Är ghosting ett smidigt och skonsamt sätt att göra slut? Eller en passivt aggressiv gest som kan ge psykiska blåmärken? Alla som varit med om att någon plötsligt går upp i rök vet hur frustrerande det är. Är det skönare att bli dumpad på riktigt än att hamna i det segdragna "mellantingsland" som ghostandet ofta innebär? Och: är det en ny företeelse? Snabbispodden reder ut.