Så här i oktober när vi engagerar oss för bröstcancerarbetet; finns det all anledning att tala om fler livsfarliga kvinnosjukdomar. Som ÖKAR - mycket till följd av patriarkalt kvinnoförtryck och mäns våld mot kvinnor. Hör här: För första gången på 20 år ökar insjuknandet i livmoderhalscancer. Sedan 2016 upptäcktes ungefär 20 procent fler fall än tidigare och i sju landsting (Jönköpings läns landsting) ser man en signifikant höjning under de senaste tio åren. Även Bröstcancer ökar: drygt 150 kvinnor per 100 000 år insjuknade 2019; jämfört med 90 kvinnor år 1975.

En av de stora anledningen tros vara att färre kvinnor kommer när de blir kallade för gynekologisk cellprovtagning eller till sina mammografiundersökningar. Och får cancer, som lätt hade kunnat undvikas.

Vilka kvinnor, undrar vi? Som vanligt är det vi som står längst ner i samhällshierarkin: socioekonomiskt svaga, ensamstående, i ignoranta landsting med regionala avvikelser, kvinnor som diskrimineras i vården - framför allt tjocka cis-kvinnor …och GÖMDA KVINNOR givetvis… som om eländet inte vore nog!

Och det orättvisa, inhumana i att kvinnor som måste fly sina hem för att inte mördas av sina män, sina barns far och leva i skyddade boenden. Löper inte bara risk att förlora sin frihet! Utan även sina liv! Då de förlorar sin självklara rätt till samhällets skyddsnät när de tvingas leva som hemlösa flyktingar!

VI ÄR MÄNNISKOR! Vi har en fantastisk vetenskap som får oss att överleva världsomfattande pandemier! Cancersjukdom! Hjärtattacker! Vi måste alla få TA FÖR OSS! MED BÅDA HÄNDERNA!

Det får vara slut på att manlig dominans och samhällets fördomar styr liv och död! Är ni med mig?