera dem i objektsform, jag är subjekt). Ganska ofta hör jag något nytt. Då måste jag pausa och fråga. Folk använder förkortningar som de var självklara och glömmer att det finns nya personer som inte hänger med. Att våga fråga är galet viktigt när man är ny på jobbet, tänker jag. Folk tar saker för självklart och förstår inte vad som är svårt.
Liknande är det med jargong. Om du till exempel hamnar i ett gäng som pratar fotboll, bilar eller musik. Det finns en massa specialord. Sådana ord markerar identitet och sammanhang. Hänger man inte med kanske man är en udda fågel eller till och med en katt bland hermelinerna. Vill man vara med i gänget får man börja lära sig.
Medvetenhet är bra tror jag
Poängen är inte att kritisera att vi tar saker för givet (utgår från saker). Det är högst mänskligt antar jag. Men det kan vara bra att vara medveten om det. Finns det någon ny i gruppen? Pratar du med någon med andra referensramar än du? Finns det något du kan göra för att inkludera den andra? Sådana grejer är bra att tänka på. Sverige lär inte bli mindre mångfaldigt och mångkulturellt. Att kunna möta nya sammanhang och bjuda in nya där man är hemma, tror jag är en viktig färdighet. Den lär inte bli mindre viktig. Lär/lär inte är ett sätt att säga vad man tror är sannolikt.
En gitarrist och en poet
På tal om grejer som många känner till. Musikern Jojje Wadenius är död. Han är faktiskt något av en legend i svenskt musikliv. Mest känd är han för introsången till barnprogrammet Kalles klätterträd och barnskivan Godda’ godda’. Några vet kanske att det är han som spelar på Kents låt Sverige. Men han var också en skicklig rock-, jazz- och fusiongitarrist. Så här skriver det svenska bandet Opeth på sin facebooksida om Jojjes eftermäle:
Vi har också fått en ny ledamot i Svenska Akademien. Anna Hallberg är nog inte lika känd för massorna. Men hon är sen länge en etablerad poet och kritiker i svenskt litteraturliv. I början av karriären blev hon symbol för obegriplig poesi som experimenterade med språket. Nu efterträder hon poeten Tua Forsström på stol 18. Man får väl säga grattis.
Anna Hallströms debutsamling Friktion var viktig för mig. Det var min introduktion till mer abstrakt poesi som fokuserade på språket själv. Jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket. Hennes senaste bok An är väldigt fin och märklig. Det här är dock inte något man känner till. Kanske är du snarare en udda fågel om du gör det. Lyssna på Anna Hallberg om du får chansen. Här är ett tips och du får kritikern Sara Abdollahi på köpet. Videon har bara 165 visningar så du kan hjälpa svensk poesi på YouTube om du kollar.
Ja ja, «vad ska göra», som en tidigare elev brukade säga. Ibland passar vi in. Ibland gör vi det inte. I grunden är vi väl alla lite vilse nästan alltid. Man gör bäst i att vänja sig. Men ibland kan vi hjälpa varandra lite på traven. Det gör livet lättare.
Hoppas du hittar ditt atrium, ditt orangeri eller din udda fågels sittpinne denna småkyliga söndagvårmorgon.
/Kalle
Två kattuggleungar. Foto: Åke Cederblad