Komma till ett nytt land: Gringo i Brasilien/B2

Hej och hjärtligt välkommen till min podd för dig som lär dig svenska. 

Learn Swedish Podcast, Opettele ruotsia -podcast, Podcast per imparare lo svedese, Podcast para aprender sueco, Подкаст для изучения шведского, 学习瑞典语播客, Podcast do nauki szwedzkiego, Πόντκαστ για να μάθετε Σουηδικά, İsveççe Öğrenme Podcast'ı, स्वीडिश सीखने का पॉडकास्ट, พอดแคสต์เรียนภาษาสวีเดน, Schwedisch lernen Podcast, Podcast pour apprendre le suédois, Podcast Belajar Bahasa Swedia, Podcast pro učení švédštiny. 

Att komma till ett nytt land: Gringon i Brasilien

Det här är berättelsen om mitt första år i Brasilien. Jag älskar Brasilien och trivs bra där. Men med glimten i ögat och ett leende på läpparna blickar jag tillbaka till en spännande tid och på sätt och vis en ganska rolig sådan. Och i all ärlighet, oj oj. lätt var det inte och tårarna rann ner för att flyga bort med den starka vinden från havet.

Vinden tog tårarna med sig men inte mina problem. Så länge jag hade humorn i situationen gick det i alla fall mestadels bra till slut. Det är ju så, kommer man till ett nytt land så får man kämpa. Ingen dans på rosor exakt.

Jag vet att många av er som lyssnar här har kommit till ett nytt land. Hur är det för dig i det nya landet? Har allt varit en dans på rosor?

Ni andra som är på väg till ett nytt land, luta er tillbaka bekvämt i stolen och ta det här poddavsnittet lite humoristiskt. Och tänk på att allt blir lättare ju mer man kan det nya språket.

Jag var gringon som flyttade till Brasilien och jag kände mig lite som Kalle Anka i Sveriges största serietidning.

Du kanske redan vet om Kalle Anka som alltid hoppas på det bästa med pengar, lycka och kärlek men allt går på något sätt snett.

Sedan glömmer Kalle Anka det dåliga och till sist hoppas han igen och satsar hårt för framgång, om och om igen. Kalle har alltid otur men studsar tillbaka som om han precis glömt allt det värsta som hände. Samma med mig och Brasilien.

Innan jag åkte till nordöstra Brasilien var allt inte längre som vanligt hemma i New York City. Min dotter hade gått ut skolan och min mamma hade dött veckan efter hon hade tagit covidvaccinet. Matpriserna steg plötsligt skyhögt och jag klarade inte hyran längre. Det var dags att resa. Att ta en liten sväng utomlands.

Jag slängde eller gav bort allt jag hade i New York, lämnade mitt fina jobb och sa upp min underbara lägenhet. Jag drog med bestämd blick till flygplatsen bärande en ryggsäck, en resväska i ena armen och min kära hund över axeln.

Det hela började med att mitt favoritflygbolag Jetblue, som jag alltid gillat, fick första flyget hela sex timmar försenat, så helt slut kom jag och hunden fram till Fort Lauderdale alldeles för sent och missade därmed olyckligt nog anslutningsflyget till Brasilien med det andra bolag som hette Azul. Det var sent på kvällen och jag tuggade ivrigt på ett tuggummi för att hålla mig vaken.

Efter en timme eller så i tröttsamma köer fick jag reda på att nästa plan gick om, hmmm, om tre dagar. Om tre dagar? Det kunde inte vara sant. Jag höll på att sätta tuggummit i halsen.

Jetblue satte upp mig på hotell och jag tog in på ett hotellrum i stan och ringde mitt i natten för att boka en svindyr 1000 dollars plus enkelbiljett från Miami nästa dag till Brasilien. Redan nu hade jag gjort av med halva reskassan på nya flygbiljetten och Jetblue gav inga pengar i retur för de var partners men inte riktigt riktigt partners med brasilianska flygbolaget. Bara ett slags samarbetspartners.