Acharei Mot och Qedoshim - den eviga syndabocken, de förbjudna kombinationerna i sänghalmen och plikten att ge plats åt den gamle på bussen. 3 Mosebok kap. 16-20.

En intressant ritual presenteras i kapitel 16: Två getabockar blir genom lottning bortgivna till Herren respektive till Azazel (?!). I båda fallen blir bockarna ett slags bärare av alla synder. Är detta ett uttryck för ett urmänskligt behov, som gör att folk gång på gång utser syndabockar i överförd mening? Vi försöker även beta av ett gäng påbud och förbud, vilka delvis rör otillåtna sexuella handlingar, delvis regler som på ett radikalt sätt kräver omsorg om medmänniskor av alla de slag. Stora principer blandas med märkliga detaljer och det är bara att konstatera att både Ilan och Max har varsin akilleshäl.

Tazria och Metzora - könsdiskriminerande orenhet, spetälska i alla dess former och duvoffer efter att menstruationen är över och gonorrén är botad. 3 Mosebok kap. 12-15.Ett antal bestämmelser som rör människors renhet och orenhet dyker upp efter att djuren har avhandlats i föregående avsnitt. Läckande kroppsvätskor är i största allmänhet någonting som föranleder karantän. Och på tal om karantän - vad tycker vi om hanteringen av coronapandemin härförleden? Följde man de bibliska tankegångarna? Så har vi den fruktade spetälskan, som inte ens skonar huset man bor i, vilket får oss att tro att det inte riktigt är det som i dag kallas spetälska/lepra som avsågs i alla delar.

Shemini - den som inte följer manualen brinner upp, föreställningen måste fortsätta och svaret finns i mule och klöv. 3 Mosebok kap. 9-11. Gäst: Anna Nachman.

Efter en lyckad invigning av tabernaklet blir översteprästen Arons två äldsta söner begeistrade och tänder en extra omgång rökelse, som genast betraktas som “främmande eld” och leder till att de bränns upp av Herren. Katastrofen är ett faktum. Ilan finner det hela upprörande. Hade det inte räckt med en lätt tillsägelse? Moses bestämmer sig på momangen för att “the show must go on” - allt ska fortsätta och regelboken följas, som om allt vore under kontroll. Är det inte ofta så man måste göra som ledare för en grupp? Dessutom kommer vi in på rena och orena djur. Det finns tumregler - eller snarare klövregler - för sådant.

Anna Nachman är begravningsförrättare för den judiska begravningssällskapet Chevra Kadisha i Stockholm, samt är även skribent och redaktör för krönikesektionen ”Sticket” i tidningen Fokus.

Jordan Spencer Jacobs is a Ph.D. candidate in Contemporary Jewish Thought. He has studied at the Center for Theology and Religious Studies in Lund, but now finishes his Ph.D. thesis in Madrid, Spain. He is originally from California, USA.

VaYaqhel och Pequdej - vila var sjunde dag, lämna mobilen var sjunde dag och bli klar med tabernaklet innan manualen upprepas ånyo. 2 Mosebok kap. 35-40. Andra Moseboken, Exodus, avslutas inte direkt med en smäll, utan snarare med lika många som långdragna upprepningar av vilka material och husgeråd som ingår i Herrens boning. Kanske inte stor litteratur, men väl ett sätt att lära sig läxan utantill, som ett rinnande vatten? Avsnittet inleds dock med (upprepning av) budet att hålla Sabbat var sjunde dag, vilket får oss att avhandla dels hur vilodagen tillämpas bland ortodoxa och traditionella judar i dag, dels hur stort behov vi alla har av att stänga av skärmen och få en “digital detox” en gång i veckan.

Ki Tisa - maktdelningens frö, aplukt i rökelsemixen och guldkalven ur olika synvinklar. 2 Mosebok, kap. 30:11 - 34. Gäst: Dan Korn. Moses blir tilltalad och instruerad att vid folkräkning uppbära en halv sikel per vuxen man. Varför är folkräkning ett så känsligt och riskabelt företag? Oavsett svaret på den frågan anar vi början till en maktdelning mellan Moses och prästerskapet. Vi funderar även över ingredienser i rökelsereceptet och kommer slutligen in på ämnet som inte går att undvika: guldkalven. Vad hände där? Varför var överstepräst Ahron med på noterna? Och vilka historiska kopplingar finns det till dyrkande av gudsbilder i form av tjurar och kalvar i andra tider och sammanhang?

• 
  

  Dan Korn är redaktör för Bulletin, tillika bl a författare och samhällsdebattör. Han har även verkat som rabbin i hemstaden Manchester.

Tetzaveh - kläderna gör mannen, fler uniformer åt folket och gillar Herren egentligen grillos?

2 Mosebok, kap. 27:20 - 30:10. Instruktionen för hur Herren ska dyrkas i det flyttbara templet går nu över på prästernas klädsel och attiraljer. Vi konstaterar att tjänsteklädsel bidrar till att man lämnar sitt jag och går in i den roll som kläderna manifesterar. Samtiden kan behöva mer sådant och fler små ceremonier i vardagen. Vidare ges det anvisningar om vilka offer som ska göras vid invigningen av offeraltaret. Men hur är det med alla dessa offer - gillar Herren lukten av grillat eller ger det Honom avsmak? Olika besked ges i olika delar av Bibeln…

• Vem är jag bakom uniformen? När vi drar på oss en yrkesroll eller en uniform, mördar vi då en del av vår personlighet för att kunna tjäna helheten — eller är det tvärtom först genom rollen som vi kan bli något större än oss själva?

