Fullt Flöde med Forsström & Hirvonen

Tredje delen av ett skimrande och eftertänksamt samtal som ägde rum före sommaren, där bland annat textbehandlingen, denna centrala del för både skådespelare och sångare, diskuteras. Varför låter en text så förtrollande och viktig när just Stina reciterar den? Vad kan vi sångare och pianister lära av detta?

I denna sista samtalsdel med Stina Ekblad beskrivs själva hantverket att framföra en text - oavsett det är en sångare eller skådespelare. Samtalet vindlar in i några återblickar på allas vår bakgrund, varefter Stina förklarar sin syn på skådespelarens sällsamma arbete i sig, utifrån ett par inlägg i Expressen mellan henne och Jonas Gardell tidigare i somras.

Stina Ekblad, Matti Hirvonen och Maria Forsström i ett samtal om våra tre helt olika vägar in i konstnärsskapet. Matti kommer i detta avsnitt ut som klasskämpe, Maria trodde att alla andra barn också läste frakturstil och gick på Konstmuséet, medan Stina upptäckte ordens magi i skolan.

Som bonus efter en liten sångsnutt av Ravel, frågar Maria sedan Stina: Varför ansågs Ismael så farlig?

Frågan rör förstås filmen Fanny och Alexander av Ingmar Bergman från 1982, där Stina gestaltar den sällsamme och androgyne Ismael, som ansågs farlig och därför hölls inlåst på vinden hos sin morbror, den judiske dockmakaren Isak Jacobi i Uppsala. Vem var Ismael? Hör Stina berätta om honom.

Avsnitt åtta, vari vår första gäst, skådespelerskan Stina Ekblad minns hur sommarlovsdörren i hennes barndom öppnades den 31 maj. Öppnas den än? Ett avsnitt om vad som är konstnärlig kvalitet, om böcker, musik och glädjen i ren skönhet. Fortsättning följer i nästa avsnitt. Med Stina in i sommarren!

Fullt Flödes sjunde hittills mest sammanhållna och seriösa avsnitt,

Vari samspelet men framförallt rollspelet mellan pianisten och sångaren beskrivs. Är det romans-nestorn Dorothy Irvings vision om ett demokratiskt samspel som utövas, eller är sångaren i verkligheten "tuppen på gödselhögen"? Kanske utövas romanskonsten ännu idag utifrån ett strukturellt romansförtryck?

Ett särskilt brutalt exempel från livet varvas med historiska tillbakablickar (i Mattis fall kanske samma sak).

Maria avslöjar sig i detta avsnitt som mild idealist med längtan efter salongskultur med vänner. Hon ställer sedan ned glaset och tar fram skämskudden när Matti berättar om den lilla diplomatiska incident, som efter millenieskiftet skakade stora delar av bilden av svenskt kulturliv i Östeuropa och eventuellt hade bäring på SAABs försäljningssiffror av JAS Gripen. Tänk vad en liten sång kan göra på ett ambassad-event.

Mycket nöje!

Fullt Flödes sjätte avsnitt,

Vari Matti omdefinierar begreppet "lunchkonsert" efter ett framträdande på ett norskt shippingförsäkringsbolag i gångna veckan. Är lunsj-pakken på väg ut, frågar Maria sig.

Sibeliusromansen "Se'n har jag ej frågat mera" från 1891 diskuteras och framförs i sin helhet i mitten av avsnittet, efter att Maria och Matti konstaterat att det karelska svårmodet är lika svårflörtat som lapidariskt. "Varför ghostade han mig?"

Maria får sedan breda ut sig om poängen med att utöva musik som ett sätt att vara människa på, och Konstens sköna betydelse - vi är inte så flummiga alltid - för människan. Detta efter att en vuxen sångelev precis blivit lycklig av att få möta Schuberts Schwanengesang för första gången. Du holde Kunst, ich danke dir!

Poddens femte avsnitt, vari Maria och Matti fortsätter att älta sjungen textbehandling. Begreppet "Riks-romans-språk" etableras.

Det konstateras att naturlighet är av ondo, samt att studenter och sångelever med fast hand måste räddas ur denna villfarelse. Maria beskriver lyriskt den sedan länge avsomnade kursen i tal och recitation för Carl-Johan Nygren under sin egen musikhögskoletid och konstaterar, med återblick på sig själv, att ungdomen är övermodig innan den nått upplysning.

Sången "Till en ros" av Stenhammar börjar att dissekeras. Ville Stenhammar även musikaliskt beskriva det serbiska svårmodet? Och hur fann en serbisk folkdikt vägen in i vår svenska romans-kanon?

Här sitter Matti och Maria med varsitt glas i ett soffhörn hemma hos Matti framför en vanlig mobiltelefon som mikrofon. Elementen brusar och trafiken likaså utanför fönstret. Tankarna vandrar från Wagners ledmotiv till hur man närmar sig en sjungen text. Dessa konsonanter och dessa ljud! Det handlar ju om mikrosekunder. Allt i insikten om våra egna tillkortakommanden. Begreppet "Veckans magplask" introduceras.

Avsnitt 3, i vilket Matti precis kommit hem från Helsingfors, där han har ingått i en jury för en pianisttjänst på Sibeliusakademin. Proceduren för tjänstetillsättningen av denna viktiga position beskrivs och provens utformning.

Vi får höra om Mattis egen knaggliga väg till klaviaturen, samt slå fast att Schubert egentligen bara är skit.

Akademiseringen av den konstnärliga musikutbildningen diskuteras och de lyfter frågan om nödvändigheten att alltid tvinga en nutida musikelev uttrycka sig i skrift.

Mycket nöje!

Avsnitt 2, i vilket vi får följa Marias knaggliga resa från ful ankunge på Ackis kyrkomusikerlinje till sångsvan.

Rollspelet mellan Maria och Matti etableras.

Vi får följa hur han från sin piedestal under hennes musikhögskoletid även blev människa. Marias obarmhärtigt precisa hågkomster av deras första professionella gemensamma framträdanden blandas med Mattis dimmiga minnen av samma tillfällen, i hans fall präglade av akutkräkande och migränanfall.

De talar även om mästarkurser och glädjen i undervisning.

Premiär!

I detta första avsnitt av podden "Fullt Flöde" provar sig Maria och Matti fram i en dunkelt upplyst källare kring en aldrig använd Zoom-mikrofon, inköpt och bortglömd någon gång runt 2010: "hur fungerar den här? kommer kaffesörplandet med? ska man sitta närmare micken?"

Ur detta sprang således fram tre s k pilotavsnitt, under vånda redigerade av Maria; avsnitt som måhända inte speglar syftet med Fullt Flöde, utan fastmer skildrar ett sökande efter en form, ett namn, ett innehåll med någon betydelse för andra än oss själva. Ungefär som i livet självt.

Vi talar först om när vi senast sågs, om Schubert i Sápmi, om Schubertsonatens gudomliga längd, om Marias fascination för mårdhårspenslar samt slår fast att vi inte är ett dugg kreativa.

God lyssning!