Hej jag heter Parva Pirzadeh och gör veckans reflektion i podden för Lunds bahaier.

Det sägs att för att kunna laga god mat måste man ha ätit god mat.

Och jag tänker att det samma kanske gäller våra handlingar. Det i hur vi bär oss åt med varandra.

Jag tänker att för att kunna förkroppsliga högre ideal behöver vi känna till egenskaper som beskriver högre ideal och kanske till och med sett dem i handling.

Att ha exempel på människor, historisk som livs levande, som strävar efter dessa högre ideal är en av de saker som skänker mig djup glädje i livet och en vilja att anstränga mig lite mera att göra nåt sånt där, lite bättre nästa gång.

Som tur är, är tillfällena oändliga. Ja vi får ju hur många chanser som helst att handla på en dag. Ettdera i strävan att återspegla en klar bild av olika egenskaper. Eller helt enkelt att inte göra det.

Idag vill jag försöka beskriva idealet eller dygden glädje.

‘Abdu´l-Bahá, en av historiens klaraste återspeglare av mänskliga dygder, säger i anföranden i Paris

“Glädje ger oss vingar! I glädjens stund är vår styrka mer levande, vårt intellekt skarpare och vår förståelse mindre fördunklad. Vi tycks bättre i stånd att hantera världen och finna vårt rätta verkningsfält.”

Projektet, the Vitues project är en samling med 100 olika beskrivna dygder, och här beskriver dom glädje som följande,

Glädje är en inre källa till fred och lycka. Den är mer än vanlig lycka eftersom den inte är en tillfällig känslomässig reaktion på det som sker. Det är en djup känsla av välbehag som fyller oss med fröjd och hopp. Vi värdesätter livets gåva och rikedom. Vi njuter av enkla nöjen. Vi ser det humoristiska i saker och ting. Vi låter glädjen bära oss genom svåra tider. Vi ser inte så högtidligt på oss själva och tycker om att leka. Glädjen kommer när vi är trogna ett andligt mål. Den ger oss en känsla av att allt är bra.

Min personliga reflektion över temat är att det inte alltid är så lätt, att jag verkligen får anstränga mig i att stanna i en genuint tillstånd av glädje. Vad gör man när livet vänder? Eller “när broar till tryggheten bränns” som Tedd Gärdestad skriver i sin låt “himlen är oskyldigt blå”. Vad gör man när kontrollen försvinner ur ens händer.

För mig är en Goda tro, att det finns något som är bortom all skapade tings förståelse, något som skänker mig varaktig glädje. Att det finns någon urkraft som jag kan vända mig till i tider av svårigheter.

Jag vill avsluta denna podd med en bön som jag älskar. Det är en av mina först lärda böner som barn som fortfarande är lika viktig i mitt liv.

O Gud! Led mig, skydda mig, tänd ljuset i mitt hjärta och gör mig till en strålande stjärna. Du är den Mäktige och den Starke.

‘Abdu’l-Bahá