• Kan en civilisation upprätthålla auktoritet utan symbolik? Vad händer med respekten för rättvisan, skolan eller staten när vi avskaffar de visuella koder som markerar ämbetet och istället kräver att alla ska vara ”privatpersoner” hela tiden?

• Är mjukisbyxan ett tecken på civilisatoriskt förfall? Om prästens kläder var till för ”ära och skönhet”, vad säger vår tids besatthet av extrem komfort och det informella om vår syn på det gemensamma rummet?

• Vad är vi beredda att låta dö för att något annat ska få leva? Allt byggande kräver offer — av tid, bekvämlighet eller resurser. Kan ett samhälle som bara fokuserar på individens rättigheter och omedelbar behovstillfredsställelse överhuvudtaget överleva på sikt?

• Vad offrar vi idag på den moderna bekvämlighetens altare? Vi ryser åt forntida offerritualer, men offrar vi i tysthet vår historia, vår bildning och våra barns framtid för att hålla konsumtionens hjul snurrande?

• Är ”den goda doften” av ett offer i själva verket doften av mänsklig hängivenhet? Handlar offerritualen egentligen om Guds behov, eller handlar den om människans behov av att göra en konkret och kännbar markering när hon vill närma sig det heliga?

• Vem håller elden vid liv när ingen ser på? I texten tänds den eviga lågan som aldrig får slockna. Vilka är de värderingar och institutioner i dagens Sverige som vi felaktigt tror brinner av sig själva, men som egentligen kräver daglig, rituell tillsyn för att inte mörkret ska ta över?

• Kan ett samhälle vara moraliskt om det är estetiskt fult? Finns det ett samband mellan de själlösa, funktionalistiska miljöer vi bygger och vår oförmåga att känna vördnad för något som är större än oss själva?

• Vad händer när inget längre är avskilt? Om inget är heligt och inga platser kräver att vi byter om eller ändrar beteende, förlorar vi då förmågan att orientera oss mellan det världsliga och det existentiella?

Mishpatim - slavkontrakt på visstid, ansvar för sin stångande tjur och juridiken då och nu. 2 Mosebok, kap 21-24. Ett stort gäng lagar kungörs av Herren - i huvudsak sådant som har med den enskildes förhållande till sin nästa att göra. Paradoxalt nog inleds allt med lagar om slaveri. Eller rör det sig snarare om regler som upphäver slaveriet? Och hur ser det egentligen ut med slaveri i vår samtid? Vidare har vi regler om skadestånd när ens tjur har löpt amok och de stora likheterna mellan dåtidens juridik och lagar som ännu är i kraft i dagens Sverige.

Vad innebär det egentligen att vara fri i en värld där ekonomiska och sociala beroenden styr människors liv?

Har slaveriet verkligen avskaffats — eller bara omformats till kontrakt, skulder och strukturer som binder människor på nya sätt?

Och varför känns många av de lagar som styr våra moderna samhällen märkligt bekanta för den som läser dem i sin äldsta form i Torah?

I en tid av historielöshet och andlig förvirring återvänder Ilan Sadé och Max Fürstenberg till källorna i podden Fem i Tolv. Med utgångspunkt i den judiska traditionen Parashat HaShavua tar de sig an de fem Moseböckerna under årets tolv månader för att utforska vår tids mest brännande frågor.Tillsammans med olika gäster kastar de nytt ljus över de uråldriga texterna och söker rötterna till politik, filosofi och vad det innebär att bygga ett samhälle.Klockan är strax… Fem i Tolv.

Vulkaner, svärfar, och konsten att delegera. 2 Mosebok, kap. 18-20. I närheten av Sinai berg kommer Moses svärfar Jetro, som är en midjanitisk präst, plötsligt på besök. Jetro ser att Moses håller på att gå in i väggen av allt arbete med det krävande folk som han har blivit utsedd att leda och går in som managementkonsult. Händelsen väcker dock större frågor som har med den geografiska platsen och självaste Herrens ursprung att göra. Sedan drar en vulkanisk föreställning i gång.

Varför tycks moderna samhällen producera fler utbrända ledare än fungerande institutioner?

Har vi ersatt visdom och erfarenhet med byråkrati och managementteorier?

Och varför kommer de mest avgörande råden i historien så ofta från främlingar, svärfäder och outsiders snarare än från maktens egna korridorer?

I en tid av historielöshet och andlig förvirring återvänder Ilan Sadé och Max Fürstenberg till källorna i podden Fem i Tolv. Med utgångspunkt i den judiska traditionen Parashat HaShavua tar de sig an de fem Moseböckerna under årets tolv månader för att utforska vår tids mest brännande frågor.
Tillsammans med olika gäster kastar de nytt ljus över de uråldriga texterna och söker rötterna till politik, filosofi och vad det innebär att bygga ett samhälle.
Klockan är strax… Fem i Tolv.